Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
estaca f
- stör, påle
- tältpinne
- Etymologi: Troligtvis av gotiska *𐍃𐍄𐌰𐌺𐌰 (*staka), av urgermanska *stakô, av urindoeuropeiska *(s)teg-.
- Besläktade ord: estacar, estacón
estaca
- böjningsform av estacar
