Mästarbrev
Mästarbrev är ett kompetensbevis för hantverkare att de genom att ha avlagt mästarprov eller på annat sätt dokumenterat sitt kunnande. Inom skråväsendet var det kravet för att bli mästare medan det i modern tid primärt är dokument för visad yrkesskicklighet. Liknande bevis finns i hela världen med olika system och historia bakom sig. I Tyskland finns det fortfarande krav på att inneha Mästarbrev för att starta Företag i en rad hantverksyrken medan man i Kina blir tilldelad titeln av sina kunder efter år av väl utförda jobb.
Kraven för att erhålla mästarbrev har varierat under historien och för olika hantverkare. Hammarsmeder anställda vid järnbruk, kunde få mästarbrev av åldermannen, och därmed rätt att kallas hammarsmedsmästare,[1] medan mästarbrev för hantverkare med burskap reglerades av skråordningar.
I Sverige
[redigera | redigera wikitext]Efter att skråväsendet upplöstes 1846 försvann mästarbreven; Sveriges hantverksorganisation började utfärda mästarbrev igen 1929, men dessa hade ingen officiell prägel. 1941 återfick mästarbreven sin officiella status.[2] I Sverige regleras tilldelningen genom lagen (1995:1255) om mästarbrev för hantverkare[3] och förordningen (1995:1256) om mästarbrev för hantverkare.[4]
Myndighetsuppdraget att utfärda och återkalla mästarbrev innehas av organisationen Sveriges hantverksråd sedan 30 november 1995 och kräver skriftlig ansökan till rådet.[5][6][7] Via Sveriges Hantverksråds mästarregister[8] kan man söka på många av de aktiva mästarna i Sverige.
För att få ett mästarbrev idag måste hantverkaren ha ett gesällbrev och ytterligare sex års yrkeserfarenhet samt anses vara lämplig med hänseende till mästarbrevets anseende. I praktiken innebär detta att mästaren har minst 10 år av utbildning och praktik utan anmärkning.
År 2020 utfärdade hantverksrådet ett mästarbrev till den svenska rustningsmakaren Albert Collins, görande honom den första rustningsmakarmästaren i Sverige sedan 1781.[9]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100820125239/http://www.jernkontoret.se/om_oss/vart_bibliotek/hammarsmedsordning1766.pdf. Läst 20 augusti 2010.
- ^ https://runeberg.org/svda/1940/0033.html
- ^ Lagen (1995:1255) om mästarbrev för hantverkare
- ^ ”Förordningen (1995:1256) om mästarbrev för hantverkare”. Arkiverad från originalet den 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129072328/http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19951256.htm. Läst 21 november 2014.
- ^ ”Förordning (1995:1256) om mästarbrev för hantverkare”. Sveriges riksdag. /riksdagen.se. https://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/forordning-19951256-om-mastarbrev-for_sfs-1995-1256. Läst 3 april 2023. ”2§ Mästarbrev utfärdas av organisationen Sveriges Hantverksråd efter skriftlig ansökan till rådet.”
- ^ ”Sveriges Hantverksråds uppdrag”. Sveriges hantverksråd. hantverksrad.se. https://hantverksrad.se/om-oss/. Läst 6 oktober 2020.
- ^ ”Sveriges Hantverksråd”. Arkiverad från originalet den 23 november 2016. https://web.archive.org/web/20161123234813/http://hantverksrad.se/mastarbrev/. Läst 26 september 2016.
- ^ ”Mästarregistret”. Arkiverad från originalet den 27 september 2016. https://web.archive.org/web/20160927090805/http://hantverksrad.se/mastarregistret/. Läst 25 september 2016.
- ^ ”Här är Sveriges nya rustningsmakarmästare – den första sedan 1781”. svt.se. 19 november 2020. https://www.svt.se/kultur/har-ar-sveriges-nya-rustningsmakarmastare-den-forsta-sedan-1781. Läst 3 april 2023.