OS i Paris fick sin kung – skreks också hos presidenten när Léon Marchand gjorde supersuccé i bassängen

Frankrike kan andas ut, OS-starten blev en framgång. Idrottsligt kulminerade premiärhelgen med Léon Marchands övertygande guld. Först i kön för att gratulera simkungen: Presidenten.

Hur säger man ”gåshud” på franska?

En fråga som blev relevant under ett par magiska timmar i Paris La Defence Arena, inomhusstadion där simningen avgörs under sommarens OS.

Att det hittills varit välfyllt på läktarna i den franska huvudstaden gäller för snart sagt alla grenar, men det här var ändå något utöver det vanliga.

Redan 40 minuter innan den första starten i finalpasset hade så gott som samtliga 17 000 i publiken redan satt sig på sina platser. Eller satt och satt, majoriteten stod upp.

Med en halvtimme till kvällens första lopp, herrarnas 400 meter medley, ekade ropen i hallen: ”Léon! Léon! Léon!”

Och när lamporna i arenan släcktes ner för att höja stämningen med dryga kvarten kvar svarade publiken med att bjuda på en imponerande spontanversion av Marseljäsen.

När belysningen med några minuter kvar kom på igen handlade det om de bekanta ”Allez les Bleus!”-ropen, fast nu utbytta mot ”Allez Lé-on!”.

När medleysimmarna med guldfavoriten Léon Marchand i spetsen gav sig iväg för att avverka sina 400 meter var ljudet bokstavligen öronbedövande redan under de inledande rygg- och fjärilssträckorna. Men det fanns ännu några pinnhål på decibelskalan.

De taktfasta ”HEY”-ropen varje gång Marchands huvud ploppade upp ovanför ytan i bröstsimmet testade trumhinnorna rejält.

Och på den sista frisimsetappen handlade det inte om några organiserade talkörer längre, majoriteten bara stod upp och skrek, för allt vad lungorna höll.

– Stämningen var otrolig. Jag vet inte hur jag ska beskriva den. Jag hade gåshud innan loppet, och under loppet också. Under bröstsimsdelen kunde jag höra hur alla skrek. Det kändes speciellt, förklarar Marchand.

Tyckte om invigningen

Frankrike hade sett fram emot den här finalen länge. Och Léon Marchand bars fram till sitt första OS-guld.

– Jag försökte bara fokusera på mig själv, men det är väldigt svårt när över 15 000 människor hejar så där. Men jag lyckades bra med att använda energin som fanns i hallen till att simma så fort som möjligt. Jag lyckades ta ut maximalt av publikens stöd.

Marchand inte bara vann, han var överlägsen. På nya olympiska rekordtiden 4.02,95 var han nästan sex sekunder före japanska överraskningstvåan Tomoyuki Matsushita.

Målgången följdes av ren eufori på läktarplats – och i många franska vardagsrum. Bland annat hos president Emmanuel Macron.

– Han ringde mig genast efter loppet och berättade att han sett finalen med hela familjen. Jag hörde hur alla fortfarande skrek i bakgrunden. Det var första gången jag fick samtal av honom, jag är väldigt tacksam över att han ringde, säger Marchand på presskonferensen efteråt, uppenbart bekväm i sin roll som nationalhjälte.

– Spelen fick en bra start i Frankrike. Jag tyckte verkligen om öppningsceremonin. Och helt fullsatt i arenan i dag, jag försökte bara ta in allt. Det kommer att ta tid innan det sjunker in. Jag är olympisk mästare nu. Men jag börjar snart inse det.

Stolt över att vara fransk

Bredvid honom på presskonferensen satt två medaljörer som inte var det minsta missnöjda över att ha blivit snuvade på guldet. Som amerikanska bronsmannen Carson Foster.

– Våra amerikanska uttagningar ordnades på en fotbollsstadion och det var högljutt då också, men inte så här. Det var en ära att få vara med om det här och tävla med en så stor simmare, hyllar Foster.

Redan en halvtimme efter målgång var det medaljceremoni i Paris La Defence Arena.

Versionen av Marseljäsen var mindre spontan än den inför loppet, men kommer att eka i öronen länge för alla som var på plats i hallen.

– Jag kände mig stolt över mig själv och stolt över att vara fransk. Jag njöt av ögonblicket, förklarar Marchand.

Och det här var bara början. Det blir många fler franska publikfester, och säkert minst ett par medaljer till för Marchand, som deltar på ytterligare tre sträckor individuellt.

– De senaste tre åren har jag tränat med tanke på det, försökt vänja mig vid att simma många lopp på kort tid. Första sträckan var min specialitet. Men nu vet jag att jag är väl förberedd, säger Marchand.

Mer gåshud på kommande alltså.

Hur man säger det på franska?

Chair de poule.