Riko har inte alltid hetat Riko – fem saker du inte visste om skådespelaren Riko Eklundh
Riko Eklundh är en av Svenskfinlands mest kända skådespelare och historieberättare.
Han har medverkat i mer än 60 teaterproduktioner, i flera tv-serier och har gett många figurer i animationsfilmer sin karakteristiska röst, men känner du till det här om Riko Eklundh?
1. Riko hette inte Riko på riktigt
Riko Eklundh döptes inte till Riko, utan till Knut Henrik Eklundh.
Knut är ett namn som har gått i arv inom släkten Eklundh. Också Rikos pappa Christer Eklundh hette Knut, liksom många andra män i Rikos släkt.
Under inspelningen av dokumentären Att vara Riko Eklundh, samtalade pappa Christer och Riko om minnen och då också runt valet av Rikos namn. Enligt pappa Christer fanns det redan allt för många i släkten som hette Knut, det blev helt enkelt ”rådd” med alla Knutar.
Att det sedan till slut varken blev Henrik eller Knut hade att göra med en fransk schlager från år 1965, samma år som Riko föddes.
– ”Henrique, Henrique” sjöng man i refrängen och mina föräldrar sjöng med för sin nyfödda Henrik, berättar Riko.
Henrique blev Rique som blev Riko.
Sedan 25 år tillbaka heter Riko också officiellt Riko, eller officiellt Riko Knut Henrik.
2. Riko ville inte bli skådespelare
Även om Riko spelade teater redan som barn, kunde han som ung inte tänka sig ett yrke som skådespelare. ”Det är ju inget riktigt yrke”, berättar Riko att han tänkte som ung. Det var en tanke som hans föräldrar också delade.
Att det sedan ändå blev teater, var Rikos lärare och författaren Nalle Valtialas förtjänst. Det var han som uppmanade Riko att söka in till teaterhögskolan.
Men om det inte hade blivit teater - vad kunde det då ha blivit?
– Det fanns flera alternativ. Bland annat kunde jag ha tänkt mig ett yrke som krögare.
Han prövade också på att jobba inom vården.
– Jag har jobbat som närvårdare på Aurorahemmet i Esbo och som medikalvaktmästare på Tölö olycksfallsstation i Helsingfors. Det fanns de som titulerade mig doktor Eklundh.
3. Farmor väckte Rikos intresse för historia
Riko är inte bara känd som skådespelare, han är också känd för att vara en bra berättare med ett stort intresse för historia. Det är något som har följt Riko Eklundh genom åren, och en gång i tiden övervägde han också studier i historia vid Åbo Akademi.
Intresset för historia kommer från farmor Kerstin Eklundh, som Riko hade ett speciellt förhållande till.
– Hon var en historieberättare av rang. Det är nog av henne som jag har ärvt intresset för historia och för Finland. Och kärleken till det svenska språket, den har jag också ärvt av farmor.
Riko har tillbringat många timmar och dagar med sin farmor. I den Eklundhska familjen var de fyra pojkar och Riko var den yngsta, den så kallade skrapabullan.
– Farmor var den som såg mig.
Riko Eklundh har också skrivit en bok som baserar sig på farmodern Kerstin Eklundhs memoarer. Flickan skall uppleva historia – Kerstin Eklundh f. Furuhjelms memoarer (2018) blev också en radioserie.
4. Tack vare Nobel fick Riko växa upp i Noux
… eller rättare sagt: tack vare Gustaf Eklundh, som jobbade för bröderna Nobel i Baku.
Bröderna Nobel blev rika på olja i slutet av 1800-talet. Deras bolag Branobels betydelse är svår att överskatta. Det var en av de ledande oljeproducenterna i världen och Rysslands utan jämförelse största oljeproducerande bolag fram till revolutionen 1917.
