Svoboda | Graniru | BBC Russia | Golosameriki | Facebook
Hoppa till huvudinnehåll

X3M

”Hundlådan” och cykellås som kalasjnikov – Viktor Gullichsen gör ljuden du hör i filmerna

Uppdaterad 23.06.2024 08:24.
Viktor Gullichsen som jobbar som foleyartist håller i två kokosnötshalvor som han slår ihop för att simulera hästljud.
Bildtext Två kokoshalvor skapar ljud från klapprande hästhovar, visar Viktor Gullichsen. Knepet är bekant för den som har sett komedifilmen Monty Pythons galna värld, men där var kokosnötterna ingen dold ljudeffekt utan snarare en komisk effekt.
Bild: Herman Karlsson / Yle

En stor del av ljuden som du hör i filmer och tv-serier är inte äkta, utan återskapas i efterhand i en studio. Det är något som Viktor Gullichsen jobbar med.

I en studio i östra Helsingfors jobbar Viktor Gullichsen bland högar av grus, knarrande trämöbler och lådor fyllda med vad som för den oinsatte kan verka som en samling av allehanda bråte.

Men i de rätta händerna skapar dessa vardagliga föremål den ljudvärld vi hör i film och tv.

Från galopperande hästar till knarrande dörrar - så här skapas filmernas ljud - Spela upp på Arenan

Mångsysslaren Gullichsen jobbar bland annat med foley, eller tramp som det också kallas på svenska.

Det innebär att man gör skräddarsydda ljudeffekter för film och tv. Ljuden läggs till filmer och serier i efterproduktionen.

När du till exempel ser en häst galoppera över bioduken är ljudet du hör ofta inte inspelat på plats under inspelningen.

I stället kan ljudet till exempel komma från två kokosnötshalvor som slås mot en grushög.

Barnoverallen låter som ett Swat-team

För en foleyartist kan vad som helst vara ett instrument.

I Gullichsens arsenal hittar man allt från en barnoverall som kan efterlikna ljudet av en uniform, till en häftapparat, som tillsammans med ett cykellås, låter som när man laddar ett automatvapen.

Gullichsens personliga favorit hittas ändå i den så kallade ”hundlådan”.

Man hade tidigare använt handskar med buntband fäst vid fingerspetsarna för att härma ljudet på en hund som går på golv, men resultatet blev inte helt rätt.

Då föreslog Gullichsens kollegas dotter att byta ut buntbanden mot sina hårklämmor.

Det visade sig vara perfekt för ljudet som små hundar gör när de tassar omkring på olika ytor, och nu är hårklämmorna en stadig del av rekvisitan.