Politikåret 1996
| Politikåret 1996 | |
 | |
| 1995 · 1996 · 1997 | |
| Humaniora och kultur | |
|---|---|
| Datorspel · Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater · TV | |
| Samhällsvetenskap och samhälle | |
| Ekonomi · Krig · Politik · Sport | |
| Teknik och vetenskap | |
| Meteorologi · Teknik · Vetenskap |
Händelser
[redigera | redigera wikitext]Januari
[redigera | redigera wikitext]- 1 januari - 71-årige kronprins Abdullah efterträder Fahd som kung av Saudiarabien.[1]
- 4 januari - Rysslands utrikesminister Andrej Kozarev avgår.[1]
- 11 januari - Chefsåklagare Jan Danielsson beslutar att lägga ner förundersökningen mot tidigare vice statsministern Mona Sahlin.[1]
- 12 januari - LDP:s Ryutaro Hashimotos utses till ny premiärminister i Japan.[1]
- 14 januari - Israels president Ezer Weizman inleder ett fyra dagars statsbesök i Tyskland.[1]
- 15 januari - Greklands premiärminister Andreas Papandreou avgår.[1]
- 16 januari - Vid en oblodig statskupp i Sierra Leone avsätts statschef Valentine Strasser av en militärjunta ledd av Julius Maada Bio.[1]
- 23 januari - USA:s president Bill Clinton håller sitt traditionella tal om "Tillståndet i nationen".[1]
- 24 januari - Sveriges statsminister Ingvar Carlsson gör sin sista debatt i Sveriges riksdag som svensk statsminister.[1]
- 27 januari - Vid en statskupp i Niger avsätts president Mahamane Ousmane vid en kupp ledd av Ibrahim Baré Maïnassara.[1]
- 29 januari - PLO-ledaren Yassir Arafat besöker Sverige.[1]
Februari
[redigera | redigera wikitext]- 3 februari - Kung Carl XVI Gustaf av Sverige ankommer till Johannesburg för ett studiebesök, och bjuds då in till statsbesök kommande år av Sydafrikas president Nelson Mandela.[1]
- 7 februari
- René Preval tillträder som president i Haiti.[1]
- Wlodzimierz Cimoszewicz tillträder som premiärminister i Polen.[1]
- 18 februari - Ett toppmöte mellan Bosnien och Hercegovinas, Kroatiens och Serbiens presidenter hålls i Rom.[1]
- 19 februari - Tysklands förbundskansler Helmut Khol kommer till Moskva för överläggningar med ryske presidenten Boris Jeltsin.[1]
- 28 februari - Sveriges tidigare statsminister Olof Palmes minne högtidlighålls, på årsdagen 10 år efter mordet på honom.[1]
Mars
[redigera | redigera wikitext]- 6 mars - Fosterlandspartiets Mesmut Yilmaz utses till ny premiärminister i Turkiet.[1]
- 11 mars - I Seoul inleds rättegången mot de sydkoreanska presidenterna Chun Doo-Hwan och Roh Tae-Woo.[1]
- 13 mars - 28 stats- och regeringschefer fördömer "terror i alla dess avskyvärda former" vid ett toppmöte i Sharm el-Sheik i Egypten.[1]
- 15 mars – Sveriges kungapar inleder ett fyra dagars statsbesök i Malaysia, vilket blir prins Carl Philips första statsbesök.[1]
- 18 mars - Sveriges statsminister Ingvar Carlsson lämnar in avskedsansökan till Birgitta Dahl, talman i Sveriges riksdag.[1]
- 21 mars - Göran Persson efterträder Ingvar Carlsson som Sveriges statsminister.[1]
- 25 mars
- Frankrike, Storbritannien och USA skriver på ett avtal om att Stilla havet skall vara en kärnvapenfri zon, och att kärnvapenproverna skall upphöra. Kina och det gamla Sovjetunionen har redan skrivit på.[1]
- Rysslands president Boris Jeltsin inleder ett två dagars statsbesök i Norge.[1]
- 27 mars - Göran Persson gör sin första debatt i Sveriges riksdag som Sveriges statsminister.[1]
- 29 mars - Julius Maada Bio tillträder som president i Sierra Leone.[1]
April
[redigera | redigera wikitext]- 2 april - Ryssland och Vitryssland ingår unionsavtal.[1]
- 6 april - Polens nyvalde president Alexander Kwasniewski inleder ett tre dagar långt statsbesök i Ryssland.[1]
- 11 april
- 50 av 53 afrikanska stater skriver på ett avtal som gör Afrika till kärnvapenfri zon.[1]
- Sverige erkänner Förbundsrepubliken Jugoslavien.[1]
- 12 april - Polens sejmen beslutar att ge förre polske presidenten Lech Wałęsa den livslånga statliga pension han krävt.[1]
- 13 april - Michail Gorbatjov meddelar att han tänker ställa upp i presidentvalet i Ryssland.
