Användare:Gerardus~svwiki/Jesu historicitet

Jesu historicitet handlar i första hand om värdering av historiska och arkeologiska belägg för vad man kan veta om Jesus från Nasaret, grundaren till den kristna religionen.

Forskningens villkor

Det finns inte några säkra samtida oberoende historiska källor om Jesus. Därför har forskningen om Jesu historicitet huvudsakligen varit begränsad till att utreda i vilken utsträckning evangelisternas uppgifter är tillförlitliga. Fram till modern tid var tolkningen av Bibelns texter kyrkans prerogativ. En stor del av den traditionella forskningen kring Jesu existens och Nya Testamentet har emellertid kritiserats under de senaste århundraderna. Dess kritiker anser att den är grundad på trosföreställningar snarare än på vetenskap. Det uppstod efter renässansen och framför upplysningstiden en lång dragkamp mellan de kristna kyrkorna och den historiska forskningen, som bland annat gav upphov till den romersk-katolska nyskolastiken under sena 1800-talet och första hälften av 1900-talet, den nutida bibelfundamentalismen inom främst protestantiska kretsar och en bestående, ömsesidig misstänksamhet mellan forskare och teologer. I synnerhet under 1900-talet har emellertid källforskningen till stor del anammats av de kristna kyrkorna och den klassiska uppdelningen mellan "tro" och "vetenskap" avsevärt försvagats.

Hypoteser

Den traditionella uppfattningen, att Jesus var den som evangelierna och de andra böckerna i Bibeln säger att han var (enligt kyrkans traditionella lära), delas fortfarande av flertalet kristna. Det har dock genom tiderna uppstått många hypoteser om honom, somliga av vilka har fått stor spridning. Nedan följer några exempel:

• Jesus var en vis man, men Bibeln överdriver berättelserna om honom. Föreställningen om Jesus som en vis man uppskattades mycket av upplysningstidens författare, som generades av anspråken på gudomlighet. Den ligger också nära den muslimska uppfattningen. I modern tid anfördes teorin bland annat av Thomas Jefferson, som skrev en egen version av Bibeln där alla mytologiska drag och den moral som Jefferson ogillade var bortrensade. (The Jefferson Bible, Jefferson 1819).
• Jesus har existerat som person i historien, men vi vet ingenting med säkerhet om honom. Enligt denna uppfattning skulle berättelserna om honom åtminstone i stor utsträckning vara myter (se Jesusmyten).
• Jesus har aldrig existerat som historisk person. Alla berättelser om honom är myter (se Ahistoriska hypotesen).
• En del nutida författare har framfört olika marginella hypoteser. Svensken Alvar Ellegård hävdar till exempel att Jesus egentligen var essén, den så kallade "Rättfärdighetens lärare" som levat 200 år tidigare. Paulus skulle ha fått en religiös uppenbarelse på väg till Qumran och fick sin bild av Jesus från sekten där (Ellegård 1992). Hjalmar Söderberg menade att Jesus är samma person som Barabbas, den fånge som enligt evangeliet blev frigiven när folket utövade sin traditionella rätt att få en fånge benådad före påskfesten. Lena Einhorn anser att en rad samstämmiga egenskaper mellan Jesus och Paulus visar att Jesus från Nasaret och Paulus från Tarsos var en och samma person. Enligt henne skulle Paulus förmodade epilepsi och sjuklighet vara ett resultat av korsfästelsen, som varade bara sex timmar och den svåra misshandel som föregick denna. För att teorin ska gå ihop förlägger Einhorn Jesus liv 15 – 20 år framåt i tiden. Michael Baigent och Richard Leigh föreslår att Paulus var en romersk infiltratör som sänts till sekten i Qumran och göra den mer vänligt sinnad till ockupationsmakten, samt att Jesus är densamme som sektens "Rättfärdighetens lärare". (Baigent/Leigh 1999). Earl Doherty menar att kristendomen har dubbla rötter, dels en mytologisk Kristus skapad av Paulus och hans församling, dels en judisk Jesus som vi känner genom evangelierna. Hans argument är att ingen av de tidigaste kyrkofäderna tycks ha känt till vare sig evangeliernas existens eller innehåll som skrifter, och att Paulus säger sig ha fått uppenbarelser från Jesus själv om evangeliet. (Doherty 1999). Dessa framställningar har fått ringa stöd i vidare forskarkretsar och betraktas generellt som såkallade konspirationsteorier. I populärpressen har de emellerid rönt i avsevärd framgång.
• För muslimska och bahiaiska föreställningar om Jesus, se Isa och Bahai.

