”Min panikångest kom antagligen från mina höga krav på mig själv” – artisten Fredrik Furu tampas med bluffsyndromet

I drygt 20 år har den österbottniska artisten Fredrik ”Feki” Furu sysselsatt sig som musiker och artist. Ändå kämpar han med bluffsyndromet, jämförelsesjuka och Jantelagen. I sitt vinterprat analyserar han hur det påverkat hans självbild och artisteri.

Hans karriär tog fart i början av 2000-talet när talangscouten Bert Karlsson fick upp ögonen för honom i den svenska tv-showen Fame Factory. Allt började i talangshowen Fame Factory och fortsatte i bandet Kometfabriken och andra soloprojekt.

Ändå drar han sig för att titulera sig själv musiker.

– Så kallade ”bluffkänslor” är vanliga bland personer som saknar formell utbildning på sitt område. Själv har jag ingen formell musikutbildning. Jag menar, förtjänar jag verkligen titeln musiker när jag bara kan fem ackord på gitarr?

– Och även om det är över 20 år sedan jag jobbade på en dagstidning, så kallar jag mig fortfarande för journalist. För det är ju ändå det som jag är utbildad till.

I sitt vinterprat berättar Fredrik Furu hur det är att vara orolig för att folk ska upptäcka att han inte är så duktig som de tror.

”Är jag ens en riktig artist?” – musikern Fredrik Furu känner sig stundvis som en bluff

56:55

”The imposter syndrome”, bluffsyndromet, är ett begrepp som lanserades av amerikanska psykologer på 70-talet. Trots att allt tyder på att en person är fullt kompetent, så är hen själv övertygad om att alla tecken på framgång beror på tur eller tajming.

– Jantelagen har påverkat mig mycket, men bluffsyndromet är ännu mer träffande. Det här syndromet är vanligt bland högpresterande personer.

– Det förekommer också bland studenter och forskare som har fått sina positioner genom kvotering. Tänk om jag som finlandssvensk artist oförtjänt har nått min position genom en slags minoritetskvotering?

Furu poängterar att vi finlandssvenskar har två egna radiokanaler och nästan en egen tv-kanal i Svenskfinland. Det är lättare att komma in där än i mediehus i Sverige.

– Dessutom har vi ju också våra finlandssvenska kulturstipendier som endast vi kan söka. ”Bluff bluff bluff”, viskar en liten jävel på min axel. Är jag ens en riktig artist eller är jag bara en inkvoterad, privilegierad finlandssvensk artist?

– Jag har alltid haft väldigt svårt att ta emot beröm. Det känns rätt typiskt österbottniskt och bottnar säkert också i Jantes ”du ska int tro att du e naa”.

Att vara artist handlar enligt Furu mycket om att lära sig hantera och tackla sin ensamhet.

– Du ska klara av att stå där ensam mitt på scenen med hjärtat i handen och bli bedömd och kritiserad. Att bli sågad hör till yrket, men det gör det inte lättare att acceptera.

Han minns speciellt en albumrecension i en musiktidning i Sverige.

– Jag fick en trea av fem möjliga. Recensenten skrev att allt var helt okej, inget speciellt. Det var nästan så att jag hellre hade blivit sågad vid fotknölarna än att få ett ”helt okej”.

– En recension kan förstås innehålla en massa bra, men det är garanterat det negativa som fastnar.

För femton år sedan började Furu plötsligt få panikattacker.

– Jag hade varit på bio i Vasa en vinterkväll och på vägen ut till bilen kände jag plötsligt ett tryck över bröstet. Jag fick en märklig frossa och kunde plötsligt inte andas ordentligt.

Det blev startskottet för en jobbig tid.

– Med stor sannolikhet hände det här som en följd av mitt högpresterande under en lång tid. Av att konstant bli bedömd, kanske främst av mig själv. Jag har alltid varit min egen absolut hårdaste kritiker.

Fredrik Furu pratar också om att jämföra sig med andra artister som är mer framgångsrika, men också med bekanta i samma ålder som har bättre jobb och tjänar mer pengar.

Vinterpraten hittar du på Arenan och finns att lyssna på i ett år. De sänds också i Yle Vega med start 24.12.2023 strax efter kl. 13, med repris 1-5.1.2024 strax efter kl. 18.

Den musikfria versionen finns på Yle Arenan tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.

Musik

Thomas Dybdahl: 45

Katy Perry: Daisies

Tomas Andersson Wij: Konstigt barn

Foo Fighters: The Pretender

Lewis Capaldi: Pretender

Freddie Mercury: The Great Pretender

Hellacopters: Im in the band

John Mayer: In the blood

Fredrik Furu: Vi som tror på ögonblick