Vi äter mer ägg än tidigare – och det här skapar ett moraliskt problem för djurvänner

Många människor säger sig älska djur samtidigt som de betalar för att andra djur ska slaktas. Det här kallas för kognitiv dissonans – det vill säga man resonerar på två motstridiga sätt samtidigt.

I och med fågelinfluensan har fjäderfä och hönsfarmer varit på tapeten under sommaren och hösten. Mycket fokus har lagts på hur djuruppfödare ska klara sig med hårdare restriktioner, och vad för slags risker djuruppfödning för med sig för människan då det kommer till spridningen av fågelinfluensa.

Men mindre fokus har lagts på hur djuren på produktionsanläggningarna mår.

Vad innebär en lycklig tillvaro för en höna? Den frågan ställde vi till Helena Röcklinsberg som är forskare och lärare inom djuretik vid Sveriges lantbruksuniversitet. Där undervisar hon om etik och relationen mellan människa och djur. Hon förklarar att då det kommer till djurs rättigheter i Europa är det vanliga att djuren ses som objekt, som saknar juridiska rättigheter, även om alla vet att de är tänkande, kännande subjekt.

– Det som gäller generellt är ju att de inte har några individuella rättigheter till mer än det som djurskyddslagen säger, alltså rätt till föda, vatten, husrum och så vidare.

– Men de har ju inte enligt juridiska formuleringar rätt till sitt eget liv. Det är ofta det man menar då man talar om djurrätt inom etiken; att djuren skulle ha rätt till sitt liv och att man skall värna om deras rätt till att leva ett biologiskt långt liv, säger Röcklinsberg.

Onödigt lidande går att undvika

Röcklinsberg påpekar att inget liv kommer utan lidande eller perioder av stress, men då det kommer till djur så diskuterar man inom djuretiken vad onödigt lidande innebär. Att en vild höna eller kanin blir jagad av en räv och upplever stress är en del av djurets naturliga liv. Inom massproduktion blir den psykiska och fysiska påfrestningen i en helt annan klass, och kan då ses som som onödigt lidande ur djurets synvinkel.

– Det han handla om att vara stressad för att man är en av 10 000 hönor i en stor flock och inte hittar sina kompisar, eller inte har någonstans att sitta.

– Eller biologiska problem för att man är så snabbväxande att ens inre organ inte fungerar eller att styrkan i benen inte räcker för att hoppa upp på en pinne. Inom djuretiken ses det som ett onödigt lidande, ett lidande som inte är nödvändigt för djuret själv, kommenterar Röcklinsberg.

Djuren ses som objekt

Ett centralt problem för produktionsdjuren i Finland är att den gällande lagstiftningen ser djur som skyddsobjekt, inte som juridiska personer. Denna svaga juridiska status leder i sin tur till en paradox där allt fler djur fortsätter att slaktas, trots att vi idag har mer lagar än någonsin förr som är menade att skydda dem.

Många människor säger sig också älska djur, samtidigt som de betalar för att de ska slaktas. Den sortens tänkande kan ses som ett exempel på kognitiv dissonans, ett fenomen där man håller två motstridiga tankar i huvudet samtidigt.

För att lindra kognitiv dissonans av detta slag skapar människan förklaringar som berättigar ens agerande. Det kan då till exempel handla om att hänvisa till kulturella normer, historisk utveckling eller religiösa traditioner för att rättfärdiga sina val.

– Vi har en tradition av att använda djur, och den traditionen kommer ju i sig från en tanke som genomsyrar hela samhället, nämligen att människan har högre moralisk status än andra djur och därmed rätt att bestämma över dem.

– Den tanken bottnar i sig dels i att vi är rationella och kan räkna ut saker, och dels i den kristna traditionen som säger att människan är skapad i Guds avbild och därmed har högre status, säger Röcklinsberg.

Att hänvisa till intelligens för att berättiga lidande för andra varelser blir ändå enligt djuretiken ett argument som inte riktigt håller vatten.

– Vi blandar ofta ihop förmågor och rättigheter. Det faktum att vi har förmågan att tänka rationellt och räkna ut saker betyder ju inte att vi har rätt att skada andra varelser, säger Röcklinsberg.

Välmående djur ger goda ägg

Många är i dagsläget beroende av djuruppfödning för att tjäna sitt levebröd. En av dem är Matti Nyfors, verkställande direktör för äggproduktionsfirman Munax Oy. Munax som är en jättelik firma med en årlig omsättning på tiotals miljoner euro.

Nyfors förklarar att då det gäller äggproduktion så handlar hönsens välbefinnande om att försäkra riklig äggproduktion av hög kvalitet.

– Djurens välbefinnande är oerhört viktigt, eftersom ett djur som inte mår bra inte heller producerar. Och samma sak gäller kycklingar. Deras välmående måste tas hand om för att vi ska få ägg av hög kvalitet, säger Nyfors.

Enligt Röcklinsberg är hög produktion ändå i sig inte ett tecken på högt välbefinnande hos produktionsdjur som blivit avlade att producera mycket.

– Tidigare har man nästan satt likhetstecken mellan hög produktion och hög välfärd, och det är ju lite svårt att göra i och med man ser att djuren är genetiskt predisponerade att producera mycket. Det kan ju självklart vara så att ett djur som producerar mycket också har god välfärd, men en hög produktion är i sig inte ett tecken på god välfärd hos djuret, säger Röcklinsberg.

Nyfors säger att man kan avgöra att hönsen i inredda burar mår bra eftersom man vet vad och hur mycket de äter och dricker. Han understryker att hans firma tar lika väl hand om alla sina höns, oberoende av produktionsformen.

– Höns på ekologiska gårdar som till exempel tillbringar somrarna utomhus kan däremot vara utsatta för olika djursjukdomar som finns i naturen, säger Nyfors.

Röcklinsberg menar å andra sidan att djuren mår som bäst då de får leva i den miljö de är biologiskt anpassade för från början.

– Det man vill uppnå ur ett djuretiskt håll är att ofta djuren ska uppleva positiv välfärd, och kunna utföra sina naturliga beteenden i en miljö de är biologiskt anpassade för. Där kan de ha, eller slippa, sådana sociala kontakter som de inte är biologiskt anpassade för artspecifikt.

Vad tycker du - borde produktionsdjurens rättigheter utökas? Berätta i kommentarerna.