Historik

Den förste som anlade ett historisk-kritiskt betraktelsesätt i Bibelvetenskapen var Johann Salomo Semler (1725-1791). Under 1800-talet utgavs sedan åtskilliga verk som försökte utreda förhållandet mellan den historiske Jesus och vad författarna ansåg vara legender om Jesus. Framstående bland dessa är David Strauss (1808–1874) med sin Leben Jesu, 1835. Denna skola brukar kallas "den mytologiska skolan" och innefattar både troende kristna, gnostiker och ateister. Senare anhängare av skolan inkluderade socialisten Karl Kautsky (1854-1938), som menade att ingen säker kunskap om Jesus kunde erhållas, eftersom man inte vetenskapligt kunde skilja fakta från myt. Enligt de mest radikala i denna skola bör man inte använda Nya testamentet och andra kristna texter som historiska källor överhuvudtaget.

Under 1700-talet förekom det att forskare ville se kristendomen och de judiska esséerna som en och samma grupp. Denna tes har i modern tid tagits upp av engelskprofessorn och autodidakten Alvar Ellegård, med anledning av de i modern tid funna dödahavsrullarna. Till skillnad från Kautsky, tillkänner dock Ellegård de kristna texterna ett visst källvärde, men menar liksom den mytologiska skolan att litteraturen om Jesus innehåller en tidig mytbildning om hans person och gärning. Internationell forskning omkring dödahavsrullarna har inte gett nämnvärt stöd åt Ellegårds teorier.

Skriftliga källor

Kristna

De äldsta källorna, Paulus brev och vissa andra kristna texter, måste ha skrivits minst 10 år efter Jesu död. Evangelierna skrevs flera decennier efter Paulus brev, och anses inte vara historiska beskrivningar som ens motsvarar den tidens krav på vetenskaplighet, utan texter som syftar till att förkunna vad apostlarna kallade "det glada budskapet", alltså Kristi frälsningsverk. [4]. Några samtida evangelietexter finns inte bevarade. Paulus brev dateras till omkring 40-60. [10] Idag anses det att Bibelns evangelietexter inte fanns under aposteln Paulus resor under det första århundradet e.Kr. Ett argument som ofta framförts är att Paulus visar en fullständig okunnighet om de händelser som senare nedtecknades i evangelierna. Paulus återger inga av Jesu liknelser, nämner inget om Jesu föräldrar, om jungfrufödelsen eller om platsen där han föddes, inte heller om Jesus underverk. I Paulus brev finns heller ingen information, menar tvivlarna, om exakt när Jesus var verksam, om beteckningen "Människosonen”, om rättegången och om Judas Iskariot.

Argumenten för att Jesus i stort sett var okänd för Paulus har dock kritiserats häftigt. Det viktigaste för Paulus, menar kritikerna av denna uppfattning, var inte vad Jesus sade och gjorde en viss dag, utan att sprida kunskapen om att Jesus återuppstått från döden och därmed både bevisat att han var Guds son och att alla människor har möjlighet till evigt liv. [13] Man har listat närmare 100 fakta om Jesus som Paulus nämner i sina brev. Det anses rimligt att anta att mottagarna för Paulus brev redan var informerade om de mera jordnära detaljerna om Jesu existens.

