Carl Haglund om lägre pensioner: ”Sorgligt om man använder pengar i pensionssystemet för att stödja staten”

I kampen för att minska underskottet i den offentliga ekonomin vill regeringen se över pensionsförmånerna, trots att pensionspengarna förvaltas i ett eget system som inte är en del av statsekonomin.

En pensionsreform är på kommande igen. Redan innan regeringsförhandlingarna kom i gång tog arbetsmarknadsparterna kontakt med alla politiska partier och föreslog förhandlingar om en pensionsreform.

I grunden bygger alltså regeringens program på arbetsmarknadsparternas eget förslag. Men regeringen gjorde några ändringar i förslaget.

Nu kokar Jarkko Eloranta som är ordförande för Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC.

– Regeringen vill se arbetspensionssystemet som en del av den offentliga ekonomin och de offentliga finanserna. Det är ganska svårt för oss.

Pengar för att lätta den skulsatta ekonomin

Jarkko Eloranta hänvisar till att regeringen i sitt program skriver att Pensionsskyddscentralen ska hitta metoder för att ”på lång sikt avsevärt stärka de offentliga finanserna”.

Regeringen vill alltså använda pengarna i pensionssystemet till att stödja den skuldsatta offentliga ekonomin.

– Det handlar om privata pengar. Det är pengar som arbetsgivarna och arbetstagarna betalar till arbetspensionsbolagen.

– Därför tycker vi att pensionssystemet borde reformeras utifrån de problem som finns inom systemet. Inte för att stabilisera den offentliga ekonomin, säger Jarkko Eloranta.

En annan sak som han oroar sig för att tidtabellen är ganska pressad.

Regeringen hotar med att själv ”fatta de beslut som behövs för att uppnå målet” om ”organisationerna inte tillsammans med regeringen når samförstånd om ändringarna senast i januari 2025”.

– Vi har inte mycket tid på oss till år 2025, säger Jarkko Eloranta.

”Arbetsgivare och företag inte går i pension”

Traditionellt har arbetstagarsidan eftersträvat att balansera pensionssystemet genom att höja pensionsavgifterna. På det sättet kan man trygga att pensionssystemet får de pengar det behöver för att betala pensionerna.

Nu ålägger regeringen i sitt program Pensionsskyddscentralen att hitta ”metoder för att på lång sikt stabilisera nivån på pensionsförsäkringsavgifterna”. Regeringen vill alltså inte att pensionsavgifterna ska höjas.

En orsak kan vara att pensionsavgifterna till sin natur påminner om skatter. Om man höjer dem minskar löntagarnas köpkraft. Då minskar regeringens rörelseutrymme i skattepolitiken.

Det betyder att Jarkko Eloranta och de andra fackliga ledarna inte har så många alternativ när det gäller att hitta pengar både till pensionssystemet och till den offentliga ekonomin.

– Det betyder att vi måste förnya pensionsförmånerna mera än själva pensionssystemet skulle kräva. Vi kan tvingas höja pensionsåldern eller införa andra försämringar av pensionsförmånerna som är mera omfattande än pensionssystemet i sig skulle kräva.

– Det kan handla om förmåner inom sjukpensionen och familjepensionerna eller sämre index när pensionerna höjs. Därför tycker vi inte att det är rättvist att använda pensionärernas pengar till att stabilisera statens finanser.

Också inom arbetspensionsbolagen delar man fackets frustration. En av dem är Carl Haglund, verkställande direktör för arbetspensionsbolaget Veritas.

– Det är nog sorgligt om man använder pengar i pensionssystemet för att stödja staten. Arbetsmarknadsparterna har på ett ansvarsfullt sätt sett till att pensionssystemet har fungerat sedan 1960-talet. Däremot har staten och delvis den övriga offentliga sektorn skuldsatt sig rejält. Det känns tokigt att de som har skött sig skulle vara tvungna att gå med och lappa sådant som andra inte har skött på ett bra sätt.

På Finlands Näringsliv EK vill direktören för arbetslivsfrågor Ilkka Oksala ändå inte kritisera regeringen.

– Jag tycker inte att regeringens förslag är problematiskt. Också under tidigare pensionsreformer har ett mål varit att stödja en lösning på den offentliga ekonomins hållbarhetsunderskott.

