Stjärnkoreografen Kenneth Kvarnström tar över Nordens största dansfestival – lockar med kalakukko och svensk kupp

Från dansande papegoja i Karis till konstnärlig chef för Kuopio tanssii ja soi, och hela världen däremellan. Kenneth Kvarnströms första åtgärd är att sänka biljettpriserna och göra dansen mer tillgänglig.

– Jag dansar sedan inte och hoppar inte framför kameran, klargör Kenneth Kvarnström redan innan vi börjar intervjun.

Han har aldrig riktigt själv tyckt om att stå på scen och avslutade sin karriär som dansare så fort det bara gick. Egentligen ville han bli arkitekt, men istället blev det dans han byggde ihop.

Under de senaste 30 åren har karisbördige Kvarnström skapat sig ett namn som en av Nordens mest framstående koreografer. Hans danskompani har turnerat i Europa, USA, Asien och Afrika.

– Min mamma ville att jag skulle bli banktjänsteman. Så hon köpte mig en portfölj när jag var kring 16. Men det gick också väldigt bra att ha träningskläder i portföljen. Under ett sabbatsår i Stockholm efter gymnasiet blev jag biten av dansflugan.

Egentligen skedde det redan flera år tidigare på Raseborgs sommarteater där han fick spela papegoja och lejon.

– Jag är ju fortfarande känd i Karis som den steppande papegojan eller lejonet i Folk och rövare i Kamomilla stad. Amatörverksamheten och medborgarskolan är min ingång till det professionella livet.

Den ”vanliga” publiken är ryggraden

Vi träffas i Kuopio där årets upplaga av Nordens största dansfestival, Kuopio tanssii ja soi, är i full gång. Här dansar allt från hobbydansare och världskända artister sida vid sida.

Från och med nästa år tar Kvarnström över som konstnärlig chef, lagom till stadens 250-årsjubileum.

Bland tidigare chefer kan nämnas danslegenden Jorma Uotinen. För den stora publiken är han känd som domare i tv-programmet Dansar med stjärnorna.

– När jag var yngre var Kuopio en jätteviktig festival för branschfolk. Jag skulle vilja ha fler proffs hit. Men den vanliga publiken är ryggraden. Jag hoppas att de ska våga se någonting som de kanske inte riktigt förväntar sig att se.

Under sin långa karriär har Kvarnström pendlat mellan Finland och Sverige. I bägge länder undrar man alltid varför han sticker iväg. Nyligen gjorde han ett försök att återvända till Finland, men det visade sig vara omöjligt.

– Det är svårt att komma in i miljön och du känner dig som en utböling var du än är. Jag försökte hyra in mig på Dansens hus i Helsingfors. Det var jättedyrt. I Sverige fungerar det så att de betalar för att man kommer dit, inte tvärtom.

Kvarnström själv har inte råd att se så många föreställningar som han skulle vilja. Därför är också biljettpriserna det första han ska ta tag i.

– Den billigaste biljetten på Nationaloperan kostar 60 euro. För en barnfamilj blir det ju jättemycket. Också biljetterna till Kuopio tanssii ja soi är i nuläget alldeles för dyra.

– Det är bättre att ha billigare priser och fler i salongen än dyra priser och färre i salongen.

Kan konsten att popularisera

Under sin tid som chef för Dansens hus i Stockholm fick han stor uppmärksamhet i och med att han breddade dansrepertoaren i huset med streetdance och en mer ungdomsinriktad kultur. Det här gav bland annat rekordhöga publiksiffror.

– Jag fick det bästa epitetet från publiken. De hade ett förtroende för att mina val hade en kvalitetsstämpel. Sådant är väldigt svårt att få.

Det som är elitistiskt är oftast biljettpriserna och kulturpolitiken som gör att biljettpriserna blir för dyra.

Kenneth Kvarnström, koreograf och konstnärlig chef

Kvarnström ser inget problem i att hålla balansen mellan det folkliga och att samtidigt hålla kvar högklassiga konstnärliga ambitioner. Som exempel nämner han Kulturhuset Stadsteatern i Sverige, som han också varit danschef för, och deras projekt Parkteatern. Den fyller Stockholms parker med gratis föreställningar i tre månader under sommaren.

– Folk klättrar upp i träd för att se bättre. Ibland visades ganska konstiga dansuttryck, men folk kom! Det här blev ett bevis på att det inte handlar om att folk inte förstår eller att dans är elitistiskt.

– Det som är elitistiskt är oftast biljettpriserna och kulturpolitiken som gör att biljettpriserna blir för dyra.

Den samtida dansen har ofta ett rykte om sig att vara svår. Kvarnström tror att det hänger ihop med att vårt samhälle blivit så intellektualiserat.

– Och när man ställs inför något som inte kan verbaliseras blir man rädd för de känslorna. När du ser föreställningar utan ord måste du konfrontera dina egna upplevelser. Du kan försöka sätta ord på dem, eller bara ha en upplevelse kvar.

”Svensk kupp” i Kuopio

Insjöstaden Kuopio är väldigt finskspråkig. Torget kallas ”Mualiman napa”, världens navel. Själv är Kvarnström lite rädd för att tala finska, eftersom det ibland slinker ut ord som har en helt annan betydelse än han menat.

– Det blir lite för snuskigt ibland, säger han med ett skratt.

Inför sitt första år som chef planerar Kvarnström göra en språklig kupp, få in mera svenska med allt från svenskspråkiga gatuskyltar till talad svenska. På gatorna existerar ingen svenska, det borde åtgärdas, tycker han.

– Redan nu kommer folk och försöker prata svenska med mig, vilket jag tycker är toppen. De gör det på skoj, men det finns också ett budskap där som jag tycker är viktigt. Vi får väl söka pengar på Svenska kulturfonden och se om vi kan få ihop ett språkbad, åtminstone en dag per vecka.

Varför ska en finlandssvensk ta sig till Kuopio?

– De får träffa mig och se väldigt mycket dans. Vi kommer att ha endagspaket, där också en ahvenkukko ingår, det vill säga en kalakukko, fast mycket godare, gjord på abborre.

Vid fyllda 61 år kallar sig Kvarnström för halvpensionär utan förmåner. Han bor på landet utanför Stockholm, och det kan gå en vecka innan han träffar en levande människa. Trots många försök har han haft svårt att lämna dansen.

Efter chefskapet på de rikssvenska institutionerna i Sverige ville han göra koreografier som frilansare. Men det tog fem år att komma in i bidragssystemet och få statligt stöd igen.

– Det hjälpte inte med: Don't you know who I am?

Ett av hans storprojekt under de senaste åren är ett samarbete med den norska sångartisten Ane Brun. Verket Twelve Songs för femton dansare och en symfoniorkester med Brun har hyllats som en ”konstnärlig fullträff” av bland annat Svenska Dagbladet.

Det sätts upp i oktober igen på Göteborgsoperan, och det förhandlas om en turné.

– I princip har jag sagt att jag inte gör några egna dansproduktioner. Men jag planerar något nytt med Ane Brun. Jag har redan två projekt inbokade, avslöjar Kvarnström.

Till Kuopio kommer verket tyvärr inte, det skulle äta upp hela budgeten.

– Av principskäl tycker jag inte att jag ska ta fram mig själv. Det räcker med att jag får välja andra verk. Men sen kan det hända att man ändå känner att något saknas. Jag ska försöka hålla mig, säger han med glimten i ögat.