Svoboda | Graniru | BBC Russia | Golosameriki | Facebook
Hoppa till huvudinnehåll

Östnyland

”Tack från dödsoffrens anhöriga har betytt allra mest” – polisen Göran Wennqvist har utrett både Estonia, tsunamioffren och skolskjutningar

En man så gott som helt utan hår, med glasögon med metallfärgade bågar och med grått skägg i en krans runt munnen tittar allvarligt in i kameran. Bakgrunden på bilden är grön och i det högra hörnet står sommarpratare,
Bildtext Tidigare polisen Göran Wennqvist har sedan han blev pensionär redan hunnit skriva två böcker tillsammans med sin likaså pensionerade kollega Tero Haapala – bägge legendariska utredare vid Centralkriminalpolisen, CKP.
Bild: Parad Media, grafik: Yle/Clas Christiansen

År 1994 sjönk m/s Estonia med hundratals ombord, 2004 tog en tsunami 178 finländares liv i Thailand. Pensionerade CKP-polisen Göran Wennqvist sommarpratar om offeridentifiering och hur polisjobbet ändrats under fyra decennier.

För lekmän är tanken hisnande: Tiotals döda människor vars identitet är okänd. Hur går man till väga för att utreda vem de är, särskilt då skadorna är så svåra att visuell identifiering inte fungerar?

För den pensionerade kriminalöverkommissarien Göran ”Jösse” Wennqvist har det här identifieringsarbetet varit vardag i över tjugo år.

Han sommarpratar om en fyra decennier lång poliskarriär, den sista halvan som chef för Centralkriminalpolisens offeridentifieringsenhet, och om några av de massiva utredningar han varit med om att leda.

”Ingen kunde föreställa sig att Estonia sjunker så snabbt” – CKP-polisen Göran Wennqvist har identifierat döda i decennier

56:55

På förslag av Interpol grundades år 1991 en egen enhet med uppgift att identifiera brotts- och olycksoffer inom Centralkriminalpolisen. Enheten kallades för DVI, en förkortning av Disaster Victim Identification.

Göran Wennqvist svarar på de mest googlade frågorna om polisen - Spela upp på Arenan

Göran Wennqvist, redan då en erfaren polis, blev genast frivillig medlem i den nya enheten. Ett par år senare kom det första riktigt stora eldprovet.

Kvällen den 27 september hade passagerarfärjan m/s Estonia startat från Tallinn och var på väg till Stockholm med 989 personer ombord.

– Det var en blåsig natt med vindar upp till 15–20 meter i sekunden – vågorna var 3,4 meter höga. Lite efter midnatt, den 28 september, lossnade fartygets bogvisir och Estonia drogs ner i havets djup.

Ett gammalt foto i svartvitt på en liten pojke som cyklar på en gammaldags trehjuling.
Bildtext Göran Wennqvist minns inte själv vad han sysslade med som treåring, men hans föräldrar berättade om hur han redan som liten pojke lekte polis. Hans första utryckningsfordon var en trehjuling.
Bild: Privat

Mardrömslika scener utspelade sig i den stormiga natten där 852 personer dog. 137 personer kunde räddas från havet. Allt som allt kunde slutligen 95 av dödsoffren bärgas från havet.

– Då olyckan hände var jag i Tammerfors på en EU-utbildning. När vi på natten blev larmade tog vi oss i utryckningskörning till Åbo. Varken vi eller någon annan hade kunnat föreställa oss att ett stort passagerarfartyg så snabbt bara sjunker till havets botten.

Anhörigas tack värmer

Den utmanade operationen med att delta i identifieringsarbetet av de 95 döda från Estoniaolyckan avskräckte honom inte.

Senare blev han chef för DVI-enheten, och från den posten blev han också 23 år senare pensionerad. Hans huvudjobb var att fungera som förundersökningsledare i grova våldsbrott.

I de polisåren ryms i princip alla stora olyckor och brott som de senaste årtiondena krävt stora mängder döda: skolskjutningarna, bombattentatet i Myyrmanni, bussolyckan i Konginkangas, tsunamin som tog 178 finländares liv i Thailand 2004.

– Det tack man får för väl utfört arbete från dödsoffrens anhöriga kommer från deras hjärtan och är det som har värmt och betytt mest under alla år som jag arbetat som polis.

DNA-tekniken ett hisnande framsteg

Förändringen i polisens arbete har förstås varit radikal under de fyra decennier den legendariska kriminalöverkommissarien hann jobba.

Bland de stora framsteg han minns bra var när DNA-tekniken i början av 90-talet kom in på polisens utredningspalett; en identifieringsmetod som var central bland annat då tsunamioffren skulle identifieras.

Under årens lopp har polisen fått ytterligare fler bra arbetsredskap. Utvecklingen har varit enorm, säger Göran ”Jösse” Wennqvist.

Ett gammalt svarvitt fotografi på en ljushårig pojke som står utomhus vid ett skogsbryn med utsträckta armar mot olika håll.
Bildtext Lilla Göran Wennqvist var en företagsam pojke som inledde sin karriär som trafikpolis invid familjens sommarstuga i Evitskog redan när han var tre år gammal.
Bild: Privat

Grunduppgifterna och metoderna i brottsundersökningen är fortfarande i ganska hög grad de samma. Däremot har man fått rikligt med nya arbetsredskap till hjälp i undersökningarna.

– Där man förr skulle få fram sanningen i förhör, och genom att bygga kontakt med den som förhördes, har polisen nu datorer, videoförhör, analysprogram, möjlighet till telefonavlyssning, olika nya tekniska brottsundersökningsmetoder såsom DNA, tredimensionella mätsystem av brottsplatserna, drönare och så vidare.

Däremot finns det i dag för få poliser i Finland, säger han. Det leder till utmattning och svåra prioriteringar i vilka brott man hinner utreda.

Göran Wennqvist pratar också om hur och när han egentligen blev polis, och om sin mångsidiga yrkesbana där han bland annat också hann arbeta inom Skyddspolisens kontraspionage.

Musik

Göran Wennqvist säger att det finns för få poliser i Finland. Kunde du tänka dig att bli polis? Varför, varför inte? Berätta i kommentarerna.

Diskussion om artikeln