I de kommande förhandlingarna ser det alltså ut som om regeringen och arbetsgivarsidan kommer att slå sig samman mot facket. En orsak kan vara att det är arbetsgivarsidan som betalar den största delen av pensionsavgifterna, även om arbetstagarna betalar en del.

Jarkko Eloranta säger att förhandlingarna kommer att bli svåra.

– Regeringen har en stark vilja och arbetsgivarna stöder naturligtvis regeringen i den här frågan. Bara facket försvarar pensionärerna. Vi måste komma ihåg att arbetsgivare och företag inte går i pension. Men arbetstagarna gör det. Då är det viktigt att de får en pension som de kan leva på. Det är därför vi måste vara noggranna med den här reformen.

Sämre pensionsförmåner ökar statens rörelseutrymme

Det inte riktigt klart exakt hur staten skulle kunna använda pengarna i pensionssystemet. Carl Haglund påpekar att riksdagens grundlagsutskott har konstaterat att pensionspengarna åtnjuter ett skydd som liknas vid skyddet av egendom som slås fast i grundlagen.

– Det är en svår principiell fråga om man på något sätt vill stärka statsekonomin med pensionspengarna. Jag tror inte att det kommer att hända.

Men Jarkko Eloranta påpekar att sociala försäkringsfonder brukar räknas med när man beräknar underskottet i den offentliga ekonomin. I jämförelser med andra EU-länder ser alltså den finländska ekonomin bättre ut om det finns mycket pengar i pensionssystemet.

– Det är också bra för den offentliga ekonomin om folk jobbar längre och sysselsättningen ökar. Statens ekonomi påverkas också att folk kan dra av avgifter i sin personliga beskattning.

Därför kan staten dra nytta av att försämra pensionsförmånerna mer än pensionssystemet i sig skulle kräva.

Carl Haglund betonar ändå man sällan ändrar på förmåner retroaktivt.

– Jag skulle inte utgå från att någon som nu är pensionstagare eller snart står i beråd att gå i pension får ändringar på bordet för sin egen del. Det handlar mera om att titta framåt i tiden.

Ökad risktagning behövs men räddar inte allt

Det finländska pensionssystemet är tryggt och säkert. Det beror på att pengarna till stor del är placerade på ett ganska riskfritt sätt. I praktiken betyder det att bara en del är placerade i aktier medan en stor del är placerade i vanligen mera trygga värdepapper så som obligationer.

Detta är en fördel vid ekonomiska kriser, men över tid leder det till att avkastningen på placeringarna är ganska dålig. I stället för att öka i värde i samma takt som pensionspengarna i många andra länder stampar värdet på de finländska pensionspengarna mera på stället.

Därför har man länge efterlyst en större risktagning också i det finländska pensionssystemet. Också regeringen skriver nu att det borde vara möjligt att öka avkastningen.

Carl Haglund säger att de privata pensionsbolagens aktievikt i dag begränsas av de så kallade solvensreglerna.

– Sådana regler kommer också att behövas i framtiden men frågan är på vilken nivå vi ska begränsa det. Vi har redan nu en situation där till exempel KEVA som placerar de statliga pensionsmedlen och Vera som är en buffertfond för statliga pensioner har en högre aktievikt än pensionsbolagen. Det handlar mycket om att ta alla till samma nivå som till exempel pensionsbolagen i många av de övriga nordiska länderna.

Som regelverket är uppbyggt i dag har det i vissa fall tvingat bolagen att sälja aktier i ett läge då det inte är förnuftigt och hindrat bolag från att köpa aktier då det skulle vara köpläge.

– Pensionsbolagen placerar på mycket lång sikt och då är det också viktigt att ha en balanserad men hög avkastning över tid. Själv tror jag inte att det finns utrymme för en stor förändring i risktagningsnivån, men en viss justering skulle nog vara på sin plats, säger Carl Haglund.

– Den kommer ändå inte att vara saliggörande när vi talar om att med en pensionsreform försöka skapa en lösning som eventuellt skulle kunna stärka den offentliga ekonomin med upp till några miljarder. Det ska man inte tro att man kan göra bara genom att öka riskerna i placeringarna. Så stor nytta kommer man inte att få av det här.

Artikeln har uppdaterats 23.6.2023 klockan 09.51 med en ny rubrik och bild.