Långa köer till mentalvården i huvudstadsregionen – det behövs flera depressionsskötare på hälsovårdsstationerna

Enligt experter inom branschen är det inte lätt att se patienter sitta och köa efter hjälp i flera veckor eller månader. De efterlyser mer fokus på preventivt arbete och öppen diskussion.

Experter inom mentalvården säger att mera borde göras åt att förebygga psykiska sjukdomar innan de slår till.

– Det kan till exempel handla om att vara mer närvarande för familj och vänner som har det svårt, att våga tala om sina utmaningar också då man mår dåligt och i vissa fall att söka professionell hjälp då man befinner sig i en livskris, säger Anna Bisi, psykiatrisk sjukskötare vid Helsingfors stads serviceställe för psykisk ohälsa, Mieppi. Hon hjälper människor att ta de första stegen för att få hjälp med sin psykiska hälsa.

Bisi förklarar att behovet för tjänster inom den psykiatriska hälsovården är stort.

– Det känns nog som om det hela tiden finns behov för människor att få hjälp med sin mentala hälsa. Mieppi är det första steget, hit kommer inte de allra akutaste fallen och hos oss kan patienterna oftast vänta ett tag.

”Brist på depressionsskötare och mentalvårdare som kan ta lyra”

Alexandra Lehtonen jobbar som psykiater på Fiskehamnens svenskspråkiga psykiatriska poliklinik. Hon förklarar att det största problemet just nu ligger i att det inte finns tillräckligt med resurser inom primärvården, alltså vid de allmänna hälsostationerna.

– Jag tror det största problemet ligger i preventionen och vården av mentala problem i primärvården, då hälsostationerna är så pass underbemannade och det är svårt att få tid tillräckligt snabbt till en läkare. Det kanske är brist på depressionsskötare och mentalvårdare som skulle kunna ta lite bättre lyra på patienterna i primärvården innan de blir allvarligt sjuka och behöver specialiserad sjukvård.

Enligt Bisi är de vanligaste problemen hon stöter på i sitt arbete depression, olika former av ångest och utbrändhet på grund av jobbet. Hon lyfter även upp att ungefär var tredje kvinnlig kund lider av trauman från sexuella övergrepp.

Att det talas mycket om behovet av mer tjänster inom mentalhälsovården betyder inte nödvändigtvis att fler mår dåligt.

– Köerna kan ses som ett tecken på att stigman kring mental hälsa börjar försvinna. Folk vågar söka hjälp då de märker att den egna mentala hälsan lider, säger Bisi.

Psykiatern Alexandra Lehtonen håller med om att det är bra att tröskeln för att söka hjälp blivit lägre. Hon tror att sociala medier är en av bovarna bakom dålig psykisk hälsa bland ungdomar.

– Jag kan tänka mig att det spelar en stor roll att växa upp med de sociala medier vi har idag. Folk har en jättedålig självkänsla och kanske jämför sig mycket med det man ser på internet, speciellt Tiktok och sådant där. Jag tror att det är en väldigt toxisk miljö, säger Lehtonen.

”Jättetaskigt att FPA inte godkänner ansökningar om man använder droger”

Lehtonen förklarar att det också blir allt vanligare att unga testar på droger av olika slag. Hon avråder människor från att använda droger, men medger också att drogpolitiken i vårt land inte främjar öppna samtal om hur olika substanser påverkar vår pysiska hälsa.

– Cannabis kan till exempel inverka negativt på depressions- och ångestsymptom, försämra hjärnans mentala funktioner och till och med utlösa psykotiska symptom. Hjärnan blir lite slöare och då är det också svårare att behandla mentala sjukdomar med de metoder vi har till vårt förfogande. För oss läkare är det jätteviktigt att vi vet om huruvida folk använder droger, säger Lehtonen.

Men drogpolitiken gör ärliga samtal kring droganvändning inom mentalhälsovården utmanande.

– De är lätt hänt att FPA inte godkänner ansökningar om stöd ifall personen använder droger, vilket är jättetaskigt i och med att de här människorna givetvis också ska ha rätt att få till exempel terapi för sina psykiska problem. Så jag förstår att folk inte vågar berätta om sin droganvändning, säger Lehtonen.

”Viktigt med empati för både patienter och kolleger”

Innan Anna Bisi började jobba vid Mieppi jobbade hon på Auroras psykiatriska sjukhus. Hon förklarar att hon under tiden vid Aurora såg att det fanns många som skulle ha behövt tas in på sjukhuset. Det fanns ändå inte plats på de redan överfulla bäddsalarna.

– Jag minns att vi diskuterade med kollegorna om huruvida vi borde lägga ut madrasser på golven för att få plats med alla som skulle ha behövt tas in på sjukhuset. Om det var tajt måste vi skriva ut patienter från andra ändan för att få plats med nya, berättar Bisi.

