"Våld mot husdjur är mycket traumatiskt för barnen"

För ett par år sedan var det tal om att man, åtminstone i Vasa, borde börja skaffa frivilliga som kan ta hand om skyddshemsklienters husdjur eftersom det finns forskning som visar att husdjur kan bidra till att man inte lämnar ett destruktivt förhållande lika lätt eftersom man inte får ta med dig husdjuren till skyddshem eller andra tillfälliga boendeformer.

Vi bad er berätta om era egna erfarenheter av situationer där en partner eller annan familjemedlem hotat att skada ett husdjur i en familjevåldssituation. Det här är en berättelse av en person som har jobbat med dylika frågor inom våldsförebyggande och skyddshemsarbete.

Barn som lever i familjer där det förekommer våld förlorar ofta tilliten till vuxna och då utgör husdjuren de enda man upplever sig kunna lita på och berätta dina innersta hemligheter för. Det innebär att en flykt från hemmet medför ännu större negativa effekter för barnet som måste ge upp det enda pålitliga, förtroendefulla
förhållandet som hen upplever sig ha, nämligen relationen till husdjuret.

Själva lämnandet av hemmet behöver inte vara lika dramatiskt som att bli tvungen att överge sin enda trofasta bundsförvant, som kanske får ett okänt öde.

Formuläret har stängts.

Läs fler berättelser här:
"Hämnades genom att anmäla mig till djurskyddet"
"Min partner straffar hunden för att såra mig"
"Min pappa hotade döda husdjuren"