Flera ville skicka Sara Bjarlands konstverk av 47 stolar till soptippen: ”Träffande kommentar!”
Gamla golvmoppar och trasiga trädgårdsstolar skulle de flesta slänga bort. Men andra mänskors sopor är material till konstverk för bildkonstnären Sara Bjarland.
– Det här kunde vara päls, eller alger eller hår!
Konstnären Sara Bjarland rotar i en låda med osorterat bråte. Hon håller upp en grå, dammig badrumsmatta som mer liknar en mopp.
Vi är i ett bakrum till Återvinningscentralen i Knektbro i Esbo. Jag har bett Bjarland komma hit för att titta på saker. Hon är bildkonstnär och arbetar med sådant som för de flesta är oanvändbara, trasiga bruksföremål, men som för henne är material för konstverk.
Nu far hon med fingrarna mellan mattans textilstrimlor.
– Den har en struktur som jag dras till, den är ganska organisk. Jag får många associationer med struktur, fast det är en badrumsmatta.
Det som intresserar Bjarland är sådant som befinner sig i en gråzon mellan två saker, och man inte riktigt kan lägga fingret på vad det är.
– Då börjar man associera och fantisera.
Sopor på gatan i Amsterdam inspirerade
Sara Bjarland har bott utomlands i mer än 20 år. Först studerade hon i England, och de senaste 17 åren har hon bott i Nederländerna. I närheten av Amsterdam jobbar hon i sin ateljé där hon sparar på saker som fäster hennes uppmärksamhet.
Grejerna hittar hon ofta på gatan, eftersom sopsorteringssystemet i Holland är annorlunda. En gång i veckan kan man lämna överflödiga möbler, trasiga föremål och saker man oftast klassar som sopor på gatan, där de sedan plockas upp av en sopbil.
En guldgruva för Sara Bjarland.
Sara Bjarland påpekar att vi här i väst lever i ett överflöd av material och saker. Mycket av det som produceras går nästan genast sönder – det är en ond cirkel. För sen dröjer det inte länge förrän vi köper något nytt.
– Jag är intresserad av det som slängs bort för att kunna läsa sakerna på nytt och se vad de har att säga om oss som människor.
När sakerna sedan visas i ett nytt sammanhang kan man fokusera mer på föremålets struktur, färg eller form. Det uppstår ett slags mellanrum där grejerna kan bli något annat.
Det kan handla om ryor knutna av gamla moppar, eller en installation av slitna solparasoll som liknar djurhudar – eller trasiga trädgårdsstolar som blir till ett rondellkonstverk.
Rondellkonstverket som skapade uppståndelse
Tidigare i våras gjorde Sara Bjarland sitt första offentliga konstverk. Det hör ihop med Beaufort-triennalen som ordnas i små städer längs den belgiska kusten. Bjarland hade samlat på plaststolar, vita, formpressade trädgårdsstolar, och beslutade att använda dem i sitt verk.
Varför ska du stapla en massa gamla fula stolar på varandra? Det här är ju bara skräp!
– De flesta har ett hat-kärleksförhållande till de här stolarna – man köper dem för att de är billiga och lätta att stapla upp över vintern när man inte behöver dem, men sen blir de ganska snabbt fula när de står ute flera somrar, beskriver Bjarland.
Dessutom går de ganska lätt sönder, så på sätt och vis är de en symbol för vårt slit- och slängsamhälle, påpekar hon.
Bjarland lät gjuta 47 sådana stolar i brons och staplade dem på varandra. Stoltornet ser ut att kunna ramla omkull när som helst, eller vara ditblåst av vinden.
Verket Monobloc Moments står nu permanent i en rondell på semesterorten Wenduine. Avtäckningen var i mars.
– I början var det invånare som blev ganska arga på verket. De såg kanske inte att det var av brons och tänkte att varför ska du stapla en massa gamla fula stolar på varandra? Det här är ju bara skräp!
Belgiska medier tog fasta på uppståndelsen och det skrevs en hel del artiklar om det kontroversiella konstverket. Det förekom krav på att verket borde föras till soptippen.
– Jag tycker det var en träffande kommentar! Jag hade inte förväntat mig att folk skulle bli så arga, men samtidigt tänker jag att det är bra om konst kan få människor att tänka till. Det behöver inte bara vara något fint och vackert som bara ska underhålla oss. Då tycker jag att det är tråkigt, säger Sara Bjarland.
Slutligen var de negativa kommentarerna rätt få och Sara Bjarland fick en hel del positiv respons på sitt verk.
Solblekta parasolldukar som liknar djurhudar
Sara Bjarland är aktuell här i Finland med ett verk som visas på sommarutställningen i Mänttä, Mäntän kuvataideviikot, som öppnade 16 juni. Sju solblekta parasolldukar har tjänat ut som solskydd i folks trädgårdar, och får i stället komma in i finrummet.
– De påminner om något nästan hudaktigt. De har lite köttsliga egenskaper som jag tycker var intressanta.
Bjarland har hängt parasolldukarna på ett ganska stort område så att de nästan bildar ett utrymme i sig själva, som hon beskriver det. Materialet säger något om tidens gång, hur tiden och solen lämnar spår.
Golvmoppens nya liv
På återvinningscentralen fastnar Sara Bjarland rätt snabbt för en golvmopp som sticker upp ur en korg. Hon är på ständig jakt efter mer material för en ny mopprya.
Den återkommande diskussionen om huruvida konst ska vara vackert tycker Bjarland att är rätt ointressant. Det som är vackert för en är det inte för någon annan. Det handlar snarare om vad konstens roll är.
Hon påpekar att det i det offentliga utrymmet finns fasader, reklampelare och annat som man kan anse vara mindre snyggt, men debatten uteblir och vi tenderar att acceptera dessa fulheter som ett faktum.
– När det är konst [som anses fult, red.anm.] blir det mycket mer känslor med i spelet, som kan vara bra, men också intressant att konsten har en sådan position att den är mer utsatt för kritik.
Ständig jakt på material
Jag undrar om Bjarland är ute efter något specifikt, men det är inte så processen funkar.
Det är mer så att hon uppfattar något i utkanten av sitt synfält, reagerar intuitivt och vet att den här trasiga vattenkannan eller trädgårdsslangen kunde bli något. Sedan får sakerna ligga i hennes ateljé, ibland till och med i år, innan de börjar forma sig till verk.
Att lägga ord på det här skeendet är en aning svårt.
– Jag hoppas att konsten kan tala för sig.
Artikeln uppdaterades 25.6 kl. 10:39 med en mening om att rondellverket i överlag fick positiv respons av betraktarna.