- 15 april - Mona Sahlin lämnar Sveriges riksdag.[1]
- 16 april - En domstol i Milano dömer Italiens tidigare premiärminister Bettino Crazi till fängelse i åtta och tre månader för nya korruptionsbrott.[1]
- 20 april - G7 avslutar ett kärnkraftsmöte i Moskva. Ryssland har observatörsstatus.[1]
- 30 april - Kung Carl XVI Gustaf av Sverige firas på 50-årsdagen.[1]
Maj
[redigera | redigera wikitext]- 1 maj - Sveriges statsminister Göran Persson Första maj-talar i Malmö.[1]
- 3 maj - Efter två och ett halvt års förhandlingar lyckas man inte kompromissa i Genève om totalförbud mot personminor, men däremot enas man om att det skall bli lättare att lokalisera personminor.[1]
- 4 maj
- Partido Populars José Maria Aznar utses till ny premiärminister i Sverige.[1]
- De stridande parterna i Liberia enas om vapenvila.[1]
- 7 maj - Pakistans premiärminister Benazir Bhutto besöker Sverige.[1]
- 8 maj - Sydafrikas parlament antar en ny författning, som undanröjer de sista resterna av Apartheidpolitiken.[1]
- 9 maj
- FW de Klerk meddelar att Nationalistpartiet beslutat att lämna Sydafrikas samlingsregering från 30 juni 1996.[1]
- Sveriges utrikesdepartement presenterar sin årliga redovisning av Sverige-bilden utanför Sverige.[1]
- 21 maj
- Dalai Lama inleder ett sexdagarsbesök i Sverige.[1]
- Sveriges statsminister Göran Persson besöker Frankrike.[1]
- 25 maj - Ex-kung Simeon II av Bulgarien återvänder till Bulgarien efter 50 år. Med sig har han sin spanska hustru Margarita.[1]
- 27 maj - Vapenvila i Tjetjenien.[1]
- 29 maj - Benjamin Netanyahu blir ny premiärminister i Israel.[1]
Juni
[redigera | redigera wikitext]- 1 juni
- HD Deve Gowda svärs in som ny premiärminister i Indien.[1]
- Den uppåtgående trenden för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti sedan Göran Persson blev ordförande bryts vid senaste SIFO-mätningen.[1]
- 10 juni
- Ryssland och de tjetjenska separatisterna enas om att Rysslands tillbakadragande av trupper skall ha genomförts den 20 augusti 1996.[1]
- Sinn Fein får inte vara med och sitta vid förhandlingsbordet då fredsförhandlingarna om Nordirlandkonflikten inleds.[1]
- 11 juni - Sveriges regering enas med Centerpartiet om ett sysselsättningspaket.[1]
- 15 juni - 400 000 personer i Bonn protesterar mot tyska förbundsregeringens sparplan.[1]
- 18 juni
- Lettlands parlament väljer om president Guntis Ulman på ytterligare tre år.[1]
- Benjamin Netanyahu presenterar Israels nya regering.[1]
- 23 juni – Hasena Wajed svärs in som Bangladesh premiärminister.[1]
- 26 juni - Gulbuddin Hekmatyar tillträder som premiärminister i Afghanistan.[1]
Juli
[redigera | redigera wikitext]- 9 juli - Välfärdspartiets Necmettin Erbakans tillträder som premiärminister i Turkiet.[1]
- 12 juli - Sveriges riksdag extrainkallas för att diskutera åtgärder mot arbetslösheten.[1]
- 23 juli - 66-årige juristen Shahabuddin Ahmed utses till president i Bangladesh.[1]
- 25 juli - Vid en oblodig statskupp i Burundi griper exmajor Pierre Buyoya makten.[1]
Augusti
[redigera | redigera wikitext]- 5 augusti - USA:s president Bill Clinton undertecknar en lag om skärpta sanktioner mot Libyen och Irak.[1]
- 6 augusti - Sveriges statsminister Göran Persson besöker USA, och träffar USA:s president Bill Clinton. I Vita huset diskuterar de bland annat Sveriges roll i Östersjöregionen.[1]
- 9 augusti - Rysslands president Boris Jeltsin svär in eden för en andra mandatperiod.[1]
- 13 augusti - Kubas president Fidel Castro firas på 70-årsdagen.[1]
- 17 augusti - Ett nynazistiskt möte i Trollhättan på Rudolf Hess dödsdag samlar cirka 300 deltagare från Danmark, Norge, Sverige och Tyskland, och urartar i kravaller.[1]
- 19 augusti - USA:s president Bill Clinton firas på 50-årsdagen.[1]
- 21 augusti - Sydafrikas tidigare president FW de Klerk tar inför Sanningskommissionen ansvar för brott mot mänskliga rättigheterna.[1]
- 23 augusti - Kroatien och Jugoslavien upprättar diplomatiska förbindelser.[1]
- 26 augusti - Bill Clinton inleder Demokratiska partiets konvent inför presidentvalet i USA.[1]
- 28 augusti – Sveriges kungapar inleder ett tre dagars statsbesök i Finland.[1]
- 29 augusti – En distriktsdomstol i Seoul dömer Sydkoreas tidigare presidenter Chun Doo-Hwan och Roh Tae-Woo till dödsstraff respektive 22.5 års fängelse.[1]
- 31 augusti – En överenskommelse om fred i Tjetjenien nås.[1]
September
[redigera | redigera wikitext]- 2 september
- Ett fredsavtal i Filippinerna sluts efter 24 ås inbördeskrig.[1]
- Vänsterpartiets ordförande Gudrun Schyman erkänner i SVT:s Rapport att hon har alkoholproblem.
