Bokrecension: Svåra känslor på enkelt sätt i bilderboken Lejon kommer

I och med Grävling borta (2020) inledde Sanna Sofia Vuori berättelseserien om barnet och mjukisdjuret Grävling. I den nyutkomna Lejon kommer, fortsätter hon i samma stämning och med samma karaktärer, men här är det grävlingen som för ordet.

Lejon kommer är en varm och okonstlad berättelse som tar avstamp i känslan av att någon annan kommer och tar ens plats - inte helt olik den klassiska omställningen i att få ett syskon. Boken är en av kandidaterna till barnlitteraturpriset Runeberg Junior 2023.

Vi landar i ett tindrande vinterlandskap, illustrerat av Cara Knuutinen. Barnet drar sitt mjukisdjur grävlingen på släde genom snön, och de ser på varandra med det slags otvungen glädje som bara riktigt goda vänner ser på varandra. Där hemma är julgranen pyntad. När Grävling tumlar runt bland julklapparna som ligger under granen, hittar den plötsligt ett prasslande paket där en nos och en svans känns.

Ett nytt mjukisdjur till mitt barn. Jag blir alldeles kall inuti.

ur Lejon kommer

När barnet öppnar paketet och får syn på ett glatt, stort lejon, är katastrofen ett faktum. Den stackars Grävling gömmer sig förskräckt i en papplåda, medan barnet tumlar runt med sitt nya favoritdjur.

Vuori tar fatt i bekanta, grundläggande känslor som att hamna på sidan om och bli ersatt av någon som verkar ännu intressantare. Lejonet exemplifierar nykomlingen som inte vet hur saker borde gå till - till exempel vrålsjunger lejonet alla julsånger på fel sätt.

Jag önskar att lejonet hade varit ett pussel istället. Eller en tröja.

ur Lejon Kommer

Tillsammans med Knuutinens illustrationer, utgör Lejon kommer en trygg berättelsehelhet som ger en traditionell barnbokskänsla, utan att för den delen kännas förlegad. Vuori berättar med korta, enkla meningar som inte innehåller några svåra ord eller överflödiga utsvävningar. Själva rytmen i texten är det mest lyckade, varje textparti känns välavvägt och balanserat. Även om bokens traditionella anda för tankarna till forna jular före digitaliseringens och brådskans tidevarv, befinner vi oss i nutid. Det märks bland annat genom att barnet ringer till farmor via ett videosamtal på en tablett.

Det här är en bok som får en att bläddra långsamt och ta till sig varje uppslag, som trots sin lågmäldhet också bjuder på extra detaljer för den lilla läsaren att lägga märke till. Vid sidan av berättelsen, figurerar också två små möss som håller på med små hyss i varje uppslag.