San Sjöström viger sitt liv åt fribrottning: “Jag kan inte i ord beskriva vad wrestlingen har gett mig”

San Sjöström har sysslat med wrestling sedan år 2017. Till vardags är han IT-expert.

Det är tidig eftermiddag hemma hos San Sjöström. Han sitter vid köksbordet mitt emot sin sambo och jobbar. Till vardags är han IT-expert. Men han har ett alter ego som inte är riktigt lika lugnt till sin läggning.

– Jag undrar ibland själv vem San Sjöström är. Han är en tystlåten, ganska normal typ som jobbar med IT, spelar datorspel och bordsspel och ser på film, berättar han.

Att San Sjöström och sambon är brädspelsfantaster är lätt att skönja. Det första man möts av när man stiger genom dörren är en hel hylla med spel. Men det finns en annan hobby som har kommit att ta en större del av hans liv. Allting började år 2007.

– Min farsa kom hem med en digibox. Den tog in kanaler som visade WWE’s Raw och Smackdown, alltså wrestling. Det kom sent på natten men jag bandade dem och tittade på dem på morgonen, förklarar Sjöström.

8 min

Wrestlingringen förvandlar lugna San till vilda alter egot "the San" - Spela upp på Arenan

Tio år senare, 2017, hade San Sjöström precis flyttat till huvudstadsregionen och hade inget jobb. Han såg en annons på nätet. ”Välkommen att testa amerikansk fribrottning”.

– Nu har jag tid, tänkte jag, så varför inte? Det var ett veckoslut man fick testa på det hela. Om man klarade sig skulle man få fortsätta på en niomånader lång utbildning.

Efter första dagen kom jag hem och sa att det får räcka för min del. Det gjorde så ont

San Sjöström

Det första erfarenheten av fribrottning var ändå en chock.

– Efter första dagen kom jag hem och sa att det får räcka för min del. Det gjorde så ont. Första gången inne i ringen och AJ! Ska det vara så här resten av livet? Men min dåvarande flickvän sa att hej, det här är din dröm, du går tillbaka dit imorgon igen, skrattar San Sjöström.

San Sjöström lydde sin flickvän och återvände till ringen följande dag. Efter en månad gjorde det inte så ont längre och det började vara dags att fundera på en karaktär att ta till sig i ringen.

– The San dök upp ganska ingenstans ifrån. Jag hade inte tänkt på det så mycket. Men jag ville vara annorlunda. Inte bara för att jag är asiatisk eller finlandssvensk utan något utöver den jag är. Så började jag fundera att vilka karaktärer drar blickar till sig. Jag tänkte att jag lägger facepaint på, vitt och svart, och så började det rulla på, berättar Sjöström.

Varje gång vi går in i ringen gör det ont. Vi är bara tränade att tåla stryk

San Sjöström

Den diskussion som pågick i årtionden om huruvida matcherna är uppgjorda och om det finns ett manuskript har kommit till sin ände. Idag vet alla sanningen.

– Poängen är inte att det ska föreställa någon sorts riktig kampsport, det är det inte. Vi är en teater som försöker berätta en story om en kamp mellan det onda och det goda. Men det man ser att vi gör, är det man får.

Ingen riskfri sport

Men wrestligen är ändå ingen hobby där deltagarna undgår smärta och till och med skador.

– Varje gång vi går in i ringen gör det ont. Vi är bara tränade att tåla stryk, berättar San Sjöström.

San Sjöström har också skadat sig många gånger.

– Det värsta var när min handled gick av på två ställen samtidigt, berättar han. Jag hoppade från högsta repet och gjorde en flergradig volt i luften och landade fel. Det värsta var att jag ännu skulle gå en match till samma kväll. Då gjorde det ont, fortsätter han.

Trots en fotled som knakar till vid varje steg och trots att knäna börjar vara rätt slitna, ångrar San Sjöström inte sitt val att bli showbrottare.

– Jag kan inte lägga i ord för vad wrestling har gett mig. Jag har fått mina bästa vänner och en guddotter tack vare den här hobbyn.

Därför är han också redo att utstå både smärtor och slag framöver.

– Jag tycker jag måste ge tillbaka till wrestlingen. Hur sjukt det än tar så måste jag gå igenom det – jag är skyldig wrestlingen det, fortsätter San Sjöström.