häll

Se även hall och håll.

Svenska

Substantiv

Böjningar av häll	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	häll	hällen	hällar	hällarna
Genitiv	hälls	hällens	hällars	hällarnas
Som förled i sammansättningar används häll- eller hälle-.

häll

• uttal: ˈhɛlⓘ

1. (geologi) plats där berggrunden är synlig och därmed inte är täckt av jordlager, bebyggelse eller växtlighet

   Synonymer: berghäll

   Sammansättningar: berghäll, hällberg, hälleberg, hällmark, hällmålning, hällristning

2. större, slät, skivliknande tillhuggen sten (särskilt använd för olika praktiska ändamål)

   Sammansättningar: gravhäll, spishäll

3. större, slät skiva av annat material

   Sammansättningar: järnhäll, keramikhäll

4. samling av plattor för matlagning
5. spis

Översättningar

blottad berggrund

• bokmål: helle ^(no) mf
• finska: avokallio ^(fi)
• polska: skała ^(pl) f
• tyska: Steinplatte ^(de) f, Felsplatte f

slät, skivliknande tillhuggen sten

• bokmål: helle ^(no) mf
• finska: paasi ^(fi)
• polska: płyta ^(pl) f (nagrobkowa, kuchenna)

samling av plattor

• engelska: cooktop ^(en)
• finska: liesi ^(fi), keittotaso

Verb

häll

1. böjningsform av hälla