Bisi förklarar att det kollegiala stödet alltid varit viktigt för henne under arbetet inom mentalhälsovården. Hon har funnit styrka i gemenskaperna på arbetsplatserna hon jobbat på.

– Stämningen på arbetsplatsen påverkar hur människor trivs, och inom psykiatrin verkar stämningen vara ganska god, i alla fall på de arbetsplatser där jag har jobbat. Det kollegiala och samarbetsviljan är i väldigt centrala roller inom arbetet. Alla vet att vi jobbar med tunga saker och om man kan ha empati för sina patienter kan man även ha det för sig själv och sina kolleger, säger Bisi.

För Lehtonen, som jobbar i ett team inom den specialiserade sjukvården, är också stödet från kollegerna oersättligt. Lehtonen lyfter fram socialarbetaren som den obesjungna hjälten i hennes team.

– Socialarbetarens roll är otroligt viktigt, vi skulle vara helt borttappade om vi inte hade en socialarbetare i teamet. Det är en jättestor grej att se till att patienterna får ekonomiskt stöd, vare sig det handlar om rehabiliteringsstöd, deltidspension, yrkesinriktad rehabilitering eller något annat.

Köerna till mentalvården blev längre under sommaren

För Bisi är arbetet svårare på Mieppi nu på sommaren, eftersom tre av de sex anställda på hennes arbetsplats är på semester. På våren då hon inledde arbetet där fick man lätt tid inom en vecka, nu kan det dröja en månad.

– Då jag började jobba här kunde man ringa och boka tid för samma vecka. Men nu kan det lätt gå en månad. Det är synd, eftersom många som ringer har akuta kriser som skulle behöva hjälp direkt. Det kan exempelvis vara fråga om någon som nyss fått veta att hen insjuknat i cancer eller är mitt i en skilsmässa. Då skulle hen behöva hjälp nu, inte imorgon. Eller i alla fall hellre i morgon än om ett år, säger Bisi.

Lehtonen håller med om att det är viktigt att hålla koll på sin egen psykiska hälsa, och att våga söka hjälp redan i ett tidigt skede då man har det svårt.

– De kan börja med utbrändhet eller någon livskris som i värsta fall kan leda till en depression som gör att man förlorar sin arbetsförmåga. Då funktionsförmågan bara sjunker och sjunker så kanske man till sist mår så dåligt att man inte ens orkar ta sig ut ur sitt hem, ännu mindre söka hjälp. Det bästa skulle vara att människorna redan i tidigt skede skulle få akut hjälp till exempel i form av samtalsstöd innan det går för långt. Det känns som att det inte fungerar så effektivt som det borde, säger Lehtonen

”Outredda trauman leder till tystnadskultur”

Bisi förklarar att hon tror att människor överlag skulle må bättre av att tala mer med varandra, vara närvarande för varandra och våga visa sårbarhet.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att fråga människorna runt en hur de mår, hur de på riktigt mår. Och så gäller det också att själv våga berätta hur man mår. Att leda med eget exempel och våga visa sårbarhet är en förvånansvärt fungerande metod för att också få andra att våga tala om hur de mår, säger Bisi.

Hon tror att vi i Finland ännu lider av trauman från vinter- och fortsättningskrigen. Dessa outredda trauman har enligt Bisi lett till en tystnadskultur bland det finska folket och en viss kyla gentemot andra människors emotionella liv.

– I Finland är vi så traumatiserade från krigstiderna att det saknas en gemenskap och ett slags äkta omtänksamhet för varandra. Och så finns det så många ensamma människor. Att fråga hur människor mår, vara närvarande och verkligen möta andra människor, det är viktigt, säger Bisi.

”Stäng av telefonen, träffa människor och rör på dig”

Lehtonen förespråkar enkla tips för att ta hand om sig och sin psykiska hälsa. Stäng av telefonen, träffa människor och rör på dig, säger hon.

– Motion är jätteviktigt. Det behöver inte betyda att du måste fara på en lång joggingtur varje dag. Men att överhuvudtaget regelbundet röra på sig, vardagsmotionera, gå på promenad, gymma, dansa eller liknande, vad som än passar just dig och känns bra.

Att ta hand om sociala relationer bidrar också till en känsla av mening i livet.

– Det är viktigt med sociala kontakter och någon form av innehåll i vardagen. Alla har ändå inte vänner och kanske inte är intresserade av att umgås med människor, av olika orsaker. Men det där att man är ensam i sin lägenhet, aldrig träffar någon och bara sitter framför en skärm tror jag är rätt skadligt i det långa loppet, säger Lehtonen.

Om du har det tungt och känner att du skulle behöva hjälp är det alltid möjligt att kontakta Mieli rf:s kristelefon på numret 09 2525 0111. Samtalstjänsten är öppen dygnet runt.

Max led av depression i många år: ”Systemet är planerat av en människa som själv är fullständigt frisk”

Också drogpolitiken gjorde livet svårt för Max.