Kolumn: Caféarbetare som 28-åring, dubbel OS-medaljör vid 40 – Mira Potkonen är en inspirationskälla för alla obeslutsamma
När Mira Potkonen började boxas som 28-åring var hennes största idrottsliga merit ett skolmästerskap i längdåkning. Nu är hon tvåfaldig olympisk medaljör – och ett levande bevis på att sen specialisering är vägvinnande, skriver Sebastian Backman från Tokyo.
Om inte Mira Potkonen hade stött på nuvarande tränaren Maarit Teuronen i en sporthall för tolv år sedan skulle den finländska idrottshistorien vara fattigare. Vår medaljrad i OS hade tagit slut redan i Rio.
Så blev det inte.
Teuronen såg någonting i den 28-åriga aktiva motionären, som tidigare sysslat med friidrott, volleyboll, basket och ishockey. Framgångar? Inget att tala om.
– Det jag minns bäst är en seger i en skoltävling i längdåkning, sa Potkonen till Ilta-Sanomat för några år sedan.
Potkonen fortsatte servera kaffesugna kunder på Café Nostalgia i Tammerfors medan satsningen tog fart
Resan från ingenstans började.
Potkonen fortsatte servera kaffesugna kunder på Café Nostalgia i Tammerfors medan satsningen tog fart. En plats i OS var ingenting mindre än utopi.
Men ibland kan det ofattbara bli verklighet.
Svårt att blunda för tre bevis på en och samma dag
Ska barn och unga som drömmer om proffskarriärer pröva på många olika sporter – eller är det bättre med en Tiger Woods-aktig manisk satsning på en och samma gren?
Det är en fråga som debatteras med jämna mellanrum.
Den här tisdagen i Tokyo bjöd på inte mindre än tre exempel på att det lönar sig att pröva på vingarna i många olika sammanhang, något som löparen Karin Storbacka och svenska forskare rekommenderar.
För det handlar inte bara om Potkonen.
Karsten Warholm satsade på tiokamp fram till 2015. I dag löpte det norska vidundret 400 meter häck på en fantomtid som det kommer att talas om i decennier.
Och så har vi Arvi Savolainen.
På tisdagseftermiddagen brottas han om ett brons i 97-kilosklassen i grekisk-romersk stil. I Sportliv tidigare i somras berättade den tidigare ponnypojken att han höll på med en massa olika sporter som ung, allt från hästar till boboll, friidrott, slalom och motocross intresserade.
– Om jag skulle ha börjat satsa för allvarligt för tidigt kunde jag ha tröttnat på brottningen, sa Savolainen då.
Det var först i gymnasieåldern som satsningen tog fart på allvar. Sedan gick det fort, med ett historiskt guld i U20-VM och nu en OS-bronsmatch som 22-åring.
I Paris om tre år är han ett solklart medaljhopp. Då får inte Potkonen vara med längre.
Hon håller på att gå karriärens sista matcher, på lånad tid, med undantagslov som överårig.
Snart klarnar det om Potkonen åker hem med ett brons, ett silver, eller rentav ett guld runt halsen.
Men en sak är redan säker: medaljkaffet kommer att drickas på Café Nostalgia, precis som 2016.