bung

Engelska

Adjektiv

bung

• uttal: bʌŋ

1. (australisk engelska, nyzeeländsk engelska, slang) död, avliden
2. (australisk engelska, nyzeeländsk engelska, slang) ruinerad, förstörd

Etymologi: Av något aboriginspråk, förmodligen yagara.

Substantiv

bung

• uttal: bʌŋ

1. propp, plugg

Verb

bung

• uttal: bʌŋ

1. proppa

   bunged up

   igenproppad

2. (brittisk engelska, slang) kasta

Palauiska

Substantiv

bung

1. (botanik) blomma