Var det en träning under militären som ledde till Daniel Håkans kometkarriär? U21-landslaget blev en boost för Vasayttern: ”Ett genombrott”
Alla framtida stjärnspelare snappas inte upp av juniorlandslagen. Det är Daniel Håkans ett levande exempel på.
Han landslagsdebuterade i somras och har kommit att bli ett regelbundet förekommande namn i Finlands EM-kval.
Men under stora delar av junioråren var Daniel Håkans utanför landlagstränarnas önskelistor. Efter att ha varit med på den allra första samlingen för hans årskull var han inte med igen förrän i U21-landslaget.
Den Daniel Håkans som togs ut som 14-åring var inte samma spelare som dagens. Då hörde Vasasonen alltid till de kortaste på planen och snabbheten hade inte hunnit utvecklas till den styrka som den är i dag.
– Jag kunde ingen finska och förstod inte något av vad tränarna sa. Jag var med på första U15-samlingen – kortvuxen – och minns inte alls hur det gick.
– Men efter det var jag aldrig med igen före U21-landslaget, skrattar Håkans för Yle.
Svagt fotbollsintresse till en början
22-åringens fotbollskarriär började i Vasaklubben BK-48, därifrån han gick vidare till Vasa IFK där han senare gjorde sin seniordebut.
Från början var fotbollen i sig inte så intressant för Håkans.
– Då jag var runt 8–9 år gammal spelade jag främst för att kompisarna gjorde det. I något skede ändrades allt, jag blev väldigt intresserad och började träna otroligt mycket.
– Då blev fotbollen allt för mig, nummer ett. Sedan dess har jag alltid haft som mål att bli proffs.
Vägen till proffskarriären var inte spikrak. Håkans växte senare än många andra och vägde lätt i närkamperna då han debuterade för VIFK:s herrar som 17-åring.
– Jag hade svårt att hänga med då jag inte heller var så snabb. På det sättet var det bra att jag behövde hitta andra sätt för att klara mig, att vara mer förberedd med bollen.
Blev mångsidig i Seinäjoki
Då Håkans flyttade till SJK 2019 lät tränaren Alexei Eremenko senior honom debutera i ligan redan under sin första säsong i klubben. Och snart skulle en målmedveten satsning på snabbhetsträningen också börja synas.
– Jag började växa och har samtidigt tränat otroligt mycket på min explosivitet. Jag har haft som mål att bli en snabb spelare eftersom man har en stor fördel av det till exempel då man är en kantspelare som jag som gillar att utmana.
– Är de första stegen snabba så har man en omedelbar fördel.
Yttern växte till en ligaspelare i Seinäjoki. Men Håkans har även tidigare konstaterat för Yle Sporten att han inte kände att hela hans potential kom fram i SJK, där han kastades mellan olika positioner.
– I SJK testade jag alla positioner utom mittback och målvakt.
– Jag lärde mig mycket av att spela på olika positioner och tvingades tänka på spelet på olika sätt. Därför blev jag mångsidigare, men jag föredrar att vara i offensiven.
Utländskt intresse efter U21-succén
Det var i fjol som hans utlandskarriär fick sin början. Det blev en flytt till Jerv, där han under fjolåret bevisade att han höll nivån i norska ligan.
I år har det blivit fyra mål och en assist för huvudstadsklubben Vålerenga.
– Det har inte varit någon lätt säsong och vi är inte där vi inför säsongen tänkte att vi skulle vara.
– Just nu kämpar vi för att hålla oss kvar, vilket jag tror vi klarar. Och det har inte varit så lätt för mig heller, även om jag fick en bra start, säger Håkans om en sommar där han bland annat hunnit operera knäet.
Vägen till utlandsspel blev klart mer realistisk tack vare U21-landslaget. Håkans blixtrade bland annat till då Finland slog Kroatien samt Österrike, och plötsligt började klubbar höra av sig.
– För mig blev det ett litet genombrott då jag fick chansen på kanten. Till skillnad från i SJK så fick jag chansen som ytter och gjorde några bra matcher, minns Håkans.
– Det ledde till intresse från Norge där jag spelar i dag. Så för mig var det väldigt viktigt att få chansen och få göra några bra insatser.
I U21-landslaget passade han in i förbundskaptenen Juha Malinens spelsätt.
– Vi spelade ganska rätlinjigt och då behövs snabba spelare särskilt på kanten. Jag passade bra in där och är tacksam för att han gav mig chansen.
Drömmer om Italien
I U21-landslaget var Håkans redan en helt annan spelare än i U15-landslaget. Malinen fick upp ögonen för Vasasonen då han var mitt inne i sin militärtjänstgöring.
– Jag tror att vi från militären i Sandhamn hade ett gemensamt läger med U21-landslaget i Eerikkilä. Juha drog träningarna, det kändes helt okej för mig och efter det var jag alltid uttagen.
– Särskilt för mig som inte fått uppleva landslag sedan U15 så var det viktigt att få komma och se hur saker fungerar. Allt är ganska lika som i A-landslaget – även om man har lite mer fritid här, skrattar Håkans.
Faktum är att Håkans nu blivit en spelare som Markku Kanerva vill ha på planen då Finland spelar. I lördagens förlust mot Slovenien spelade han andra halvlek och fick Finlands bästa chans.
Just nu trivs han utmärkt i Oslo. För framtiden är målet att spela i en av de fem toppligorna i Europa – och det är ett land som Håkans håller över de andra.
– Jag har alltid velat spela i Italien. Jag vet inte varför, men det är något speciellt med italiensk fotboll. Det är drömmen.