Rättigheter som medborgare i USA har tagit för givna har plötsligt satts ur spel. Vid gränsen mot Texas vänder sig desperata föräldrar till jurister med frågan. Var är mitt barn?
Mammor och pappor sitter instängda i avlägsna interneringscenter.
De har blivit offer för president Donald Trumps "nolltoleranspolitik" som har lett till att barn har separerats från sina föräldrar i gränsområdena i södra USA.
Jurister utför nu ett detektivarbete för att försöka hitta barn som har separerats med tvång från sina föräldrar vid gränsen
Advokaten Sirine Sheboya, som NBC-News har intervjuat, är mycket upprörd över den långa tid som föräldrar och barn tvingas vara åtskilda.
Hon är oroad över att många föräldrar nu är så panikslagna att de överväger att dra tillbaka sin asylansökan. Föräldrarna hoppas på att snabbare kunna förenas med sina barn om de ger upp allt.
Sheboya och andra liknande jurister utför nu ett detektivarbete för att hjälpa föräldrar med att få reda på var deras barn befinner sig, och försöka inge föräldrarna hopp om att de alla ska kunna förenas.
Har aldrig sett något liknande
Sheboya som har jobbat mycket med medborgerliga rättigheter och immigrationsfrågor konstaterar att immigrationssystemet under Barack Obamas tid som president inte nödvändigtvis var så välgrundat och rättvist men att hon "aldrig har sett någonting som liknar det här".
- Immigrationssystemet har varit strängt och det har drivits igenom utan någon större medkänsla, men jag har aldrig sett så här många människor bli straffade på ett sådant här sätt; att separeras från sina barn utan någon som helst orsak.
Den demokratiska senatorn Elizabeth Warren besökte ett mottagningsläger i Texas, och hon var upprörd över det hon hade sett.
- Där fanns ensamma barn. Där fanns också mammor med mycket små spädbarn, och de får vara tillsammans. Men flickor och pojkar som är bara tolv år separeras från sina familjer.
- De ligger på kalla betonggolv i någon form av burar. Det är obeskrivligt, sade Warren till tv-kanalen ABC.
- Människorna där bara väntar - och de är rädda.
Warren sade att de som kom från El Salvador talade alldeles särskilt mycket om det våld de hade flytt undan, och de gäng som hotat dem till livet. De vågar inte återvända till sitt hemland längre.
De som kom från Honduras berättade att de inte heller har något att gå tillbaka till. Där finns inga jobb, de har inga pengar och de har ingen mat att ge åt sina barn. USA är deras bästa hopp.
Immigrationsmyndigheterna meddelade att det här inte är ett återföreningscenter. Det kommer inte att föras några barn hit, och det blir inga återföreningar här
Senator Warren tillbringade två och en halv timme i interneringscentret Port Isabel i Texas på söndag kväll. Efter besöket talade hon med reportrar och berättade att gränsmyndigheterna hade informerat henne om att centret inte var en plats där föräldrar och barn skulle återförenas - vilket federala myndigheter hade hävdat.
- Immigrationsmyndigheterna gjorde det klart att det här inte är ett återföreningscenter. Det kommer inte att föras några barn hit, och det blir inga återföreningar här, sade Warren.
- Det här är en förvaringsplats för mödrar och fäder som inte hittar sina barn.
Samtidigt har president Trump krävt att alla migranter ska deporteras utan rättegång.
Ministeriet för inre säkerhet gav sent på söndag kväll ut information där man försäkrade att det finns en välkoordinerad process för återförenandet av familjer.
Enligt senator Elizabeth Warren kunde ändå ingen vid interneringscentret visa upp någon plan för återförening av familjer.
Juristerna har blivit livsviktiga för föräldrar som söker sina barn
Juristerna har blivit livsviktiga för de invandrare som har placerats ut i olika center. De juridiska labyrinterna har blivit allt mer komplicerade för de människor som befinner sig mitt inne i sin tragedi.
Trots att många av de professionella hjälparna är vana vid invecklade immigrantsystem anser juristerna nu att den situation som uppstått till följd av Trumps "nolltolerans-politik" är ohållbar.
Hinder och restriktioner förhindrar juristerna att nå föräldrarna och barnen, och det juridiska arbetet med asylprocessen försvåras.
Ali Rahnama, immigrationsadvokat i Washington, D.C. är van vid omfattande rättsprocesser inom socialpolitik, och han berättar för NBC News att han och några kolleger beslöt sig för att ta sig till gränsområdet i söder för att arbeta för de människor som behöver hjälp där.
Rahnama säger att han och de andra juristerna hade förväntat sig att immigrations- och tullmyndigheterna (ICE) skulle ha kunnat erbjuda dem en databas med information om var varje barn befann sig.
Men det såg inte ut att finnas någon sådan databas.
- De bad i stället oss - och andra juridiska grupper - om den informationen, säger Rahnama.
Rahnama har besökt föräldrar vid centret i Port Isabel. Mammor och pappor har berättat för honom om hur 5- och 6-åriga barn klamrat sig fast vid föräldrarnas ben - och sedan förts bort.
- Föräldrarna ställs inför domstol. De informeras om att deras barn ska finnas på en viss plats då de återvänder, men då det kommer till den platsen finns barnet inte längre där.
Som ett fängelse
Enligt senator Elizabeth Warren kändes byggnaden där människorna är inhysta som ett fängelse. Platsen är omgärdad av dubbla staket, och människorna inne i komplexet befinner sig bakom lås och bom.
Vakterna ger inte vare sig massmedier eller andra tillträde om de inte har fått ett specialtillstånd.
Ingen av de nio kvinnor som Warren hade talat med hade en aning om var deras barn befann sig. Kvinnorna hade inte heller fått tala med sina barn.
- De gråter och säger att de gör vad som helst för att få sina barn tillbaka.
Barnen får bara en eller ett par minuter tid att tala i telefon med sina föräldrar
Ofelia Calderon jobbar också inom en juridisk grupp, och hon säger att 100 procent av de 35 personer hon intervjuat under en och en halv dag hade fråntagits sina barn. Ungefär 30 procent av dem hade lyckats få kontakt med barnen.
Bland dem som hade fått kontakt med sina barn hade bara ett fåtal fått något slags uppfattning om var barnen befann sig, och mycket lite information om de omständigheter som barnen levde under.
Vissa föräldrar har fått reda på sina barns vistelseorter via kontakter med familjen i hemlandet.
Calderon säger att de som har lyckats få kontakt med sina barn får bara en eller ett par minuter tid att tala i telefon med dem.
En person som Calderon talade med hade en 10 år gammal son som hade sagt att "han tror att han är i Miami".
Calderon säger att hon träffat flera kvinnor som berättat att de utsatts för sexuella övergrepp - men att också dessa kvinnor var mer fokuserade på sin förtvivlan och oro över sina barn än över det trauma som övergreppen inneburit.
- De faller samman och frågar: Var är mitt barn?
Rättigheter som medborgare i USA har tagit för givna har plötsligt satts ur spel, och frågorna hopar sig:
- Var är de tusentals barn som har åtskiljts från sina föräldrar?
- Varför släpps inte medier in i läger där barnen förvaras?
- Hur har detta kunna ske i så här stor skala utan att lagstiftare har förstått vad som pågått?
- Har USA:s regering full kontroll över konsekvenserna av den hårda gränspolitik som utövas?
Källor: NBC, ABC