Kommentar: Svenskt krismöte i garaget var sista kryddan – man behöver bara höra det lilla ordet stafett för att få ståpäls

Sverige landade i en snödriva full av besvikelse, Norge tog ett VM-guld som lugnande medel, Finland är fyra i världen. Ingen kan påstå att stafetter inte berör.

Stafett.

Man får ju ståpäls av att höra det där lilla ordet.

Nämn ett skidmästerskap och det går lika snabbt att ringa in stafetterna som en dramatisk diamant i programbladet. Det händer alltid snudd på oförklarliga genomklappningar och upphämtningar, vändningar och krängningar som ingen med sans och vett skulle ha förutspått.

Torsdagens timme över fyra gånger fem kilometer blev ett nytt lapptäcke av känslor som kokades ner i ett garage av alla ställen. Då tv-signalen hade slocknat var det talande för ännu en känslostyrd eftermiddag att svenska landslagsapparaten samlades för kvällstidningarnas favorit, krismöte.

Vallachefen, landslagsledningen och åkarna smög ner i katakomberna för att rensa luften.

– Norge hade mycket bättre skidor i dag, sa Frida Karlsson till svensk press efter att dödstrött ha fått ledas bort från växlingsområdet.

– Jag är trött på att det är fel på materialet så fort resultaten inte blir som alla vill, sa vallachefen Petter Myhlback i en kontring som nästan känns befriande i sin ärlighet.

VM-guld som lugnande medel

För andra VM-stafetten i rad landade ett tungt favorittippat Sverige i en snödriva full av besvikelse. Och då syndabockarna ska letas fram i skidspåret faller lampskenet ofta på vallningen.

Föret var trögt och vått, under första halvan av stafetten fick vi en repetition av vad det betyder att åka på ruggade skidor och under andra halvan fick vi en påminnelse om flera saker.

Norge har vridit sig i plågor efter att Therese Johaug lade skidorna i förrådet och ställde sig i NRK:s studio i stället. De har känt obehag och våndats för en magrare framtid – men Norge är stormakten och de fick ett VM-guld i stafett som lugnande medel.

I en skidvärld som är likriktad, enkelspårig och förutsägbar känns oväntat nog Ingvild Flugstad Østbergs återkomst som en fräsch fläkt. Østberg har missat mästerskap och säsonger på grund av hälsoproblem, men nu stod hon med Frida Karlsson i ryggen, en växel tre-backe framför sig och ett oemotståndligt tryck inom sig.

Mästarrycket av den forna mästaråkaren.

Ingvild Flugstad Østberg har tvivlat och tvekat, sökt efter en väg fram för att hitta rätt med kost, träning och vila. Det har tagit tid – hennes senaste mästerskap är Seefeld-VM 2019 då hon tog fem medaljer – men nu är hon tillbaka.

– Jag kunde inte ha skrivit det här manuset bättre, sa Østberg.

Fyra i världen är nivån

Østberg är en unik åkare i sin generation. Hon tillhör samma åldersklass som Krista Pärmäkoski, de gjorde upp om medaljer i JVM och nu är de konkurrenter igen.

Pärmäkoski är en konstant i ett finskt stafettlag, och lika konstant är påminnelsen om slutresultaten.

Finland gjorde en klart godkänd insats, men är fortfarande utan medaljer i Planica. Damlaget har tagit medalj i en av de fem senaste mästerskapsstafetterna och fyra i världen är deras nivå på en normal dag just nu.

Finland har ramstarka traditioner och medaljskåpet är välfyllt, men damstafett är ingen medaljautomat längre. Materialet är inte tillräckligt brett för att skriva in säkra pallplatser – trots att antalet motståndare är begränsat.

Tyskland har slagit läger som en självklar medaljkandidat på damsidan, Sverige kan underprestera och ändå besegra Finland, USA hade inte råd med att gå bort sig i klassiskt.

Nu återstår tre dagar kvar av VM, och det finns en hel del godis kvar i påsen.

Finländska medaljer? Kanske. Ett till stafettdrama? Definitivt.