Räddningshundar övade i Esbo – ”Utan kommunikation blir det pannkaka”
Räddningshundar från hela Finland samlades i Esbo under veckoslutet för att visa upp sina kunskaper.
– Det har gått bra, vi är jättenöjda, säger teamet som kommit från Åland för att visa upp sina kunskaper i sökning med räddningshundar.
Gruppen med två hundförare, två kartläsare och en gruppledare har just avslutat sitt näst sista uppdrag för dagen på ett industriområde i Esbo. De skulle leta efter försvunna personer på industriområdet.
– Det gällde att vara noggrann. Det var massor med bilar och dörrar att kontrollera på området. Våra kartläsare hade en jätteviktig och krävande uppgift. De skulle hålla reda på att vi hundförare hade checkat av alla ställen med hunden, beskriver Linda Pihl.
Ålands räddningshundsklubb är en av de 13 föreningar som deltar på årets evenemang i Esbo. Räddningshundarna ska med sina team utföra uppgifter på olika ställen. Teamen letar efter försvunna personer bland annat i en tätort, vid havet och på ett industriområde.
Uppgifterna ska vara så realistiska som möjligt.
– Våra hundar fixar det här hur lätt som helst. De är utbildade till att leta efter människor och de kan leta på vilken plats och vilken miljö som helst. Men för hundföraren och resten av teamet kan en ny, okänd miljö vara svårt och utmanande, säger Gabi Stubb, en av arrangörerna från Esbo räddningshundsförening.
Räddningshundar intog studentkvarteren i Otnäs
En av uppgifterna utfördes i stadsmiljö. Där letade hundteamen efter försvunna studerande.
– Alla grupper får utföra samma uppgifter. Sedan tittar vi på hur de har klarat sig. Uppgifterna ska vara så svåra och utmanande att grupperna lär sig någonting nytt och kan åka hem med nya erfarenheter, säger Gabi Stubb.
Ute i studentkvarteren i Otnäs hittade de åländska räddningshundarna båda de försvunna studerandena.
– Det här är väldigt lärorikt. Vi får se hur de andra klubbarna jobbar och vi får kommentarer och feedback efter utförda uppgifter, säger Linda Pihl.
Det är viktigt att räddningshundar kan jobba i olika miljöer och ställen. Bara här i Esbo behövde polisen hjälp av räddningshundar cirka 30 gånger förra året. I hela landet var hundutryckningarna över 200.
Allt oftare får räddningshundarna nosa reda på demenssjuka äldre som gått hemifrån och gått vilse.
– Det är en stor lättnad för alla när en försvunnen person hittas. Det är ett gemensamt uppdrag där alla hundteam samarbetar och huvudsaken är att den försvunna hittas, säger Emilia Carlsson som jobbar som funktionär på årets evenemang.
Återvänder hem med nya erfarenheter
Räddningshundarna med sina team samlas en gång om året på olika platser i Finland för att visa upp sina kunskaper och lära sig av varandra.
– Det att vi samlas och får utbyta erfarenheter är roligt och givande. Sedan är det ju intressant när det hålls på olika håll i landet och när uppgifterna varierar. Samhörigheten stärks när vi träffas årligen, säger Emilia Carlsson.
För hunden är sökandet en lek, det är något roligt som den vill göra. Räddningshundar behöver kontinuerlig träning.
– Det här är träning åt hundarna. De får mångsidiga uppdrag som påminner om verkliga uppdrag de kan hamna på. Alla hundar som är här är ivriga på att söka, säger Emilia Carlsson.
Feedback gjorde gruppledaren tårögd
De tre senaste gångerna som räddningshundarna ryckt ut på Åland har det gällt demenssjuka äldre personer som gett sig ut och gått vilse.
– Det här är jättebra erfarenhet för oss som är en liten klubb och inte kommer ut i skarpt läge så ofta. Vi får ny erfarenhet att ta med oss hem, säger Linda Pihl.
Och just därför är det viktigt att räddningsteam får träna och testa i olika slags olycksmiljöer. För även om hundarna klarar av att söka var som helst behöver människan erfarenhet. Så att man vid en katastrof kan koncentrera sig på räddningsarbetet.
Efter utfört uppdrag samlas teamet med funktionärerna som följt sökningsarbetet för genomgång.
– Jag blev tårögd som gruppledare, vi fick fantastiskt fin feedback. Det här tar vi med oss hem och lär ut i vår egen klubb, säger Christel Sundman, gruppledare för teamet från Åland.
Ålänningarna fick beröm för sitt samarbete och sin kommunikation.
– Naturligtvis ska vi ha duktiga hundar som löser sina uppgifter men om vi inte som grupp kan kommunicera och fördela uppgifterna på ett vettigt sätt så blir det pannkaka av alltihopa, säger Christel Sundman.