Uppfinnaren av dynamit och grundaren av nobelpriset Alfred Nobel, var en av de tre bröder Nobel som finansierade Naftaproduktionsbolaget Bröderna Nobel (Branobel) i Baku, i dagens Azerbajdzjan. Alfreds bröder Ludvig och Robert Nobel var de som drev själva bolaget.
Bolaget engagerade hundratals nordbor. En av dem var Rikos farfarsfar, ingenjören Gustaf Eklundh.
Gustaf Eklundh blev också rik på olja och i början av 1900-talet köpte han markområden och ett sommarställe i Noux i Esbo.
Gustaf Eklundh med familj tillbringade somrarna i Noux, men i och med den ryska revolutionen förlorade familjen sina pengar och sin förmögenhet, och flyttade från Ryssland till sommarstället i Noux.
Huset i Noux är Rikos barndomshem. Där växte han upp tillsammans med sina fyra bröder, mamma och pappa och en massa andra ättlingar till Gustaf Eklundh som valt att bosätta sig i trakten.
5. Och till sist:
De homosexuella karaktärerna Riko spelat har varit få men viktiga.
– Den viktigaste rollen är ju alltid den som just då är under arbete, men med tiden blir olika roller viktiga på olika sätt.
I TV-serien 16 (1993) spelade Riko läraren Alex, som är homosexuell.
– Det var en speciell roll eftersom det då var ovanligt att en homosexuell person visades i en positiv dager på TV. Och jag hade bara ett par år innan förstått att jag själv hörde till samma minoritet.
Tre decennier senare, hösten 2023, spelade Riko Eklundh sin tredje homosexuella karaktär på en teaterscen; Aimo Kangas i Lilla Teaterns Röda rummet i Helsingfors, en pjäs som baserade sig på Kaj Korkea-ahos roman med samma namn, om ett maktspel mellan en yngre och en äldre man.
Den första homosexuella rollen Riko spelade på en teater var Zaza i La Cage aux Folles på Svenska Teatern 2008. Pjäsen handlar om ett par som har en son som ska gifta sig med dottern till homofobiska föräldrar.
– Rollen som Albin eller Zaza är en av musikvärldens pangroller med stora sångnummer som ”Vår bästa tid är nu” och den för mig allra viktigaste sången ”Jag är som jag är”, säger Riko.
– Den sången har blivit lite av en signatur för mig. Om jag skriver mina memoarer skall den boken heta så. Den sammanfattar vad jag tycker är viktigt i livet, att få vara den man är och att få vara stolt över det.
Riko hade en gång tidigare spelat med i La Cage aux Folles på Åbo Svenska Teater på 1990-talet.
– Som manlig skådespelare är det få förunnat att i samma pjäs först få spela son och 16 år senare sin egen mor.
Riko minns att på 1990-talet var pjäsen kontroversiell.
– Teatern var rädd för att det homosexuella temat i pjäsen skulle bli en skandal och pjäsen en flopp. Men så blev det inte, istället blev pjäsen teaterns dittills största succé.
Representation är något som har förändrats under Rikos tid som skådespelare, vad man får säga och vad man får visa och vem som får göra vad på scen.
– För utsatta minoriteters del är det viktigt att de i mån av möjlighet spelas av vederbörande och att karaktärerna behandlas med respekt.
Men samtidigt, menar Riko Eklundh, ska en skådespelare nog också kunna spela olika karaktärer.
– Det är det vi är utbildade för. Och för egen del, hur många roller hade jag haft som vit, medelklass homosexuell man om jag bara fått spela exakt det jag själv är? Kanske tre roller på scenen, under alla de här 35 åren.
Har du minnen av en roll som Riko spelat? Kanske Amadeus eller La Cage aux Folles på ÅST i Åbo? Eller något på Svenska Teatern i Helsingfors, ABBA musikalen Mamma Mia eller Vi är bara mänskor. Berätta i kommentarerna!
Själv minns artikelförfattaren bäst Aimo Kangas från Lilla Teaterns Röda rummet från i höstas.