De bevarade kristna källorna för Jesu liv är i första hand Nya testamentets evangelier, Apostlagärningarna och epistlarna. Därtill finns några utomkanoniska källor, till exempel Nazaréerevangeliet och Hebréerevangeliet. Den äldsta kristna källan man känner till brukar kallas "Logiakällan", vilken är en vetenskaplig fiktion för det gemensamma materialet i Matteus och Lukas evangelier. Dessutom är Agrafa känt, vilket är ett namn på Jesusord som citeras av kyrkofäderna, men vilkas ursprungkälla eller källor är ovissa.

Av källorna är troligen aposteln Petrus utsagor i Apostlagärningarna äldst, även om det inte är en förstahandskälla. Det äldsta evangeliet är sannolikt Markusevangeliet. Forskare anser ofta att det skrevs kring år 50. Det råder enighet om att Johannesevangeliet troligen skrevs sist och att det tillkom ungefär år 110 e.Kr.

Det har även funnits flera olika versioner av evangelierna. De äldsta bevarade handskrifterna av Markusevangeliet slutar med vers 16:8, när kvinnorna upptäcker att graven är tom, och beskriver alltså inte det centrala kristna temat Uppståndelsen i vers 16:9-20. Det finns även stycken från evangelier som ansetts ha skrivits in av senare författare, då de så drastiskt skiljer sig från textflödet.

Det äldsta bevarade stycket från NT är några rader ur ett dokument som kallas P52, som idag finns på The John Rylands University Library i Manchester. Fragmentet dateras till någonstans mellan 110-160 e.Kr. På fragmentets framsida finns några ofullständiga rader från det som i dag är Johannesevangeliet (Joh) 18:31-33, och på baksidan finns delar av Joh 18:37-38. Det är vanskligt att utifrån detta dra slutsatser om hur texten som helhet såg ut. Ett komplett bevarat evangelium finns först att finna från 300-talet på grekiska.

Tidigare än detta finns även hänvisningar till olika uttalanden av Jesus, som skulle kunna vara tagna ur evangelierna eller från muntlig tradition eller andra skrifter. Första Clemensbrevet, skriven av biskopen av Rom, Clemens I, troligen omkring 96, innehåller två sammanhang med jesusord som återges på ett liknande sätt i Lukasevangeliet. [källa behövs]

Historieberättare

Den romerske historikern Cornelius Tacitus (55-120) skriver i sina Annaler några år före sin död att de kristna fått sitt namn efter Christus, som ska ha avrättats på order av den romerske prokuratorn (lat. procurator) Pontius Pilatus under den romerske kejsaren Tiberius regering. Huruvida Tacitus återger vad han läst i officiella dokument eller vad han hört från kristna är omdiskuterat. Som argument mot att Tacitus använt officiella dokument som källor brukar anföras att han anger fel titel på Pilatus. Den titel Pilatus bar (prefekt) var inte längre i bruk, och Tacitus använder i stället en närliggande samtida titel.

Filon från Alexandria (lat. Philo Judaeus eller Philo Alexandrinus), född c:a 25 f.Kr., död ca 40 e.Kr., var en judisk aristokrat och intresserad av religiösa frågor, särskilt när det gällde judarna. Han sökte systematiskt att tolka Bibeln som en esoterisk allegori. I hans texter nämns aldrig Jesus. Däremot skriver han år 10 e.Kr. om en religiös grupp som han kallar "therapeutia", som moderna forskare har varit oeniga om huruvida det varit esséer eller kristna som avsetts. Traditionellt anses emellertid att det är de kristna som omtalas.

Den judiske historikern Justus av Tiberias förefaller inte ha omtalat Jesus i sitt verk "Justus Palestinska Historia" från c:a 80. Justus skrifter finns inte bevarade, men biskop Photius i Konstantinopel hävdade på 900-talet att Justus inte nämner Kristus. Trots att Justus texter inte är bevarade kan man på goda grunder utgå från att Jesus inte nämns eftersom annars de tidiga kyrkofäderna skulle ha anfört det i sina argument. Att Jesus inte nämns förvånade inte biskopen som i samma stycke förklarar detta vara det normala för en judisk författare.

