Mörka moln för toppidrotten – kommer övriga Norden att rycka ytterligare? ”Hoppas politikerna förstår att inbesparingar kan leda till folkhälsoproblem”

Finland ligger efter många nordiska länder i medaljtabellerna – och vad idrottens finansiering beträffar. Nu mörknar horisonten ytterligare. Det framgår i Yle Sportens utredning.

Debatten tog fart efter pannkakan i skid-VM i Planica: Hur kan Finland bara ta ett silver, då Norge är bäst i världen på vinteridrott och Sverige satte ett medaljrekord med tolv pallplaceringar, varav fyra guld?

Det går att peka på skillnader i träning och idrottskultur – men mycket handlar också om finansiering och förutsättningar.

Finland sackar efter, och värre kan det bli. Det är kontentan då Yle Sporten frågar riksdagspartierna och Klaus Virkkunen, som är forskningschef på konsultbolaget Sponsor Insight.

Vi börjar med statsstöden, som årligen delas ut till idrottsförbund och till idrottare.

Bra om det inte blir nedskärningar

Tidigare i veckan lades grundtonen för vad som komma skall, då Finansministeriet levererade en lång lista med nedskärningsförslag. I rapporten skonades idrottsfinansieringen – men då Yle Sporten frågar riksdagspartierna flaggar bara Rörelse Nu för en ökning av toppidrottens finansiering.

Samlingspartiet talar visserligen om att öka stödet för unga idrottare, som har svårt att teckna sponsoravtal.

Att dra bort pengarna på kort sikt är orealistiskt och skulle leda till idrottens förfall

Sannfinländarna i ett svar till Yle Sporten

Centern svarar att Finland har ”begränsade möjligheter” till att öka stödet och SDP skriver att ”vi måste noggrant fundera på hur vi kan nå bra resultat med satsningarna”.

SFP menar att ”vi inte ska lägga höga förväntningar på ökade statliga satsningar” och påpekar att idrotten har potential att locka mer privat finansiering, medan Sannfinländarna talar om att på sikt minska finansieringen.

”Att dra bort pengarna på kort sikt är orealistiskt och skulle leda till idrottens förfall. På lång sikt vore det ändamålsenligt att finansieringen skulle ske på mer marknadsekonomiska villkor”, skriver Sannfinländarna.

Kontentan: Mer pengar är knappast att vänta.

Hoppas att politikerna förstår idrottens betydelse

Friidrottsförbundets vd Harri Aalto säger att han hoppas att han inte är blåögd. För han tror inte att idrottsfinansieringen kommer att dras åt.

Aalto menar att finansieringen är en minimal del av statens helhetsfinansiering och att satsningen ger avkastning.

– År efter år kommer det utredningar om idrottens betydelse för hälsan och hur finländare mår allt sämre. Jag blir uppriktigt överraskad om finansieringen stramas åt, säger Aalto.

– Hoppas politikerna förstår att inbesparingar kan leda till folkhälsoproblem.

Aalto håller däremot med om att förbunden ska uppmuntras att söka egen finansiering utanför statsstöden. Någonting som friidrottsförbundet satsat på mycket de senaste åren.

Vad skulle hända er om statsunderstödet föll med till exempel 20 procent?

– Vi skulle inte skippa stortävlingar, men vår verksamhet skulle bli mer sårbar. Vi hade tvingats fundera noggrant på vilka idrottare vi skickar till mästerskap och hur stöden till utövare skulle se ut.

Virkkunen: Vi har drabbats hårdare än övriga Norden

På den privata sponsringsmarknaden ser det inte ljusare ut. Klaus Virkkunen har stenkoll på det senaste inom sponsringen i Finland och Norden och lägger ut texten om läget.

– Det otrevliga är att marknaden just nu är väldigt försiktig. Företagen skjuter upp sina sponsringsbeslut av förståeliga skäl. Då framtiden är osäker stramar man åt.

Först slog coronapandemin hårt åt idrotten, sen kom kriget och nu viskas det ständigt om recessionen.

Virkkunen säger att särskilt bil- och byggbranschen blivit försiktig. Sponsringspengar till lokala ändamål och för barn finns att få, men toppidrotten går det sämre för.

I jämförelse går den energidrivna norska ekonomin som tåget och landet behöver inte brottas med samma problem som vi.

Den finländska sponsringsmarknaden drabbades också hårdare av coronapandemin. Då nedgången i Sverige och Norge var kring 5 procent föll marknaden i Finland med 20 procent, säger Virkkunen och påpekar att statistiken förvrängs till viss del av att vissa evenemang och i förlängning sponsorkontrakt sköts framåt i tiden.

Oavsett: Utan statens extra stödpengar skulle många ha gått omkull.

– Nu är den tiden förbi och idrottsföreningar får jobba hårt. De måste visa att företag får avkastning för sina sponsorpengar.

Spelbolag inga räddare i nöden

Då de privata pengarna sitter hårt åt kan blickarna riktas mot en ny bransch som kanske tar sig in på den finländska marknaden de kommande åren.

Veikkaus monopol knakar nämligen i fogarna och mycket tyder på att Finland kommer att gå in för en licensmarknad under nästa regeringsperiod.

Idrottsklubbar har haft höga förväntningar på vad det kunde innebära i sponsringsväg.

Tyvärr kommer många att bli besvikna. Sverige gick in för en licensmarknad 2019 och Statskontorets slutrapport över lagändringen är ingen munter läsning för utövare i Finland som drömmer om guld och gröna skogar.

”Vi bedömer att omregleringen har bidragit till något högre intäkter från sponsring för idrottsrörelsen, men att effekten är förhållandevis liten och framför allt gäller några få stora sporter”, står det i rapporten.

De största har blivit större, medan mindre grenförbund fortfarande står med hatten i handen: 4 av 71 grenförbund håvade in 80 procent av sponsorintäkterna.

De spelföretag som inte hade tillstånd i Sverige före omregleringen har i huvudsak valt andra sätt att marknadsföra sig på. De största vinnarna har med andra ord varit marknadsföringsbyråerna.