Kia Svaetichin rapporterade om gisslandramat i Borgå 2002: "Polisen skrek att vi måste bort från taket för att det blev för farligt"

När något stort händer så gäller det att rycka ut och rapportera. Ibland också då reportern är ung och oerfaren. Blir man inkastad i hetluften så lär man sig den vägen, säger journalisten Kia Svaetichin.

Det är en varm sommardag i juni. Solen gassar över asfalten och lukten av bensin blandas med doften av friterad mat.

– Jag har ganska obehag för det här stället. Jag har inte kommit hit och tankat sedan dess. Det skulle inte falla mig in, så här finns nog något trauma.

Så här berättar Kia Svaetichin.

För snart 19 år sedan rapporterade hon som ung sommarreporter från ett av 00-talets största polispådrag i Finland: gisslandramat i Borgå sommaren 2002.

Platsen som Svaetichin beskriver är bensinstationen i Näse där vi träffas för intervjun. Här utspelade sig gisslandramat en varm sommardag tisdagen den 9 juli 2002. 

Det började som ett larm om ett inbrott i Ebbo men eskalerade på några timmar till ett enormt polispådrag vid bensinstationen.

Här kan du lyssna på när Kia Svaetichin berättar om sina minnen från gisslandramat.

Klättrade upp på taket för att se bättre

I dag jobbar hon som kulturreporter på Svenska Yle men gisslandramat i Borgå var ett av Svaetichins första uppdrag som reporter. Månaden innan gisslandramat hade hon börjat sin journalistiska karriär som sommarreporter på Yle Östnyland. 

– Som mycket oerfaren kom jag på jobb till klockan sju den där morgonen och direkt skickades jag hit till bensinstationen.

Minnena kommer tillbaka då Svaetichin tittar omkring sig på parkeringsplatsen intill bensinmacken och tankningsstationerna. 

Ännu fler minnen väcks till liv då hon hör Fanny Malmberg, som gjort ett dokumentäravsnitt om gisslandramat, berätta om händelserna.

– I och med att jag var en så ny reporter så hade jag ingen aning om vad som var farligt för mig. Därtill är hjärnan först färdigutvecklad vid en ålder av 25 och jag var inte ens i närheten av den åldern då så jag kunde inte ha konsekvenstänk.

Det här ledde till att hon på plats vid bensinstationen snabbt klättrade upp på ett höghustak på andra sidan vägen.

- Tillsammans med Iltalehtis och Ilta-Sanomats redaktörer klättrade vi upp på taket så att vi bättre skulle få syn på vad som hände. 

Uppe på taket rapporterade hon sedan i direktsändning om vad hon såg hända nere vid bensinstationen som polisen omringat.

– Jag minns att Erik Gestrin, numera pensionerad programledare på Yle Östnyland, sa att “Mera Kia, mera bara” och jag var så där “Joo! Jag gör vad som helst”. Det här fram tills att polisen skrek att vi måste bort från taket för att det blev farligt. Gärningsmannen började typ sikta på oss. 

“Nej, han sköt hunden med sin haulikko”

Svaetichin berättar att hon har glömt mycket av själva händelseförloppet under gisslandramat men en händelse har stannat kvar hos henne extra tydligt.

– Jag är i direktsändning, också det är sjukt, när jag ser gärningsmannen skjuta en polishund, en schäfer. Det var så hemskt. Jag kommer ihåg att jag säger “Nej, han sköt hunden med sin haulikko” och då rättade Erik Gestrin mig och sade “Du menar säkert hagelgevär”. 

Förutom att vara med i Yle Östnylands morgonsändning fick Svaetichin också för första gången vara med i rikssändningar och nyhetsinslag den här morgonen. 

– Det var ju också jättespännande som sommarreporter för regionen. Jag gjorde väldigt mycket med tanke på hur oerfaren jag var. Men sen å andra sidan ska man lära sig. Blir man inkastad i hetluften så lär man sig den vägen. 

– Det är sjukt. Tänk att det var så här som jag inledde min karriär som journalist. 

Svaetichin berättar att hon tidigare bara har kopplat bensinstationen i Näse med att något obehagligt har hänt här. Nu kan hon kanske börja ta det till sig.

- Det har gått närmare 20 år så man kan ju bearbeta sådant här. Men på ett plan vill jag fortfarande bli krigskorrespondent, så där som Yles Antti Kuronen som reser till farliga krigszoner i världen.

Svaetichin är glad att gisslandramat nu lyfts upp i ett dokumentäravsnitt. Enligt henne är de här händelserna något som allmänheten ska känna till.

– Jag blev personligen väldigt intresserad av att höra att Fanny har fått tala med gärningsmannen. Jag visste inte ens att han lever. Man måste komma ihåg att man kan vara så mycket. Man kan vara en människa som kidnappar, tar gisslan och gör ett stort polispådrag men samtidigt kan man bara vara en människa. 

Här kan du lyssna på krimdokumentären Gisslandramat i Borgå.