Hjälpen som kom rakt från hjärtat
Länge vågade Kristoffer Björkskog inte fråga Salar Sharifi om den afghanska adeptens bakgrund. När Salar väl berättade allt förstod Björkskog hur privilegierat liv han levt.
Det första intrycket kan bedra. Det finns mycket kraft bakom slagen och sparkarna, trots att de svettdränkta männen är relativt klena och små till växten.
Och nu tio!
Kristoffer Björkskog hojtar till de övriga på träningen, och levererar sedan själv tio sparkar i följd i snabb takt mot mellangärdet av sparringspartnern Salar Sharifi.
Träningarna har pågått i över en timme och det är dags för en kort paus, men pulsen är fortfarande hög i de alltmer slutkörda kropparna.
När övningarna i ringen återupptas två minuter senare är samma intensitet tillbaka i slagen och sparkarna, trots att det smärtar i armar och ben.
De här thaiboxarna är sega och stryktåliga. Det här är deras dagliga rutin som de älskar.
Identitetskrisande slagsbult bygger upp unik vardag
Krasti är mer än ett smeknamn. Alla kallar Kristoffer Björkskog Krasti. I tonåren var han en slagsbult som plötsligt tappade suget totalt för sina tidigare kära hobbyer fotboll och ishockey.
– Jag hade identitetskris som säkert alla går igenom i den åldern. Jag sökte min plats i samhället, berättar den 25-årige Esbobon i Sportliv.
Se minidokumentären om Kristoffer ”Krasti” Björkskog och Salar Sharifi i Sportliv:
Krasti saknade nya utmaningar, behövde få utlopp för sin energi och kom på idén att börja med den hårdaste kampsporten som finns. Han fick höra att det i så fall är thaiboxning han ska börja med, vilket visade sig vara precis vad han var ute efter.
– Du får använda alla vapen. Man får slå med armbågarna och knäna. I andra kampsporter är det inte lagligt. Men i thaiboxning är allting lagligt, eller nästan allting, berättar Björkskog och ler belåtet.
Krasti blev snabbt slukad av sporten. Som 18-åring gjorde han sitt första besök till grenens ursprungsland Thailand där han tränade med lokala förmågor i en månad.
I samma ålder tog han det första steget in i proffsringen, utan att berätta om det för sina föräldrar.
Jag sa att det var en normal match. Jag vågade inte säga att det var utan skydd.
Kristoffer Björkskog
I dag är han en av Finlands främsta thaiboxare med siktet ställt mot allt större utmaningar i proffsvärlden, efter att som amatör ha vunnit bland annat brons i U23-VM.
Förutom att Björkskog satsar på sin tävlingskarriär fungerar han som tränare och delägare i ett thaiboxningsgym i Köklax i Esbo. Så gott som hela hans liv är vigt för kampsporten.
– Jag hade ett klart mål och visste vad jag ville göra med mitt liv. Jag har byggt en unik vardag som ser ut som mig, berättar han stolt.
För drygt två år sedan, kort efter att thaiboxningsgymmet i Köklax öppnades, steg en 16-årig, tanig och tystlåten afghan in i salen. Han började träna med en målmedvetenhet och frenesi som gjorde ett intryck på Björskog.
Det var där som de allt tätare banden började knytas mellan Krasti och hans blivande adept Salar.
Det avgörande brevet: ”Har aldrig skrivit någonting lika bra”
Salar Sharifi lämnade misären och farorna i Afghanistan när han var 13 år gammal. Ensam och utan sin familj hamnade han först i Iran och Turkiet innan han vistades en längre tid i flyktinglägren på de grekiska öarna.
Tre år efter att ha lämnat sitt hemland kom Salar till Finland sommaren 2021. Att han kort därefter sökte upp ett thaiboxningsgym var inte en tillfällighet.
– Thaiboxning var mitt hopp när jag var liten. Jag hoppades att jag någon dag kunde få komma till ett ställe där jag kan träna thaiboxning, berättar Salar på en imponerande snabbt inlärd finska.
Efter att ha bott i Finland och Esbo i ett knappt år meddelade myndigheterna att Salar fått uppehållstillstånd, och att han ska flyttas till Lojo, långt bort från gymmet i Köklax där han tränat nästan dagligen och fått nya vänner. Han var förkrossad när han berättade om myndigheternas beslut för tränaren Krasti.
Björkskog kontaktade Migrationsverket och bad dem att se över sitt beslut. Han skrev ett brev där han motiverade varför Salar borde få stanna i Esbo.
– Jag har faktiskt aldrig skrivit någonting lika bra, berättar han fortfarande häpen över sin förmåga. Det kom rakt från hjärtat.
Björkskog som har erfarenhet av lärarvikariat i bland annat invandrarklasser, förklarade i brevet om hur Salars integrering i Esbo var på god väg, och hur det kunde gå åt pipan ifall han tvingades flytta till Lojo – bort från thaiboxningen och de första vänskapsbanden han lyckats knyta i Finland.
– Rasism är jättestort i Finland. Jag har sett hur svår integreringen är. Den fungerar inte i skolorna. I invandrarklasserna var det de mot oss, förklarar Björkskog.
På Migrationsverket lyssnade de på den upprörda thaiboxningstränarens vädjan.
Krasti lyckades få myndigheterna att ändra på sitt beslut och Salar fick stanna i Esbo.
Från och med den sommaren började Salar göra betydande framsteg i thaiboxningsringen under ledning av sin coach och sparringpartner, som sett till att den afghanska ynglingen fått fortsätta leva sin barndomsdröm.
Bredare perspektiv på livet
Under skolans sommarlov 2022 kunde Salar träna thaiboxning precis så mycket som han orkade och ville. Tillsammans med Krasti tränade han dagligen, ofta både på morgonen och kvällen.
Han blev allt starkare och skickligare, och var redo för sina första ordentliga matcher.
– Han har gått 14 matcher och vunnit alla. Det har visat mig att jag som coach kanske har något att ge till andra, stoltserar Björkskog.
Under de två och ett halvt åren som Krasti och Salar känt varandra har de kommit varandra allt närmare. Det dröjde länge för tystlåtna Salar att öppna upp sig om sin bakgrund för Krasti.
Det var på en gemensam löprunda som Salar började berätta om sin bakgrund, om livet i Afghanistan och flykten därifrån. Det breddade på den finlandssvenska thaiboxarens perspektiv på vad livet går ut på.
– När jag var 13-åring blev jag sur på mamma och pappa när jag inte fick en ny ishockeyklubba, jämför sig Krasti med sin adept som i samma ålder flydde från Afghanistan med en dröm att bli en thaiboxare.
– Människor som lever i dåliga förhållanden har så simpla önskemål. I Finland är allting bra, men ingen är någonsin nöjd med det man har.
