fint

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av fint  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fint finten finter finterna
Genitiv fints fintens finters finternas

fint

  1. (fotboll) rörelse avsedd att förvirra motståndaren
    Besläktade ord: finta

Översättningar

[redigera]

Adverb

[redigera]
Böjningar av fint 
Positiv fint
Komparativ finare
Superlativ finast

fint

  1. avledning till adjektivet fin
    Han sjöng så fint.

Översättningar

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Bokmål

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Adverb

[redigera]

fint

  1. avledning till adjektivet fin

Danska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Adverb

[redigera]

fint

  1. avledning till adjektivet fin

Nynorska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]

fint

  1. böjningsform av fin

Adverb

[redigera]

fint

  1. avledning till adjektivet fin