- 4 september - Israels premiärminister Benjamin Netanyahu träffar palestinske ledaren Yassir Arafat vid gränsstationen Erez mellan Israel och Gazaremsan.[1]
- 8 september - Fred i Tjetjenien.
- 10 september – Sveriges kungapar inleder ett fem dagars statsbesök i USA:s svenskbygder, till 150-årsminnet av starten för den svenska migration till USA.[1]
- 17 september – Sveriges riksdag inleder arbetsåret 1996/1997.[1]
- 26 september – Sydafrikanske tidigare polisöversten och säkerhetsagenten Eugene de Kock uppger att den dåvarande Apartheidregimen i Sydafrika låg bakom Palmemordet.[1]
- 30 september - Bosnien och Hercegovinas nyvalda presidentråd sammanträder för första gången.[1]
Oktober
[redigera | redigera wikitext]- Oktober - En norsk TV-dokumentär menar Trygve Lie gick Israels intressen för bildandet av egen stat, fastän FN:s officiella hållning var att dela Palestinamandatet i två delar.[1]
- 1 oktober
- Ett tvådagars toppmöte om läget i Mellanöstern inleds i Washington, DC på initiativ om USA:s president Bill Clinton.[1]
- Ungerns president Arpad Göncz besöker, som första ungerska statschef, Sverige.[1]
- 3 oktober - Ett principavtal för fredlig lösning på konflikten i Tjetjenien under tecknas.[1]
- 5 oktober - Bosnien och Hercegovinas nyvalda parlament sammanträder för första gången.[1]
- 11 oktober - Sydafrikas försvarsminister Magnus Malan frias från det yttersta ansvaret på 13 svarta medborgare i Kwa-Makhuta 1987.[1]
- 14 oktober - Sveriges högsta domstol avsätter Stig Bertilsson, fälld för grovt bedrägeri, som ledamot av Sveriges riksdag.[1]
- 17 oktober - Alexander Lebed avskedas som chef för nationella säkerhetsrådet Rysslands president Boris Jeltsin.[1]
- 23 oktober - Norges statsminister Gro Harlem Brundtland avgår, och ersätts av Thorbjørn Jagland.[1]
- 30 oktober - Kinesiske regimkritikern Wang Dan döms till 11 års fängelse av en domstol i Peking.[1]
November
[redigera | redigera wikitext]- 4-5 november - Pakistans premiärminister Benazir Bhutto avsätts.[1]
- 21 november - Sveriges statsminister Göran Persson klarar en misstroendeomröstning i Sveriges riksdag med siffrorna 209-119, efter hans uttalanden i den så kallade Kinaaffären.[1]
- 27 november - Norges statsminister Thorbjørn Jagland avgår efter en rad options- och aktieaffärer.[1]
- 29 november - Indien och Kina träffar avtal om minskat antal soldater längsmed den 450 långa mil gemensamma gränsen.[1]
December
[redigera | redigera wikitext]- 2 december – Sveriges kungapar inleder ett fyra dagars statsbesök i Chile.[1]
- 5 november
- Madeleine Albright utnämns till USA:s första kvinnliga utrikesminister.[1]
- En internationell konferens om Bosnien och Hercegovinas framtid avslutas i London.[1]
- 10 december - Nelson Mandela undertecknar Sydafrikas första demokratisk författning.