I Josefus Flavius Antquitates Judaicae (omkring 90 e.Kr) nämns Jesus; andra kristna gestalter nämns mera ingående som till exempel Johannes Döparen. Jesus nämns här i samband med att Jakob avrättas (Antiquitates 20, 9) och i Antiquitates 18, 63. Det senare omnämnandet antas ofta vara en kristen interpolation.

Omkring 115 citerar persen Mohammed al-Ghazali (d. 1111) Agrafa.

Suetonius skrev år 120 om en Chrestus som ställde till oroligheter bland judarna i Rom år 49 när Claudius var kejsare. Till skillnad från Christus (se ovan) var Chrestus ett vanligt namn i regionen (se itacism). Många historiker av idag anser att Suetonius gjorde ett misstag och trodde att namnet på en judisk upprorsmakare hade något att göra med de kristna. Texten anses allmänt vara belägg för att det fanns kristna i Rom då. Ungefär samtidigt utvisades judarna från Rom, en händelse som anspelas på i Apostlagärningarna, och det har föreslagits att orsaken skulle vara stridigheter om Jesus inom den judiska kommuniteten som orsakade detta. I så fall skulle "Chrestus" vara en missuppfattning - eftersom det var ett bekant namn - av "Christus", som var obekant för författaren.

Judiska

Den äldsta delen i Talmud (den judiska lagen), Mishna, sammanställdes på 200-talet men omnämner inte Jesus.

I babyloniska Talmud som sammanställdes på 500- och 600-talet, finns inte bara en utan flera Jesus omnämnda. Den nämner i synnerhet en "Yeshu ben Pantera, även känd som ben Stada", som skall ha varit en trollkarl som korsfästes 126 f.Kr. Hans mors namn Miriam och andra språkliga sammanträffanden har lett till att det har gjorts kopplingar med Bibelns Maria Magdalena. Stycket i fråga kommer från 200-talet och anses generellt vara ett angrepp på de kristna vid den tiden.

Andra stycken i Talmud skriver om "Yeshu Notzri", en kättare som praktiserade magi under Alexander Jannaeus styre (104-78 f.Kr.). Tillnamnet Notzri, vilket de flesta källskrifter utelämnar, kan tolkas "Nazareen" och därmed erbjuda en koppling till Bibelns Jesus som kom från byn Nasaret. Tolkningen är dock ytterst omstridd och det finns inget annat i berättelsen om trollkarlen Yeshu som anknyter till Bibelns Jesus. Att det vid den här tiden funnits flera kända personer med samma förnamn är rimligt; Yeshu var förmodligen ett vanligt namn och Jesus var det säkert (Josefus omnämner cirka tjugo olika Jesus, varav minst tio var samtida med Bibelns).

I rabbinsk tradition förekommer polemik mot Kristus från omkring år 100, där texterna utgår från att han funnits men bestrider att han var övernaturlig eller helig. Josefus Flavius omnämnande och den rabbinska litteraturen har ofta tagits som bevis för evangeliernas trovärdighet, men de senare har tolkas även som om de bygger på urkristendomens förkunnelse och därför är av ifrågasatt källvärde. Omkring år 95 omnämner rabbi Elieser ben Hyrkanos "Jesus trollkonster", och judarna hade en förbannelseformel som dateras till 95-110. Omkring år 160 förekommer judiska skvallerhistorier om att Jesus skulle varit utomäktenskaplig son till Maria och en romersk legionär vid namn Pantera.

Gamla testamentet

Enligt den kristna traditionen är det Jesus som omtalas när Gamla Testamentet beskriver den kommande Messias. Några sådana exempel finns i Jesaja kapitel 53, Mika kapitel 5 vers 2 och Psaltaren kapitel 22. Somliga bibelforskare menar emellertid att de synoptiska evangeliernas beskrivning av Jesus är tolkningar av Jesaja enligt den judiska traditionen Midrash.

