Palmoljeplantager tar över regnskogen på Borneo – orangutangerna förlorar sin hemvist

Den väldiga sydostasiatiska ön Borneo täcktes förr nästan helt med regnskog. Ungefär hälften av all skog har nu skövlats, och människoapan orangutangen är en av de djurarter som i allra högsta grad har lidit av förstörelsen.

Fågelsång och ljudet av insekter är ofta det enda man hör i regnskogarna på Borneo. I själva verket är skogarna ändå sällsynt artrika och därmed också ekologiskt synnerligen värdefulla.

Den internationellt mest kända djurarten som lever på Borneo är orangutangen. De här människoapornas antal har minskat kraftigt under de senaste fem decennierna, och arten klassificeras nu som utrotningshotad.

Det beror främst på att orangutangernas livsmiljö har minskat på ett ohållbart sätt när regnskogen har skövlats. Dessutom har tjuvskyttar tagit livet av otaliga orangutanghonor för att sedan fånga honornas ungar och sälja dem som keldjur.

– Flertalet av våra orangutanger har räddats från tjuvskyttar. En del räddades också efter att de hade blivit förda långt bort från skogen, säger Leo Linggi, som i mer än tio år har jobbat på ett rehabiliteringscenter för tillfångatagna orangutanger.

Fångenskapen gör djuren hjälplösa

Linggi berättar att orangutangerna vanligen har varit i dåligt skick när de har anlänt till centret. Deras ägare har hållit orangutangerna instängda i trånga burar och ibland också gett dem alltför litet föda.

I naturen skulle de här orangutangerna inte ha en chans att överleva. Därför placerades de i rehabiliteringscentret efter att de befriades från fångenskapen.

– Här lär vi dem att på nytt bli vilda djur. Vårt mål är att se till att de säkert kan klara sig i regnskogen utan vår hjälp, konstaterar Linggi.

Den processen kan ta flera år. När orangutangerna har börjat återhämta sig sporras de att tillbringa längre och längre tider i den omgivande regnskogen.

Turismen är en välkommen inkomstkälla

Orangutangernas föda består huvudsakligen av frukt som växer på träden i regnskogen. Linggi säger att orangutanger som har vuxit upp i fångenskap kan ha svårt att på egen hand hitta tillräckligt mycket frukt.

– På bestämda klockslag placerar vi därför stora mängder frukt på en plattform i regnskogen. Hungriga orangutanger vet att de då kan äta sig mätta, förklarar han.

Turister brukar samlas kring plattformen för att iaktta orangutangerna när de frossar på frukterna. Linggi konstaterar att det är bra att det kommer besökare till centret, för inträdesavgifterna är en viktig inkomstkälla.

Centret drivs av den malaysiska delstaten Sarawaks förvaltning, och anslagen som den beviljar är inte frikostiga. Största delen av Borneo hör till Indonesien, men ungefär en fjärdedel av ön styrs av Malaysia.

Utvecklingen går i rätt riktning

Linggi säger att drygt 30 orangutanger håller till i regnskogen som omger centret. Alla har vuxit upp i fångenskap med undantag av några ungar som har fötts i centret av befriade orangutanger.

– En del orangutanger kommer fortfarande till plattformen för att äta. Andra dyker upp bara någon gång per år, så de har i praktiken redan blivit vilda djur, berättar han.

När det finns rikligt med frukt i skogen kan det också gå flera dagar utan att en enda orangutang visar sig i närheten av centret. Linggi är också glad över att det inte heller längre finns några orangutanger i själva centret.

– Det beror på att människorna i Sarawak har slutat att hålla orangutangungar som keldjur. Vi har inte behövt ta emot en enda ny orangutang under de senaste åren, berättar han.

Stränga straff har önskad effekt

Linggi förklarar att de som åker fast för att hålla orangutanger som keldjur döms till höga böter. Dessutom kan de få upp till femåriga fängelsestraff.

– Så många Sarawakbor har bestraffats att lagarna som nu har en avskräckande effekt. I den indonesiska delen av Borneo är det däremot fortfarande vanligt att folk håller orangutangungar som keldjur, säger han.

Det samma gäller för den likaså ofantliga indonesiska ön Sumatra. Orangutanger förekommer enbart på Borneo och Sumatra.

För 50 år sedan fanns det hundratusentals orangutanger på de två öarna. Idag har deras antal minskat till ungefär 50 000 av vilka största delen lever på Borneo.

En symbol lyser med sin frånvaro

Både på Borneo och på Sumatra har stora delar av regnskogen skövlats enkom för att skapa utrymme för palmoljeplantager. I samma veva har otaliga djurarters livsmiljöer minskat drastiskt.

Liksom orangutangerna är till exempel de små primaterna, gibbonerna, och de unika näshornsfåglarna därför nu utrotningshotade.

Näshornsfåglarna var förr allmänna på hela Borneo, och de anses fortfarande vara Sarawaks symbol även om invånarna nuförtiden nästan aldrig ser dem.

Indonesien och Malaysia är de ledande producenterna av palmolja i världen. Indonesien står för hela 60 procent av produktionen medan Malaysias andel är 25 procent.

Nästan alla indonesiska palmoljeodlingar finns antingen på Borneo eller på Sumatra. Borneo täcker en nästan lika stor areal som Finland och Sverige sammanlagt medan Sumatra är aningen större än Sverige.

Orangutanger behandlas som en pest

En del av de mindre palmoljebolagen anklagas också för att ställa sig fientligt till orangutangerna. Priset på palmolja har hållits på en förhållandevis låg nivå i flera år, och många små bolag är med nöd och näppe lönsamma.

– De här bolagen anser att orangutangerna är ett hot. Det beror på att orangutanger äter oljepalmernas frukter, säger Leo Linggis kollega Benedict Jelani.

Ingen vet exakt hur många orangutanger som har blivit ihjälskjutna av dem som jobbar för palmoljebolagen. Experter förmodar ändå att det är frågan om ansenliga mängder i synnerhet i den indonesiska delen av Borneo.

Jelani konstaterar att det är speciellt tragiskt. Han påpekar att orangutangerna tränger sig in i palmoljeplantagerna enbart som en följd av att oljepalmerna har tagit över de unika djurens hem, det vill säga skogen.

Giriga bolag bryter mot lagen

Jelani påminner också om att det inte enbart är palmoljebolag som skövlar regnskogen. Flera trädarter är ytterst värdefulla, och både skogsbolag och privatpersoner gör stora pengar genom att fälla sådana träd.

– Därför måste vi fortfarande skydda vår skog genom att regelbundet patrullera i den. Den har varit ett naturreservat i mer än 50 år, men betyder inte nödvändigtvis att den får vara i fred, säger Jelani.

Mycket riktigt är en stor del av avverkningen på Borneo olaglig. Det samma gäller för orangutangernas andra hemö, Sumatra.

Hittills har makthavarna inte på ett tillräckligt beslutsamt sätt satsat på att se till att skogsbolagen inte bryter mot förordningarna. Om makthavarnas attityder inte förändras befaras det att orangutangernas framtid inte är ljus trots försöken att hjälpa dem att överleva.