- 11 december – 59-årige skeppsredaren Tung Cheechwa utses till Kinas styresman i Hongkong från 1 januari 1997.[1]
- 16 december
- Demonstranter i Sydkorea protesterar mot att dödsdomen mot Sydkoreas tidigare president Chun Doo-Hwan omvandlats till livstids fängelse.[1]
- Trollhättans tingsrätt dömer sju unga nynazister, som tillhör NSF, för hets mot folkgrupp då de demonstrerade i Trollhättan på Rudolf Hess dödsdag den 17 augusti 1996.[1]
- Den så kallade POT-skandalen, om Lundkommissionens granskning av POT, tvingar Norges energiminister och tidigare justitieminister Grete Faremo att avgå.[1]
- 19 december – Sverige skriver på Schengenavtalet i Luxemburg.[1]
- 27 december - OSCE rapporterar att man funnit allvarliga fel vid röstsammanräkningen vid årets kommunalval i Serbien.[1]
- 28 december - Sveriges socialdemokratiska arbetareparti sjunker från 32,7 % i november 1996 till 29,6 % vid årets sista SIFO-mätning.[1]
- 29 december
- Guatemalas regering sluter fredsavtal med vänstergerillan, efter 36 års inbördeskrig.[1]
- Nordkorea ber Sydkorea om ursäkt för en incident den 18 september 1996, då en nordkoreansk spionbåt gick på grund vid Sydkoreas östkust.[1]
Val och folkomröstningar
[redigera | redigera wikitext]- 14 januari – Jorge Sampaio vinner presidentvalet i Portugal.[1]
- 20-21 januari - Yassir Arafat vinner palestinska presidentvalet.[1]
- 21 februari - Republikanen Patrick Buchanan vinner vid primärvalet i New Hampshire i USA.[1]
- 2 mars – Australiens liberala parti under John Howard vinner parlamentsvalet i Australien.[1]
- 3 mars - Borgerlige José Maria Aznar vinner parlamentsvalet i Spanien.[1]
- 16 mars - Robert Mugabe vinner presidentvalet i Zimbabwe. Över 60 ¤ av befolkningen nobbar valet.[1]
- 23 mars - Lee Tengui vinner presidentvalet i Taiwan.[1]
- 11 april - NKP vinner parlamentsvalet i Sydkorea.[1]
- 21 april - Vänstern vinner parlamentsvalet i Italien.[1]
- 9 maj – Yoweri Museveni vinner presidentvalet i Uganda.[1]
- 30 maj – Nordirland går till valurnorna för att välja delegater inför fredsförhandlingarna, som börjar 10 juni 1996.[1]
- 1 juni - Första parlamentsvalet i Tjeckien efter skilsmässan i gamla Tjeckoslovakiens delning 1993 slutar i politiskt dödläge.[1]
- 29 juni – Ólafur Ragnar Grímsson vinner presidentvalet på Island.[1]
- 3 juli - Boris Jeltsin vinner presidentvalet i Ryssland efter seger i andra omgången.[1]
- 14 september - Bosnien och Hercegovina går till president- och parlamentsval.[1]
- 15 september - Ett tredagarsmöte i Venedig avslutas med att separatistledaren Umberto Bossi utropar Padanien som självständig republik.[1]
- 21 september - Lennart Meri vinner presidentvalet i Estland.[1]
- 22 september - PASOK vinner parlamentsvalet i Grekland.[1]
- 13 oktober – Österrike går till Europaparlamentsval.[1]
- 12 oktober - Maori-dominerade New Zealand First erhåller vågmästarroll vid parlamentsvalet i Nya Zeeland.[1]
- 13 oktober – FPÖ går framåt vid parlamentsvalet i Österrike.[1]
- 20 oktober
- LDP vinner parlamentsvalet i Litauen.[1]
- Finland går till Europaparlamentsval.[1]
- 20 oktober - Liberalalliansens Arnaldo Aleman utropar sig till segrare vid presidentvalet i Nicaragua.[1]
- 3 november
- Demokratiska krafernas union vinner parlamentsvalet i Bulgarien.[1]
- Demokratisk samling vinner parlamentsvalet i Rumänien.[1]
- 5 november – Bill Clinton vinner presidentvalet i USA.[1]
- 17 november
- Emil Constantinescu vinner presidentvalet i Rumänien.[1]
- NAP vinner parlamentsvalet i Thailand.[1]
- 17 september - Serbien går till kommunalval.[1]
- 24 november – En folkomröstning i Vitryssland stärker presidentens makt.[1]
- 7 december – Sittande presidenten Jerry Rawling väljs om vid presidentvalet i Ghana.[1]