Fiktion

Under 1900-talet har flera mer eller mindre fantasi-späckade tolkningar gjorts rörande Jesu liv och leverne. Men då det är fråga om att skapa intressant intrig har dessa böcker väldigt lite med vetenskap att göra, eller drivs av selektiv urval av fakta. För det mesta är "teorierna" rena spekulationer och påvisar amatörmässig kunskap om ämnesområden.

Med Dan Browns bästsäljande thriller Da Vinci-koden (som bygger på Baigent, Leigh, Lincoln 1982) populariserades frågan om Jesus historicitet. I romanen framläggs hypotesen att den heliga Graal i själva verket skulle syfta på Jesu blod i form av barn han ska ha fått med Maria Magdalena, och att denna helighet bevaras av ett hemligt sällskap vid namn Prieuré de Sion. Trots författarens bedyrelser om motsatsen är det mesta i boken fiktion.

Liknande påståenden om att en hemlig kunskap om Jesus skulle ha censurerats av den romersk-katolska kyrkan, in i nutid, var också ett centralt drag i debatten om Dödahavsrullarna vid mitten av 1990-talet. Richard Leigh och Michael Baighent - samma personer som skrev Holy Blood and Holy Grail - hävdade 1991 att den katolska École Biblique i Jerusalem, ytterst med stöd av Vatikanen, undertryckt publicering av Dödahavsrullarna eftersom dessa skulle innehålla kvarlevor och traditioner från den tidiga kristna och essenska rörelsen som specifikt kunde skaka kyrkan i dess grundvalar, en tes som fick stort genomslag i de närmaste årens diskussion. Det bekräftades dock inte när några hackers lyckades släppa fulltexten till de återstående rullarna på internet. Leigh och Beighent hade varit i kontakt med John Allegro, som tidigare suttit med i det exklusiva utgivarteamet för Discoveries in the Judaean Desert men hoppat av, och det är tydligen delvis dennes synvinkel på striden.

Andra spekulativa teorier försöker göra Jesus till en resenär från en annan planet.

Svenska kritiker

Det finns åtskilliga syner på Jesus, och allt som oftast skrivs böcker som utforskar Jesus ur ett historiekritiskt perspektiv. Senast var det år 2005, då den autodidakte forskaren Roger Viklund på eget förlag publicerade boken "Den Jesus som aldrig funnits" som åter aktualiserade frågan, vilket ledde till en rad debattartiklar där Jesus existens både ifrågasattes och försvarades. Viklund själv skriver i sin bok att han enbart redovisar tidigare kända forskningsresultat[32], inklusive nyare resultat som inte var kända för 100 år sedan.

Har Jesus alls existerat?

I modern tid har uppfattningen att evangeliernas Jesus över huvud taget aldrig existerat fått ökat uppmärksamhet. Filosofiprofessorn Artur Drews (med Die Christusmythe, 1911-12), och den franske autodidakten P.L. Couchoud (1879-1959) var de första som framförde hypotesen att Jesus aldrig funnits. Deras teorier och argument betraktas dock i regel inte som hållbara. De flesta forskare utgår från att Jesus har existerat. Man har bland annat pekat på osannolikheten av att en sådan myt skulle ha uppstått. Att det inte går att positivt bevisa att Jesus funnits är något som gäller ett stort antal andra historiska personligheter som med tiden eller mycket snart har blivit världsberömda, och praktiskt taget alla från så avlägsna tider. Det finns visserligen klara historiska belägg för existensen av flera med Jesus samtida personer som hade social betydelse, till exempel Publius Sulpicius Quirinius, Pontius Pilatus, Herodes den store och Augustus, men Jesus befann sig i en helt annan miljö.

Det stigande inflytandet av den empiriska vetenskapen, större kunskaper om myters uppkomst och utveckling och kyrkans minskade auktoritet har bidragit till tvivlet på Jesu historiska existens. Man har ifrågasatt om sådana tvivel enbart grundar sig på vetenskapliga krav. Det har under samma tidsperiod också utvecklats förnekande spekulationer om andra ideologiskt laddade teman, som till exempel Förintelsen och till och med attacken på World Trade Centre 2001.

