Den statskritiska jägaren, som förvandlade Robert Helenius – Johan Lindström vägrar vara politisk korrekt: "Jag är kraftigt allergisk mot storebrorssamhällen"
Johan Lindström har inget tålamod för tallriksmodeller. Bäst trivs han med att jaga, föda upp djur och slakta dem. Resultatet? En annorlunda livsstil, som också format Robert Helenius färd till världstoppen.
I det glittrande solskenet vid Djävulsberget på Åland ligger snön och tystnaden tung. Tills den plötsligt bryts.
Johan Lindström sneglar på sin hundpejl samtidigt som skallen kommer allt närmare. Han lägger ett pekfinger tvärs över munnen då han vänder sig mot Sportlivs kamera.
Snart kan det smälla.
Han går ut i skogsbrynet och lyssnar, innan kroppen sakta mjuknar. Lindström bryter sitt gevär över armen, busvisslar och ropar:
– Bork! Här! Hit! Hiiiiit! Vad duktig du var, kom gubben!
Den 13-åriga wachtelhunden har jagat ett rådjur i flera kilometer och ser lika knäckt ut som Adam Kownacki efter returmatchen mot Robert Helenius. Den här gången var arbetet förgäves.
I skogen kan skillnaden mellan liv och död vara hårfin.
– Den får leva i dag. Vi missade den med 50 meter. Skulle vi ha stått här på pass hade det varit skottläge, men det kunde vi inte veta, säger Lindström till sin trofasta hund.
En köttbit hit eller dit spelar inte så stor roll. Lindström har så att det räcker och blir över. Hemma på gården i Saltvik finns det köttkaniner, highland cattle och två tackor. Säl, sjöfåglar och fisk.
Och så förstås Farbror Barbro. Huskatten, som givetvis inte ska ätas upp. Det gulspräckliga djuret hann namnges lite förhastat innan barnen märkte att det var en frass. Därav dubbelnamnet.
På den stora gården har Lindström skapat en verklighet han trivs i. Ett hushåll där självförsörjning och individen betonas framför allt.
Alla hjälper till. Också den åttaåriga dottern Saga, som fött upp kaniner i flera års tid.
– Hon sköter avlivningen och slakten och allting. Hon brukar säga "jag sköter det själv så att det blir ordentligt gjort pappa".
Det är för att jag är uppväxt i den riktiga världen, inte i en jävla Disneyfilm
För ett par år sedan debatterades Sagas djuruppfödning på dagis. Andra barn undrade hur hon klarade av att äta upp djuren som hon föder upp.
Lindström säger att dotterns kvicka replik gjorde honom stolt:
– Hon svarade: "Det är för att jag är uppväxt i den riktiga världen, inte i en jävla Disneyfilm".
Vad har det här med idrott att göra?
Svaret är att Lindströms ifrågasättande, individanpassade tankesätt också omfattar boxningen, och har stått som grund i omformandet av Robert Helenius.
Från självförsörjande köttbonde och jägare till världstoppen i boxning – se Sportlivs minidokumentär om Johan Lindström i klippet nedan.
Långfingrar och gnabb
– Har jag berättat om den snyggaste comebacken jag någonsin sett i ett gym?
Under förmiddagspasset i Helenius boxningsgym roas Lindström av ett ögonblick som utspelade sig för åtta år sedan, i samband med att han blev Borgåboxarens tränare.
Huvudpersonen i historien håller på att värma upp och ser inte alls lika road ut då tränaren lägger ut texten.
Lindström förklarar att Helenius var i så dåligt skick att han föll bakåt då han skulle gå ner på djupet i samband med ett lyft på 50 kilo i knäböj.
– I ett fullsatt gym landade han på ryggen och började i stället pumpa bänkpress med stången, som om det var meningen med övningen, säger Lindström och skrattar.
– 10 poäng för kreativitet, 0 poäng för flexibilitet!
– Jag försöker faktiskt träna. Sluta tala skit! svarar Helenius.
– Du skulle få sluta träna om du identifierade dig som stark, replikerar Lindström blixtsnabbt.
Helenius stannar upp efter sitt första bänklyft och spänner blicken i tränaren.
– Vad händer om jag identifierar mig som om jag redan gjort den här träningen?
– Om du identifierar dig som världsmästare kan du inte ha en amatörs attityd.
Helenius svarar med två långfingrar.
– Så här går träningen som bäst, då Robbe är lite frustrerad.
När jag kollade på hans matcher tänkte jag att jag skulle klämma den där kolbiten till en diamant
Johan Lindström
Och träningen har gått bra – redan en längre tid. Lindström säger att Helenius för åtta år sedan tog 85 kilo i marklyft, så att baklåren krampade. Nu lyfter han 185 kilo.
– Nog är det kiva när man är stark, säger Helenius efter lyftet och Lindström ler.
I dag är träningsupplägget den totala motsatsen till tiden i proffsstallet Sauerland, då Helenius upplevde att han lurades och utnyttjades.
Lindström beskriver Helenius styrketräning i Tyskland som kraftigt eftersatt. Där betonades monoton och högrepetitiv träning och tekniken höll ingen hög standard. Helt enkelt:
– Det var fel fysträning för honom.
Helenius:
– Sauerland var massproduktion av boxare. Alla körde samma träning, oavsett om man vägde 40 eller 120 kilo.
På Åland behandlade Lindström sin proffsboxningsadept som en total nybörjare, som aldrig tidigare tränat på gym. Han gjorde om träningsprogrammet från nollnivå och byggde en ny grund.