Organisationshändelser
[redigera | redigera wikitext]- 20 januari - Alf Svensson blir med 23 år på posten den partiledare i Sverige som suttit längst.[1]
- 25 januari - Ryssland väljs in i Europarådet.[1]
- 28 februari - Ryssland inträder i Europarådet, som medlem nummer 39 sedan starten.[1]
- 4-6 mars - Vid Nordiska rådets EU-konferens i Köpenhamn gör Sveriges statsminister Ingvar Carlsson sitt sista internationella framträdande som svensk statsminister.[1]
- 15-17 mars - Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har extrakongress i Stockholm, och väljer enhälligt Göran Persson till ny ordförande efter Ingvar Carlsson.[1]
- 29 mars - EU-toppmötet i Turin inleds.[1]
- 3 maj - Östersjöstaternas råd träffas i Visby.[1]
- 15 maj - På kongressen i Södertälje väljs Gudrun Schyman om som ordförande i Vänsterpartiet.[1]
- 16 juni - Centerstämman i Växjö väljer om Olof Johansson som ordförande. På stämman prisas partiets samarbete med Sveriges regering.[1]
- 18 juni - FN häver sitt embargo mot Jugoslavien, vilket infördes i september 1991.[1]
- 22 juni - EU-toppmötet i Florens avslutas, och betonar prioriteringen av kamp mot arbetslöshet.[1]
- 23 juni - Arabförbundet avslutar ett två dagars toppmöte i Kairo.[1]
- 29 juni - G7-mötet avslutas i Lyon. Ryssland medverkar.[1]
- 30 juli - G7 avslutar ett extrainsatt möte i Paris, där terrorismen diskuteras.[1]
- Okänt datum – Hörbypartiet bildas.
- 10 september - FN antar ett avtal om globalt förbud mot kärnvapenprover.[1]
- 25 september - Sveriges statsminister Göran Persson talar för första gången i FN:s generalförsamling.[1]
- 21 oktober - Costa Rica, Japan, Kenya, Portugal och Sverige väljs in som icke-permanenta i FN:s säkerhetsråd från 1 januari 1997.[1]
- 13 september - 58-årige Kofi Annan från Ghana väljs till FN:s nya generalsekreterare.[1]
Avlidna
[redigera | redigera wikitext]- 7 januari – Károly Grósz, 65, Ungerns premiärminister 1987–1988.[1]
- 8 januari – François Mitterrand, 79, Frankrikes president 1981–1995.[1]
- 15 januari – Kung Moshoeshoe II av Lesotho, 57 (bilolycka).[1]
- 15 februari – Brunó Straub, Ungerns president 1988–1989.
- 2 mars – Jacobo Majluta Azar, Dominikanska republikens president 4 juli–16 augusti 1982.
- 23 mars – Marit Manstad, svensk skådespelerska.[1]
- 3 april – Rob Brown, USA:s handelsminister (flygolycka vid Dubrovnik).[1]
- 1 juni – Neelam Sanjiva Reddy, Indiens president 1977–1982.
- 23 juni – Andreas Papandreou, 77, grekisk premiärminister.[1]
- 2 augusti
- Michel Debré, 84, Frankrikes premiärminister 1958-1959.[1]
- Mohammed Farah Aidid, Somalias president 1995–1996.
- 6 augusti – Hernán Siles Zuazo, Bolivias president 1956–1960 och 1982–1985.
- 13 augusti – António de Spínola, 86, Portugals president 15 maj–30 september 1974.[1]
- 12 september – Ernesto Geisel, Brasiliens president 1974–1979.
- 28 september – Mohammed Najibullah, Afghanistans president 1986–1992.
- 22 oktober – Henry Allard, 84, tidigare talman i Sveriges riksdag.[1]
- 1 november – Junius Richard Jayewardene, Sri Lankas president 1978–1989.
- 3 november – Jean-Bédel Bokassa, 75, Centralafrikanska republikens president 1966–1976 och landets kejsare 1976–1979.[1]
- 3 december – Babrak Karmal, Afghanistans president 1980–1986.
- 9 december – Alain Poher, Frankrikes president 28 april–20 juni 1969 och 2 april–27 maj 1974.
- 20 december – Amata Kabua, Marshallöarnas president 1979–1996.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk dl dm dn do dp dq dr ds dt du dv dw dx dy dz ea eb ec ed ee ef eg eh ei ej ek el em en eo ep eq er es et eu ev ew ex ey ez fa fb fc fd fe ff fg fh fi fj fk] Horisont 1996. Bertmarks
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Politikåret 1996.