Tidigare brigadkommendör Anders Gardberg: ”Åland är i trygga händer trots demilitariseringen”

I modern krigsföring är man inte beroende av permanent militär närvaro på en strategiskt viktig plats som Åland.

Det skulle vara onödigt och kanske även provocerande av Finland att som litet land bryta det internationella fördrag som ligger till grund för Ålands demilitarisering, vi ska istället tolka villkoren i avtalet till vår fördel. Det anser Anders Gardberg.

Anders Gardberg är tidigare kommendör för Nylands brigad, som är det truppförband som har i uppgift att försvara Åland vid ett eventuellt hot eller anfall. Gardberg skrev ett diplomarbete om Ålands strategiska läge under sin generalstabsofficerskurs i början av 1990-talet och har även verkat som försvarsattaché i Sverige. Idag jobbar Gardberg inom försvarsindustrin som Finlandschef för Saab.

Gränser regleras på grund av landhöjning

För en tid sedan meddelade Ryssland att man vill flytta på gränsen i Finska viken, vilket fick bland annat ålänningarna att sätta kaffet i vrångstrupen eftersom det av många tolkades som en provokation i Östersjön. Men Gardberg tar det ryska tilltaget med ro.

– Min bedömning är att man gjort en höna av en fjäder. Det är nämligen ganska normalt att man emellanåt granskar gränserna i Östersjön eftersom det fortfarande pågår en landhöjning där.

– En vecka efter att nyheten om Rysslands gränskoll kom så kom nyheten att även finska utrikesministeriet gör det samma. Så min bedömning är att det här var mera rutinmässiga grejer och man har ju heller inte återkommit till dem, säger Gardberg.

Förstår du att ålänningarna känner en viss oro på grund av situationen med vår ryska granne?

– Det förstår jag verkligen. Därför anser jag att man på Åland ska vara lyhörd för de försök som Finlands försvarsmakt gör för att kunna försvara öarna.

Finns det en motsättning mellan beslutsfattarna på Åland och Försvarsmakten hur försvaret av Åland ska skötas?

– Jag tycker att det emellanåt förekommer vissa som är lite väl kategoriska hur man ska tolka det demilitariseringsfördrag som finns, att de tolkar fördraget för bokstavligt och även gjort egna tolkningar som skulle försvåra verksamheten ytterligare. Fördragen innehåller många undantag och många möjligheter att underlätta för Försvarsmakten att verka på Åland.

– Fördragen möjliggör till exempel möjligheten för Försvarsmakten att besöka på Åland, att man exempelvis får ta iland. Men genom åren har det förekommit striktare tolkningar av fördragen, tolkningar som inte har belägg i verkligheten, säger Gardberg.

Vad har den strängare tolkningen av fördragen från Ålands sida berott på?

– Jag tror det handlar om identitetspolitik, man vill kanske via den tolkningen hävda sin självstyrelse. Å andra sidan har det funnits många påhopp i debatten från finskt håll mot Åland på grund av demilitariseringen, så på det sättet har kanske diskussionen om demilitarisering mindre handlat om själva konventionen utan mer om identitet på båda håll.

Björneborgs brigad byttes till Dragsvik

Tidigare var det Björneborg brigad som hade ansvaret för försvaret av Åland men 1986 tog Nylands brigad över den uppgiften och har den ännu idag. En rockad som Anders Gardberg tycker var förnuftig, eftersom Nylands brigad är svenskspråkig och några år efter bytet även blev en del av marinen efter att tidigare varit en infanteribrigad.

– Bytet var ett sätt för Försvarsmakten att förbättra möjligheterna för en finländsk trupp att kunna agera vid behov på Åland och inte uppfattas som en belägrande trupp. Det var ett mycket bra beslut då och det visade på god psykologi från försvarets sida att ge Nylands brigad den uppgiften.

Förändrades Ålands situation i och med att Finland och Sverige gick med i Nato?

– Den förändrades markant och blev mycket bättre. Därför ser jag inte logiken i påståendet att hotet mot Åland ökat i och med Natointrädet, det har tvärtom minskat. Nu ingår Åland i artikel fem vilket i sin tur inbegriper gemensamt Natoförsvar av ögruppen.

– Jag ser inte heller Natomedlemskapet som ett argument att häva en demilitarisering. Att börja ändra en status quo är alltid en svår fråga och Finland har som litet land i regel mera att vinna på att följa internationellt ingångna avtal än på egen hand bryta dem. I synnerhet som jag inte ser att hotet mot Åland ökat.

Skulle det reta någon om Finland skulle bryta demilitariseringsfördraget?

– Det skulle vara ett argument för Ryssland att säga: ”Titta nu! Nu har Finland ensidigt sagt upp ett internationellt fördrag”. Det skulle kunna ge Ryssland ett argument till att gå till motåtgärder.

Är Åland ett intressant område för Ryssland utgående från situationen i Europa just nu?

– Det tror jag definitivt. Åland är viktigt då man tänker på att skydda sjöfarten på Östersjön från norr till söder och söder till norr. Enklaste sättet att störa Finlands försörjningssäkerhet är att störa kontakten mellan Finland och Sverige, vilket en operation mot Åland skulle göra.

Kan vi försvara Åland utan att vi har permanent närvaro på öarna, till exempel i form av militärbaser?

– Det kan vi nog med dagens vapentekniska utveckling. Exempelvis har vi mycket välutvecklade sensorer som kan ge förvarning för fientlig verksamhet. Med dagens vapenteknik är inte fasta befästningar säkra, utan säkerheten finns i rörliga system.

– Det är inte avgörande om man har en permanent närvaro eller inte. Jag brukar lite skämtsamt jämföra med Nagu där jag har sommarstuga. Inte känner jag mig jätteosäker på stugan trots att förvaret inte har någon befästning i området, för jag utgår nog från att Nagu är precis lika skyddat som Åland och att bägge kan försvaras om det skulle ske någon fientlig verksamhet mot dem.

Försvaret av Åland är inövat och fungerande

Enligt Gardberg är Nylands brigad väl förberett på att kunna delta i försvaret av Åland.

– Även om det är 13 år sedan jag lämnade brigaden så vet jag att brigaden har utbildade och välutrustade, öronmärkta trupper för öarnas försvar.

– Brigaden har dessutom haft ett regelbundet samarbete med Amfibieregemente 1 i Berga i Sverige sedan år 2001. De har övat tillsammans regelbundet, visserligen inte på Åland, men samarbetet är välutvecklat, säger Gardberg.

– Det finns dessutom glädjande nog för tillfället ett väldigt stort intresse på Åland för ett gemensamt frivilligt försvar. Jag tycker det är väldigt positivt och det är en resurs som kunde utnyttjas mera än vad den görs idag.

– Som exempel kan vi komma ihåg att då vinterkriget började så skapades det på nolltid, på mindre än en månad, ett hemvärn på över 1000 personer på ett på den tiden mer glesbefolkat Åland, konstaterar Gardberg.