Byggnadernas historia
Liège och Bryssel diskuterades som möjliga platser för sätet för Europeiska kol- och stålgemenskapens institutioner, men år 1952 beslutades det att institutionernas säte provisoriskt skulle förläggas till Luxemburg. Valet av Luxemburg som säte för domstolen blev slutgiltigt i samband med Europeiska rådets möte i Edinburgh år 1992, då de permanenta platserna för EU-institutionernas respektive säten bestämdes.
År 1952 ställde Luxemburgs regering Villa Vauban, belägen i Luxemburgs stadspark, samt två andra byggnader till domstolens förfogande. Institutionen hade då 57 anställda.
Vila Vauban 1952–1959
År 1959 erbjöd Luxemburgs regering domstolen en annan byggnad, belägen på gatan Côte d'Eich i Luxemburg. Denna byggnad var tillräckligt stor för att rymma all domstolens personal.
Côte d'Eich 1959–1972
Ökningen av samtliga EU-institutioners personal, i synnerhet inför den första utvidgningen av Europeiska ekonomiska gemenskaperna år 1973, föranledde Luxemburgs regering att börja exploatera Kirchbergplatån i Luxemburgs stad i syfte att samla samtliga institutioner på en och samma plats. Domstolens permanenta byggnader kom därför att byggas i denna stadsdel.
År 1972 flyttar domstolen och dess 223 anställda in i Palais-byggnaden på Kirchbergplatån. Palais-byggnaden hade särskilt uppförts för domstolen av den luxemburgska staten.
Palais-byggnaden ritades av de belgiska arkitekterna François Jamagne och Michel Vander Elst samt den luxemburgska arkitekten Jean-Paul Conzemius. Den invigdes den 9 januari 1973 och gjorde det möjligt för domstolens personal att ha lämpliga lokaler för sitt arbete.
Palais-byggnaden år 1973
Ökningen av institutionens personal ledde från och med år 1979 till att lokalerna blev otillräckliga. För att komma till rätta med denna situation var domstolen tvungen att hyra lokaler i byggnader tillhörande de andra EU-institutionerna. Domstolens lokalbehov ökade emellertid ytterligare i och med Greklands anslutning (1981), Spanien och Portugals anslutning (1986), Österrike, Finland och Sveriges anslutning (1995) samt i samband med inrättandet av förstainstansrätten (1989). Personalstyrkan ökade från 626 personer år 1988 till 837 personer år 1994.
Detta är anledningen till att tre tillbyggnader till Palais-byggnaden uppfördes mellan 1985 och 1994, nämligen Erasmus-byggnaden (invigd den 5 oktober 1988), Thomas More-byggnaden (invigd den 12 februari 1993) och Themis-byggnaden (invigd den 15 september 1994). Dessa tillbyggnader ritades av de luxemburgska arkitekterna Paul Fritsch, Jean Herr och Gilbert Huyberechts samt den italienske arkitekten Bohdan Paczowski.
Asbest påträffades i Palais-byggnaden och medförde att den utrymdes år 1999. Domstolen fick därför på nytt använda sig av andra byggnader för sin personal. Under perioden 1999–2019 inrymdes domstolens språktjänst i en prefabricerad byggnad benämnd ”T-byggnaden”.
”T-byggnaden”
Parallellt med asbestsaneringen av Palais-byggnaden inledde domstolen och luxemburgska myndigheter ett ambitiöst byggnadsprojekt för att tillgodose lokalbehoven inför den stora utvidgningen år 2004.
Det nya projektet sammanföll med en ändring av unionens policy beträffande dess byggnader. Hitintills hade byggnaderna ställts till institutionernas förfogande av värdlandet – i domstolens fall av luxemburgska myndigheter. I likhet med övriga institutioner är det förutsett att domstolen kommer att förvärva äganderätten till samtliga sina byggnader. Domstolen har följaktligen förbundit sig att bli ägare till sina byggnader enligt ett hyrköpsystem.
På inbjudan av luxemburgska myndigheter utarbetade den franske arkitekten Dominique Perrault ett projekt med en renoverad Palais-byggnad som mittpunkt och ett offentligt utrymme där förhandlingssalarna idag är belägna. Det nya byggnadsprojektet kompletterades med en ”rektangulär” ring för domarnas kontor runt Palais-byggnaden, två torn för domstolens administration och ett galleri som förbinder de olika byggnaderna.
Byggnadsarbetena inleddes i slutet av år 2003. Den 1 maj 2004 anslöt sig tio nya stater till Europeiska unionen. Organiserandet av kontorsutrymmen för personalen från de nya medlemsstaterna krävde på nytt en logistisk operation där en extern byggnad hyrdes tillfälligt och en utbyggnad av T-byggnaden (”T 2”) gjordes för att ordna kontor åt juristlingvister från de nya medlemsstaterna.
Renoveringen av Palais-byggnaden, byggandet av Ringen, Galleriet och de båda tornen var avslutat i slutet på år 2008. Invigningen ägde rum den 4 december samma år. Lokalytan i domstolens byggnadskomplex ökade från 85 000 m² till nästan 200 000 m², antalet förhandlingssalar ökade från 5 till 11 och antalet kontor från 1 000 till 2 200.
Invigningen av dessa byggnader gjorde det möjligt för domstolen att renovera Erasmus-byggnaden, Thomas More-byggnaden och Themis-byggnaden. Domstolen flyttade på nytt in i dessa byggnader år 2013.
EU:s utvidgning till Rumänien och Bulgarien (2007) och Kroatien (2013) medförde att domstolens dömande verksamhet växte, samtidigt som personalstyrkan och antalet domare och generaladvokater ökade (tre ytterliga generaladvokater vid domstolen (2015) och den stegvisa fördubblingen av antalet domare i tribunalen från och med år 2016).
För att beakta denna utveckling inleddes byggandet av ett tredje torn under våren 2016.
Rocca-tornet är med sina 118 meter och 29 våningar Luxemburgs högsta byggnad.
Invigningen av Rocca-tornet i september 2019 innebär att all domstolens administration på nytt är samlad inom ett och samma byggnadskomplex.