Litteratur

• John M. Allegro, The Sacred Mushroom and the Cross, 1970, ISBN 0-340-12875-5
• John M. Allegro, The Dead Sea scrolls and the Christian myth, 1979, ISBN 0-7153-7680-2
• Gustaf Aulén, Jesus i nutida historisk forskning. 1973.
• Michael Baigent/Richard Leigh, Dödahavsrullarnas Hemlighet, 1993, ISBN 91-7608-600-3 (Orig. titel: The Dead Sea Scrolls Deception)
• Michael Baigent/Richard Leigh/Henry Lincoln, Holy Blood, Holy Grail, 1982, ISBN 0-224-01735-7
• Per Beskow, Fynd och fusk. Falsarier och mystifikationer omkring Jesus, 2005, ISBN 91-7195-761-8 -- En lättillgänglig svensk bok som tar upp grundproblematiken
• William G. Dever, Who Were the Early Israelites and Where Did They Come From?, Eerdmans Pub Co 2003, ISBN 0-8028-0975-8
• Earl Doherty, The Jesus Puzzle, 1999, ISBN 0-9686014-0-5
• Earl Doherty, Challenging the Verdict: a Cross-Examination of Lee Strobel's The Case for Christ, 2001, ISBN 0-9689259-0-1
• Lena Einhorn (2006). Vad hände på vägen till Damaskus? På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret. Bokförlaget Prisma.
• Alvar Ellegård, Jesus – One Hundred Years Before Christ: A Study In Creative Mythology, (London 1999).
• Stefan Gustavsson, Kristen på goda grunder - Om Sanning I En Tid Av Tvivel, 1997, ISBN 91-972665-2-3
• Fida M. Hassnain, A Search for the Historical Jesus, Gateway Books, 1994, ISBN 0-946551-99-5
• Bengt Holmberg, Människa och mer. Jesus i forskningens ljus. 2001 ISBN 91-88552-33-0
• Thomas Jefferson, The life and morals of Jesus of Nazareth, extracted textually from the Gospels of Matthew, Mark, Luke and John, 1819 ISBN 0-8070-7702-X
• René´Kieffer, Evangeliernas Jesus - myt och verklighet, 2001, ISBN 91-7195-476-7
• Anders Sjöberg, Vem Är Den Mannen? En Guide Till Evangelierna, 1998, ISBN 91-7195-255-1
• Lee Strobel, Fallet Jesus : fakta och indicier : en reporters personliga granskning, 2002, ISBN 91-7195-603-4 (Orig. titel The Case for Christ)
• Roger Viklund, Den Jesus som aldrig funnits, 2005, ISBN 91-631-7399-9
• G. A. Wells, The Jesus Myth, 1999, ISBN 0-8126-9392-2

Externa länkar

• The Origins of Christianity and the Quest for the Historical Jesus Christ - En artikel som förknippar kristendomen med Indien
• Historieforskarmetoder och den tidigaste kristendomen - Om Ellegårds bok
• Christ a Fiction - Av Robert M. Price som ingår i Jesus-seminariet
• Christ Myth - Teorier om kristendomens hedniska rötter
• Did Jesus of Nazareth exist? - Ger argument från båda sidor.
• Historicity Of Jesus FAQ - Frågor och svar i ämnet. Enligt sidan själv tar den inte ställning.
• Jesusgestalten kritiskt granskad - En utförlig svensk sida av Roger Viklund
• Earl Dohertys kristiska forskning om Jesus
• The Myth of the Historical Veracity of Jesus - Ger ett judiskt perspektiv på frågan.
• Did a historical Jesus exist? - Ännu en kritisk artikel
• Early Christian Writings - Faktaspäckad information om alla som har skrivit om kristendomen de första århundradena e.Kr.
• A fake? James Ossuary dealer arrested, suspected of forgery

Se även

• Inkarnation
• Jesusmyten
• Ahistoriska hypotesen
• Jesus
• Historicitet
• Exegetik
• Textkritik
• Bevis
• Kristendomen
• Sonen

[[kategori:Jesus]]