Ryssland har stulit tusentals konstföremål från Ukraina, men vad gör de med dem?

Förutom bombningar av utvalda städer har Ryssland gjort sig skyldig till omfattande konststölder i Ukraina. Nu väcks frågor om vad som kommer att hända med konstverken som de ryska invasionsstyrkorna stulit.

Den tidigare konstpolisen Kimmo Nokkonen har avslöjat flera finländska konstförfalskare. Vid årsskiftet gick han i pension, men fortfarande följer han med konstbranschen och nu oroar han sig speciellt över konststölderna i Ukraina.

Tidningen New York Times rapporterade i januari i år hur ryska trupper farit iväg med tusentals föremål. Bland annat avantgardistiska oljemålningar och guldföremål har försvunnit i systematiska raider som påminner om nazisternas framfart i Europa under andra världskriget.

Kimmo Nokkonen känner väl till den obskyra ryska konstmarknaden och är beredd att hålla med om den omfattning som New York Times rapporterar om.

– Inte sedan andra världskriget har något land blivit föremål för en så storskalig stöld av konst och museiföremål som Ukraina.

Museerna har förteckningar och listor på sina föremål, men konst har också stulits från hem och offentliga byggnader och de tavlorna och skulpturerna kommer att vara betydligt svårare och mer tidskrävande att spåra.

– Bara från konstmuseet i Cherson har cirka 14 000 föremål stulits.

Det är alltså en massa tavlor, skulpturer och museiföremål som ryska plundrare lagt beslag på, främst för att omvandla dem till pengar. När sanktionerna begränsar rörelseutrymmet för de ryska aktörerna på hemmaplan, vänder många blickarna västerut.

En lockande marknad i väst

En del av de stulna konstskatterna kommer säkert i något skede att dyka upp på den europeiska konstmarknaden där priset är högre än i Ryssland, tror Kimmo Nokkonen.

För att tavlorna och de andra konstföremålen ska kunna säljas måste kopplingen till Ukraina utsuddas och en ny bakgrundshistoria skapas. De stulna konstverken får en falsk proveniens för att misstankar om stöldgods inte ska uppstå hos köparen.

Vid sidan av konstföremål som funnits i privat ägo, finns naturligtvis många tavlor med en dokumenterad och känd bakgrundshistoria, i synnerhet om de i många år prytt väggarna på något konstmuseum i till exempel Mariupol.

– De här konstverken landar knappast på en offentlig auktion, säger Kimmo Nokkonen.

Stora etablerade auktionshus aktar sig för att sälja eftertraktade konstverk med tvivelaktig bakgrund. De hamnar förmodligen på en internationell skuggmarknad, där priserna alltjämt kan vara höga, men moralen oftast är låg.

Att handla med stulen konst är givetvis kriminellt, men för en privat samlare kan lockelsen vara stor att på det här sättet komma över en eftertraktad raritet som ännu saknas i den egna kollektionen.

Den ryska konstmarknaden

I början av 2000-talet köpte ryska oligarker i stora mängder rysk konst som spritts för världen. Återbördandet ansågs vara en fosterländsk gärning och kanske en del av rofferiet i Ukraina bygger på samma föreställning om att rysk konst ska föras tillbaka till fosterlandet.

Under de galna åren uppstod också en stor marknad för falsk konst och många ohederliga målare lade till falska ryska signaturer, lökkupoler, ryska flaggor och kyrilliska bokstäver på samtida västeuropeiska tavlor, för att ge sken av att tavlorna hade målats i Ryssland av någon känd rysk konstnär.

Den ryska konstmarknaden översköljdes av förfalskningar från Västeuropa, men nu finns det en uppenbar risk att trafiken går i motsatt riktning. Den här gången är det inte frågan om förfalskningar, utan högklassig rysk och ukrainsk konst som ohederliga säljare försöker prångla ut på marknaden i Europa.

– Vi har att göra med en stat som inte följer internationella spelregler och jag tror också att den ryska staten kommer att utnyttja egna etablerade kanaler för att få den stulna konsten till Europa.

De stjäl vår identitet

Den ukrainska konstskatten rymmer många inhemska och ryska namn, men naturligtvis har de ukrainska museerna också haft många föremål av internationell härkomst, såsom konstverk av till exempel Albert Edelfelt.

– På konstmuseet i Odessa finns enligt min uppfattning Albert Edelfelt representerad, så visst berör den här konststölden också oss.

Kimmo Nokkonen hoppas att tavlorna av Albert Edelfelt befinner sig i säkert förvar, eftersom tavlorna förutom ett konstnärligt och ett penningvärde också är värdefulla ur ett nationellt perspektiv. Det har ett oersättligt värde eftersom de bidrar till vår nationella identitet.

– Föreställ dig att guldålderns finländska konstnärer såsom Gallen-Kallela, Albert Edelfelt eller Helen Schjerfbeck skulle hamna i klorna på utländska konsttjuvar. Det är en fruktansvärd tanke.

Därför handlar inte konststölderna i Ukraina enbart om materiella och estetiska värden, utan om en ondsint plundring där tjuvarna förutom nationalklenoderna även stulit en del av Ukrainas identitet och värdighet.