Heidi Finniläs farfars farfar köpte Strömsös röda villa framför näsan på Zacharias Topelius

Strömsö var den viktigaste platsen i Heidi Finniläs liv när hon var barn.

– Strömsö var den viktigaste platsen i mitt liv när jag var barn. Vi var en läkarfamilj med tre barn som bodde trångbott i Helsingfors. Då var det underbart att komma till Strömsö där vi hade en villa som säkert var uppemot 600 kvadratmeter stor.

Strömsösomrar bland spöken och minnen

13:35

Finniläs röda villa och vita villa

Heidi Finnilä tillbringade sina barndomssomrar på Strömsö, men inte i den röda villan som vi idag känner igen från det 20-års jubilerande tv-programmet. I Heidis barndom var den röda villan såld och stod övergiven och igenbommad, medan familjen höll till i en stor vit grannvilla.

Men också den röda villan har tillhört släkten Finnilä. Det var Heidis farfars farföräldrar Jakob och Sofia Finnilä som i tiderna köpte den röda villan.

– Det ryktas om att de hade budgivning mot Zacharias Topelius som också ville köpa villan. Men Jakob Finnilä var stormrik. Han och hans bröder ägde en tobaksfabrik och blev rika på sina tobaksaffärer.

Börskraschen år 1929 tog släktens förmögenhet

På andra sidan udden lät Jakob och Sofia senare bygga den villa som hör ihop med Heidi Finniläs barndom. Det var Heidis farfars far Ernst och hans hustru Elise som fick den i bröllopsgåva.

– På den tiden var där fullt med tjänstefolk och herrskapet ägnade dagarna åt att äta och umgås med släkten.

Heidis farfars far Ernst hade också en ångbåt som han bekvämt kunde åka in till Vasa med, när han skulle sköta sina affärer.

Men i och med börskraschen år 1929 förlorade familjen Finnilä största delen av sin egendom.

– Jag har själv aldrig upplevt några rikedomar. Den vita villan var ett kråkslott i min barndom, en spillra av släktens forna rikedomar. Vi levde under otroligt primitiva förhållanden. Vi hade varken el eller rinnande vatten.

Det enda som fanns var en telefon som farfars far Ernst installerat någon gång under tidigt 1900-tal – och en mängd spöken.

Massor av spöken i vita villan

– Det spökade massor. Det fanns också stora porträtt av Jakob, Sofia, Ernst och Elise i guldramar, så man hade hela tiden en känsla av att någon tittade på en.

Och i sängarna som Heidis familj använde hade äldre släktingar legat när de dog. Här fanns både en säng där farfars farmor Sofia dött och en säng där Heidis farfars systrar dött, efter att ha simmat för tidigt efter en flunsa, sades det.

– Det var så många döda människor och vi firade alla de dödas namnsdagar. Så det var en mycket bisarr stämning i huset, minns Heidi.

Somrarna på Strömsövillan tillbringades tillsammans med Heidis farmor, som var född på 1800-talet.

– Farmor hade levt ett helt annat liv och var full av historier och berättelser och talade mycket om de döda.

Simmade alla dagar – till farmors förfäran

I äldre tider levde släkten Finnilä avslappnat herrskapsliv under somrarna på Strömsö, med punsch på verandan och träffar i lusthuset som låg mitt emellan den röda och den vita villan. Men hur tillbringades sommardagarna i Heidi Finniläs barndom?

– Vi simmade hela tiden, men eftersom farmor aldrig hade lärt sig simma var hon alltid hysterisk och mycket upprörd över vårt simmande. Och vi måste alltid vänta en timme efter maten för annars kunde vi drunkna.

– Om det var dåligt väder satt vi alla i stora salen och virkade, som farmor lärt oss. Vi pysslade också mycket eftersom min faster Ingemo var bildkonstlärare. Hon sysselsatte oss med ljuvliga saker.

Heidi minns att de gjorde stentroll och hade en hel stentrollsby, med stentrollskungen och stentrollsdrottningen. De hade också lövhyddefester och spelade teater.

– Släkten fick betala inträdesavgift till våra föreställningar och sedan köpte vi glass och godis i kiosken vid hamnen för pengarna.

Klippta band till Strömsö idag

Släkten har idag klippt banden till Strömsö. Det blev ett ganska smärtsamt avslut.

– Min farmor dog i mitten av 1990-talet och arvingarna valde att lösa arvsfrågan genom att sälja villan.

Heidis pappa hade gärna behållit villan och fortsatt att fira somrarna där. Men villan borde ha renoverats långt tidigare och den hade också blivit dyr att underhålla. Istället köpte familjen ett sommarnöje i farmors hemtrakter på Kimitoön.

– Och där spökar det också, skrattar Heidi. Och vissa traditioner har vi kvar från Strömsö, med kafferep – kaffedoria – och vansinnigheter. Om det kommer en havsörn stannar vi också upp och beundrar den, precis som på Strömsö på 1970-talet, då de var sällsynta.

En känsla av förlust ersatt med tillfredsställelse

När tv-programmet Strömsö startade år 2002 kändes det till en början bittert och ledsamt för Heidi Finnilä.

– Nu pysslade de och hade mysliv där, medan vår släkt förlorat både den röda och den vita villan. Då låg förlusten av den vita villan ganska nära i tiden. Det var en sorg, att vi hade gått miste om det här.

När Heidi idag tänker på Strömsö så kommer känslan av hur gulligt och fint allt är. Idag är alla lyckliga där.

I samband med ett Vasabesök förra hösten fick Heidi Finnilä för första gången mölighet att titta in i röda villan, som ju var tillbommad under hennes barndom. Heidi Finnilä var rädd för hur starkt hon skulle reagera.

– Jag var rädd att brista i gråt. Men besöket gick fint. Strömsöandan som redaktionen skapat är antagligen så stark att jag överhuvudtaget inte kände någon sorg. Jag kände mer en respekt för vad de gör och en förståelse för att livet går vidare. Och att det ibland blir till det bättre.