Försvaret av Åland väcker starka känslor: ”Fråga dem som överlevde Mariupol hur det går att försvara något på långt avstånd”

På Åland får det inte finnas militärer och man får inte bygga militära befästningar. Det är kärnan i det som kallas Ålands demilitarisering.

På Åland är demilitariseringen mer eller mindre en helig fråga som få ålänningar ifrågasätter, men bland experter inom försvarsfrågor har man ett annat perspektiv. Demilitariseringen är ett problem ur försvarssynvinkel menar en del.

Är Ålands demilitarisering en säkerhetsrisk?

36:39

I måndagens Slaget efter tolv debatterades Ålands demilitarisering av lantrådet Veronica Thörnroos som representerar Åländsk center, Charly Salonius-Pasternak, ledande forskare vid Utrikespolitiska institutet och Kjell Törner som tidigare var brigadkommendör vid Nylands brigad, numera pensionerad.

”Ring dem som överlevde i Mariupol och Butja”

Charly Salonius-Pasternak har en kristallklar åsikt i frågan. Enligt honom är Ålands demilitarisering ett militärt problem och ett rättviseproblem.

– Jag måste säga att jag hatar att man skiljer ut Åland i försvarsfrågor! Som om Åland inte skulle vara en del av republiken. Det här är en jämställdhetsfråga och en principfråga – det finns massor med män och kvinnor som har utbildat sig för att försvara Åland, men som inte ens skulle få äga en bostad eller mark där.

Salonius-Pasternak slår fast att den enda som gynnas av demilitariseringen är Ryssland.

Kjell Törner, tidigare brigadkommendör vid Nylands brigad håller med. Han säger att demilitariseringen försvårar uppgiften att försvara Åland, vilket ligger på Nylands brigads ansvar.

Det sägs ju ändå ofta att det idag inte längre krävs ”gubbar på plats” för att försvara Åland, att modern krigsföring inte kräver det?

– Man kan fråga dem som är vid liv i Mariupol, hur det går att försvara något så där långt ifrån? utbrister Salonius-Pasternak. De som sitter i Mariehamn nu och tycker att demilitariseringen är bra kan fundera på om de ska ringa dem som har rymt från Mariupol eller från Butja? För att se hur det går till om man måste återta något, fortsätter Salonius-Pasternak.

Veronica Thörnroos tycker att exemplet är spekulativt och konstaterar att försvarsmakten har en plan och en skyldighet att försvara Åland om det skulle behövas.

Kjell Törner bekräftar att det givetvis finns planer för Åland men anser att arbetet försvåras av att man inte kan öva på plats. Han skulle önska att demilitariseringen kunde ruckas på så att man kunde öva försvaret av Åland på ort och ställe.

– Det här att man talar om att placera några militära styrkor på Åland ser jag inte något behov av. Snarare finns det ett behov av att kunna åka dit och öva någon vecka per år, konstaterar Törner.

Charly Salonius-Pasternak fyller i att det dessutom skulle vara viktigt att kunna förhandslagra vissa typer av tyngre vapen.

– Att förflytta människor tar inte många timmar, men att skicka tyngre beväpning dit eller att förbereda hårda kommunikationslinjer, det har man gjort på många håll i Finland men inte på Åland, säger Salonius-Pasternak.

Veronica Thörnroos konstaterar att man inte kan vara delvis demilitariserat eller ”demilitariserat bara nu och då”.

”Den som härskar över öarna härskar över norra Östersjön”

Kjell Törner lyfter fram den stora bilden: Natomedlemskapet gör att Norden kommer att få ett helt nytt försvar.

– Östersjön blir ett helt annat område med både Finland och Sverige som Natoländer tillsammans med Baltikum, Tyskland och Polen, konstaterar Törner.

Men öar är riskabla. Kjell Törner räknar upp de hotbilder som finns i Östersjöområdet.

– Räknat norrifrån är de Murmansk, Åland, Gotland, Öland, Bornholm och de danska sunden. Tittar man på kartan ligger Åland ganska mitt i, säger Törner som konstaterar att den som härskar över öarna så härskar också över Norra Östersjön och Bottenviken.

Törner påminner om att nästan 90 procent av Finlands export och import sker till sjöss. Åland är därför strategiskt mycket viktig.

Sveriges roll?

Tidigare Moskva-ambassadören René Nyberg skriver på sin hemsida att: Om man öppnar frågan om Ålands demilitarisering öppnas även frågan om landskapets särställning och därmed även svenska språkets ställning.

Veronica Thörnroos menar att Ålänningarnas avoghet mot att rucka på demilitariseringen ändå inte handlar om att skydda det svenska språket.

– Jag tror att de flesta på Åland, och de flesta människorna i demokratier, helt enkelt anser att ingångna avtal ska hållas. Är det så att man vill bryta ett avtal så resonerar man sig fram till det, säger Thörnroos.

Sverige har offentligt sagt att det vore olyckligt om man nu valde att rucka på demilitariseringen. Det här förbryllar Kjell Törner.

– Från säkerhetspolitisk eller militär- och försvarspolitisk synpunkt förstår jag inte svenskarnas inställning. Åland ligger som en inkörsport rakt in till Stockholms skärgård, konstaterar Törner.

Slaget efter tolv har kontaktat Sveriges utrikesdepartement för att be dem förklara vilka argument som ligger bakom Sveriges njugga inställning till att avveckla demilitariseringen. Svaret är som väntat mycket diplomatiskt:

Vi ser fram emot att ta del av den finska rapporten som berör dessa frågor. Ålandsregimen står på långvarig folkrättslig grund. Sverige är part till Ålandskonventionen från 1921 och är bundet av de folkrättsliga reglerna om Ålands demilitarisering och neutralisering.

Diplomatkällor har till Slaget efter tolv ändå konstaterat att Sveriges ofullbordade Natomedlemskap sannolikt är en viktig orsak till att man nu inte önskar ytterligare oro i Östersjön.

”Ingen borde dö i onödan”

Charly Salonius-Pasternak säger att han önskar att Ålands demilitarisering skulle omprövas. Han konstaterar att det finns massor av människor som förberett sig på att försvara hela landet.

– Men det skulle vara jättetrevligt om jag skulle veta att man under fredstid har gjort allt man kan för att förbereda det så, att så få som möjligt av dem som skulle vara under mitt kommando skulle dö i onödan, avslutar Salonius-Pasternak.

Lyssna på hela diskussionen om Ålands demilitarisering genom att trycka på länken ovan. I debatten diskuterar man bland annat också huruvida ålänningar kunde åläggas att gå en utbildning inom Gränsbevakningsväsendet för att stärka försvaret av Åland.

Hur tycker du att ålänningarna själva kunde bidra till ett bättre försvara av Åland? Kom med dina förslag i kommentarsfältet.