Den grunden har redan stått pall för många tungviktsslag och jabbar.
Hellre Peterson än politiskt korrekt
Boxarens färd från knockad och kontraktslös till världstoppen är väldokumenterad. Kritiken mot valet av det oprövade kortet Lindström som tränare var till en början enorm – men har sedermera tystnat.
– När jag kollade på hans matcher tänkte jag vad kul det hade varit att få lägga händerna på honom, att jag skulle klämma den där kolbiten till en diamant, säger Lindström.
Många idrottsvänner vet att Helenius följer en köttbaserad diet med periodisk fasta. Att hans vinst över Erkan Teper för fyra år sedan öppnade dörrar – och dubbelsegrarna över Adam Kownacki var en skjuts tillbaka till världseliten.
Men för att förstå metodiken måste man ta sig in i Lindströms huvud, där ett kulturkonserativt synsätt blandas med liberala drag.
Han förklarar att han hatar politisk korrekthet, förstår sig inte på folk utan humor. Beundrar talkoandan i jaktlaget och byagemenskapen i Saltvik, som ser till att den lokala skidbacken hålls i skick.
Han beskriver den polariserande psykologen Jordan Peterson som en personlig idol och som en av vår tids största tänkare.
Man kan tycka vad man vill om Lindströms resonemang och metoder – som ifrågasatts av dietister.
Men mot resultaten går det inte att argumentera. Utan Lindström skulle Helenius sannolikt vara en föredetting i dag. Nu är han i sitt livs form.
Tyst nu, enough with your politics
Robert Helenius
Lindström eldar upp sig om politiska frågor samtidigt som Helenius lyfter skrot.
– Tyst nu, enough with your politics, säger Helenius.
– Nästa vecka börjar vi morgoncykla, svarar Lindström.
– Nä.
– Jo.
– Du får cykla själv.
Struntar i vad livsmedelsverket rekommenderar
Tillbaka i Saltvik. Tjuren Kämpe lufsar sakta fram då Lindström busvisslar och lockar.
Vägen hit – 25 kilometer norr om Mariehamn – har varit lång för boxningstränaren och mångsysslaren, som är uppvuxen i Petsmo i Korsholm.
Efter militären flyttade han till Åland, sov på en madrass på golvet hos en god vän och fyllde på med ströjobb samtidigt som han pluggade ämnen som intresserade: medicin, kost, strength and conditioning och till personlig tränare.
Han öppnade ett gym, grundade en MMA-förening, men gjorde sig av med investeringarna för att satsa allt på Helenius.
– Alla avrådde mig från att sälja, så det låg i min natur att göra precis tvärtom.
Ja, att simma mot strömmen och ifrågasätta ligger i Lindströms natur. Det är verkligen ingen hemlighet.
Han säger sig vara kraftigt allergisk mot storebrorssamhällen, som han tycker att vi allt mer glider in i. Att man inte ska omyndigförklara människor genom att undanhålla information.
Lindström dras mot det gammalmodiga, både då det handlar om djurhållning och fornnordisk mytologi. Han förstår inte varför vi ska skeppa grönsaker över halva jorden och rekommenderar alla som kan att pröva på småskaligt jordbruk.
– Att äta lokalt och efter säsong får ekonomin och samhället att må bättre. Att ta hand om djur som man själv slaktar och äter är betydligt mer tillfredsställande än att handla i en supermarket, säger han.
Precis som Helenius äter Lindström en "carnivore-ish"-betonad diet, alltså mest kött. Tallriksmodellen? Det är enligt Lindström resultatet av livsmedelsindustrins lobbyverksamhet.
– Det finns alltid en övergripande syn på saker och ting av staten, men det betyder inte på något vänster att det är vad som är bäst för oss. Robbes diet skiljer sig kraftigt från det livsmedelsverket skulle rekommendera, säger Lindström.
Följande match redan spikad
Här kommer igen Lindströms individtänk fram. Man kan ta generella rekommendationer som en grov skiss över hur man ska se på saker, men för att maximera nyttan måste man gå ner på en mer personlig nivå.
– Det finns alltid ett sätt som funkar bäst för just dig som individ, och det är det som jag försöker rota fram som tränare. Med Robbe är vi på god väg, säger han och fortsätter:
– Vi har hittat ett system som får honom att hålla ihop och bli bättre och en kosthållning som han känner ger energi och stimulerar kroppskompositionen.
En pånyttfödd Helenius har som 38-åring nått sina högsta höjder som boxare – hoppet om en titelmatch, eller i varje fall en dust mot en motståndare ur A-klassen, lever starkt. Helenius manager Markus Sundman avslöjar att nästa match är spikad, men att han ännu inte har tillåtelse att gå ut med motståndarens namn.
– Matchen ordnas mot slutet av sommaren, säger Sundman.
I väntan på nästa dust utstrålar Lindström tillit och glädje. Han är tillfreds med hur den långa resan från Österbotten artat sig.
Vid strandbastun som vetter mot skidbacken inleder han en liten monolog.
– Rik är väl relativt, jag bor på det sättet jag vill bo. Jag har en fantastisk fru och två friska barn. Jobbat med det jag vill jobba med. Jag är inte rik, jag är förmögen. Jag lever det liv jag vill leva och skulle troligen inte bli en lyckligare person av många miljoner på kontot.
– Kan jag leva så här är jag förnöjsam, dock aldrig nöjd. Viktigt! Nöjd är ett jävla ord. Det ska vi aldrig vara, med någonting. Då slutar man försöka.
