gäll

Se även gall.

Svenska

Adjektiv

Böjningar av gäll		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	gäll	gällare
	Neutrum	gällt
Bestämd singular	Maskulinum	gälle		gällaste
	Alla	gälla
Plural		gälla
		Predikativt
Singular	Utrum	gäll	gällare	gällast
	Neutrum	gällt
Plural		gälla
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		(gällt)?

gäll

1. (om ljud) hög(ljudd), genomträngande, skarpt (ljud) med hög frekvens; modernt ofta om ton som ligger högt på tonskalan; förr även allmännare: ljudlig, kraftigt ljudande eller klingande, dånande; även högröstad

   1765: Tom Jones eller Hitte-barnet, sida 252, Henry Fielding (översatt av Mårten Ekelund):

   Et gäldt skrik.

   Ett gällt skrik.

   1880: Niagara, ur: Samlade dikter. Förra delen, Johan Nybom:

   Allt levande så plötsligt undanvek,
   i denna dödens vilda jättelek,
   och satan skrattade så gällt i bergen,
   så att det skar och kylde genom märgen.

   Fraser: (konkreta) gäll röst

   Varianter: Gälle, Gällen, Gäller

   Sammansättningar: gälljudad, gälljudande, gälljudd, gällskratt, gällskri, gällskrik, gällskrika

   Etymologi: Av stammen i svenska gälla, ursprungligen av fornnordiska gella. Besläktat med substantivet gäll, samt svenska gala, gall, gallra och sjönamnen Hjälmaren, Jälmaren, Galmaren etc.

   Besläktade ord: gala, gall, gallra, (adjektivet) gäll, gälla

2. (om färg) gräll och stickande, bjärt och skrikande; färgstark

Översättningar

(om ljud) skarp och genomträngande

• engelska: shrill ^(en)
• finska: kimeä ^(fi), kimakka ^(fi)
• isländska: gjallr ^(is), gallr
• polska: ostry ^(pl), przenikliwy ^(pl)
• portugisiska: estridente ^(pt)
• tyska: schrill ^(de), gellend ^(de)

(om färg) gräll och stickande, bjärt och skrikande

• polska: jaskrawy ^(pl), ostry ^(pl), krzykliwy ^(pl)
• tyska: schrill ^(de)

Substantiv

Böjningar av gäll	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gäll	gället	gäll	gällen
Genitiv	gälls	gällets	gälls	gällens

gäll n

1. (om ljud) verbalsubstantiv till gälla; galande; förr även allmännare: rop, skrik

   Etymologi: Från fornsvenska gæl (verbalsubstantiv till fornsvenska gælla), av fornnordiska rötter, ursprungligen ett verbalsubstantiv till fornnordiska gella. Besläktat med adjektivet gäll, samt svenska gala, gall, gallra och sjönamnen Hjälmaren, Jälmaren, Galmaren etc. Kognat med isländska gjǫll (verbalsubstantiv av gjalla), engelska yell etc.

   Besläktade ord: gala, gall, gallra, (adjektivet) gäll, gälla

2. (historiskt) pastorat (omfattande ett en eller flera socknar)

   1985: Innan Alingsås blev stad: en västsvensk gränsbygds äldsta historia, Birgit och Peter Sawyer:

   I förteckningen över Alingsås gäll ur taxeringslängden till Älvsborgs lösen 1615 finns namnen på de borgare, som flyttat hit från Nya Lödöse.

   Sammansättningar: bondgäll, bönehusgäll, dekangäll, djäknegäll, kapellgäll, kaplansgäll, klockargäll, kyrkgäll, prebendegäll, predikogäll, prostgäll, prästgäll, regalgäll

Översättningar

om ljud

• engelska: yell ^(en)
• fornsvenska: gæl
• isländska: gjǫll ^(is)

Verb

gäll

1. böjningsform av gälla