Maria vill ha tvångsvård för sin son – men psykvården betonar patientens fria vilja och motivation

Många anhöriga till personer med missbruksproblem efterlyser större möjligheter till att kunna vårda en person mot sin vilja. Men riktningen inom vården är den motsatta. Det här har Maria Thelen erfarenhet av.

Tvångsvården eller vård oberoende av patientens vilja har minskat i den industrialiserade västvärlden. Det här beror på lagförändringar, strukturella förändringar inom vården och en allmän utveckling av vården och ett bredare utbud av olika vårdmöjligheter.

Men anhöriga till personer med missbruksproblem är olyckliga och oroliga över sina närstående som har svårt att ta hand om sig själva.

– Jag tycker att det är ganska logiskt om man tänker att en människa går på gatan och är helt stökig och världen är helt upp och ner. Nog är det mer logiskt att man skulle vårda den människan. Jag tycker att det är en bra förklaring till varför man ska kunna ha tvångsvård, säger Maria Thelen vars son har levt med ett tungt drogmissbruk i närmare 15 års tid.

Hon vet att en person som har problem med beroenden själv inte alltid vill ha vård överhuvudtaget men hon ser att det hör till missbrukets dynamik.

– De förstår ju inte sitt eget bästa, säger Thelen.

Marias son lever på gatan sedan vården tog slut

– Min son är nu bostadslös. Han var på vård och blev utkastad från vården för att han fick komma ut på gatan och använda under vårdperioden.

Hon tycker att det är helt galet att erbjuda vård med sådana friheter för en som är sjuk i missbruk.

Han ville själv fortsätta vården men blev utkastad. Det om någonting är väl slöseri med resurserna?

– Nu är han på gatan och gissa hur det känns för en mamma att varje natt fundera över var han är? Jag vill säga att man borde lyssna mycket mer på de närstående för de vet mycket om sina närståendes situation.

Personer med missbruksproblematik har ofta också mentala problem

Personer som lider av missbruk vårdas i viss mån inom psykiatrin. Då är det kriteriet enligt mentalvårdslagen som tillämpas och då kan en person med psykossjukdom tvångsvårdas på grund av psykisk ohälsa men inte på grund av missbruk.

Situationen beskriver väl den samsjuklighet som förekommer mellan missbruks- och mentala problem.

Agnes Stenius-Ayoade som är överläkare för mental- och missbrukarvården i Vanda-Kervo välfärdsområde förstår de anhörigas nöd men hon säger att vi i Finland inte har en tradition av att tvångsvårda personer med beroendeproblematik.

– Om vi talar om vård oberoende av patientens vilja så har vi relativt mycket vård för människor med psykotiska sjukdomar under mentalvårdslagen.

Det finns i lagen möjlighet till vård oberoende av patientens vilja för en person som missbrukar men den tillämpas i väldigt liten utsträckning.

Vi har heller ingen tradition av tvångsvård för personer med missbruksproblem i Finland.

Mer lågtröskelvård för personer med beroendeproblematik

Agnes Stenius-Ayoade erkänner att det kan finnas situationer där ett vårdteam tänker att det skulle finnas skäl att ingripa mot patientens vilja.

– Det handlar om patienter som har någon allvarlig somatisk sjukdom som hen inte klarar av att ta hand om som gör det farligt. Eller en person som dagligen är på medvetslöshetens brant och aldrig kommer till ett sådant tillstånd att hen har en chans att reflektera över sitt brukande.

Stenius-Ayoade anser ändå att det bästa skulle vara att ha så låg tröskel som möjligt för att få vård.

– När patienten är motiverad så skulle hen få vård mer eller mindre genast. Det är ju det jag önskar. Och att våra resurser var sådana att man kunde garantera alla vård när de vill ha det, avslutar Agnes Stenius-Ayoade.