rök

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av rök  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ rök röken
Genitiv röks rökens

rök

  1. synliga små partiklar som uppstått då något brinner eller bränns
    Besläktade ord: ryka, rykande, röka, rökande, rökare, rökelse, rökeri, rökig, rökighet, rökt, rökning
    Sammansättningar: cigarettrök, rökbastu, rökbomb, rökdetektor, rökdykare, rökfri, rökförbud, rökgas, rökhosta, rökmoln, rökpaus, rökpipa, rökruta, röksanering, röksignal, röksky, rökstuga, röksvamp, rökutveckling
    Fraser: ingen rök utan eld
  2. (vardagligt, dialektalt) en rökning med en cigarett, en cigg
    Men jag ska bara ta en rök innan vi drar.
  3. (arkaiskt) rauk; rest sten
    Etymologi: Av fornsvenska röker, av fornnordiska hraukr (”kägelformig stapel”) med flera användningar. Besläktat med svenska ruka. Kognat med gotländska rauk, engelska rock (”sten”) med flera.
    Varianter: röke

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]

rök

  1. böjningsform av ryka
  2. böjningsform av röka