Det finns stöd för den som förlorat sin partner och samtidigt ska trösta sina barn – ”För ett sörjande barn kan lek och vardagsrutiner vara bästa terapin”

Då partnern dör och man blir ensam kvar med minderåriga barn får man kämpa med både sorg och en ny vardag. Men det finns råd och kamratstöd att få i den stora sorgen.

I Finland förlorar varje år cirka 3 800 personer i arbetsför ålder sin partner och cirka 2 000 minderåriga barn förlorar en förälder.

– Det är svårt att ha dubbelrollen att båda sörja och att ta hand om barnens sorg, säger Sofia Lindqvist som är specialsakkunnig inom Nätverket för familjers diversitet.

Barn är väldigt konkreta i sitt tankesätt och de kan allra först tänka hur de ska klara sig då den föräldern är borta som skött saker i barnets liv.

Lindqvist förklarar också att det är viktigt att erbjuda mera närhet och omsorg så att barnet känner sig tryggt. Livet går vidare och därför är det viktigt för barnet att man återgår till vardagliga rutiner inom familjen.

Det är bra att uppmuntra barnet att leka, pyssla och spela. För de flesta barn är det terapeutiskt att bearbeta sin sorg genom att måla, rita, skriva eller lyssna på musik.

– Och det är viktigt att barnet känner att det är tillåtet att prata om den som har dött, påminner Lindqvist.

Skolan och dagiset kan hjälpa den sörjande familjen

Det är bra att ett dagisbarn återvänder till dagis och att skolbarnet tar upp skolarbetet igen efter att föräldern har dött. För de flesta är det också bra att återgå till sina hobbyer.

– Daghemmet och skolan borde ha en plan för hur man går tillväga i dylika situationer, understryker Lindqvist.

En sådan plan ska vara klar då det händer att en förälder till ett barn dör.

– Vem kontaktar hemmet och beklagar sorgen? Är det läraren eller rektorn som ringer eller går man hem till familjen? ger Lindqvist som exempel.

Skolan eller dagiset kan också informera partnern om var familjen kan få stöd även om dagiset och skolans uppgift är att i första hand ta hand om barnet.

Med den kvarlevande föräldern kan man sedan komma överens om hur och vad personalen ska informera de andra barnen om vad som hänt.

– Det är lättare för barnet att återvända till gruppen då hen inte själv behöver berätta om det sorgliga som hänt.

När behöver barnet prata med ett proffs?

Sofia Lindqvist påminner om att sorg i sig inte är en sjukdom som behöver behandlas. Men om barnet har svårt att låta sorgen komma ut eller bearbetas på ett bra sätt, kan det leda till sådana symptom som vi klassar som störningar.

Sorg kan också komma fram långt senare i barnets liv i och med att barn och unga utvecklas, och i den nya utvecklingsfasen kan döden få en ny betydelse.

Som förälder borde man erbjuda professionell hjälp om barnet inte lever ett åldersenligt liv, utan beter sig avvikande jämfört med livet före förlusten eller jämfört med sina jämnåriga.

Ett annat tecken att notera är om barnet isolerar sig från vänner och/eller vuxna. Om barnet skyller mycket på sig själv för att förälder har dött behöver barnet prata med ett proffs.

– Det kan också hända att barnet beter sig som om inget har hänt och det stämmer ju inte, för att mista sin förälder är en betydande händelse i ett barns tillvaro, säger Lindqvist.

En mycket pessimistisk syn på livet, starka rädslor eller aggressivt beteende är också tecken som man som förälder bör reagera på.

Ett proffs för ett barn i sorg kan exempelvis vara skolkuratorn, familjerådgivningen eller någon terapeut inom den privata sektorn.

Stöd för familjerna finns att få

Sofia Lindqvist berättar att föreningen Nuoret lesket r.y erbjuder både råd och kamratstöd för personer som mist sin partner.

På deras webbsida hittar man till exempel Änkehandboken som är ett gediget paket om allt praktiskt med allt från begravningsarrangemang till ekonomiska stöd och juridiska skyldigheter.

Dessutom tipsar Lindqvist om en Handbok för närstående och personer som arbetar med familjer där man kan läsa om barns och ungas tankar om döden, faktorer som påverkar hur sorgen upplevs, och om olika sätt för närstående att ge stöd. Guiden är i pdf-format och finns på svenska, finska och engelska.

Lindqvist säger också att professionella inom skolvärlden, daghem och hobbyer modigt ska bemöta familjen som är i sorg.

– Visa medkänsla och fråga efter en tid hur familjen mår. Fråga också hur ni kan stödja familjen i er verksamhet, tipsar Sofia Lindqvist.

Beakta också barnets sorg i verksamheten. Man kan diskutera med barnet hur ni gör om barnet till exempel mitt under en lektion upplever att det börjar kännas för tungt och tårarna kommer. Då kan barnet kanske gå ut i korridoren en stund eller till skolkuratorn.

Till ett barn i daghemsåldern kan det vara bra att erbjuda lite extra mycket famn.