På några år förvandlades Sagas liv från att träffa vänner och jobba till att använda tunga droger. Hennes mamma säger att familjen inte fått veta någonting om sin dotters mående av sjukvårdspersonal. Om personen är myndig ges information om patientens vård till de anhöriga bara ifall patienten själv sagt att den får ges, konstaterar läkarna.
Saga (inte hennes riktiga namn), 25 år, dog en måndag i april i våras.
Följande dag bryter polisen upp dörren till hennes lägenhet på familjens begäran och hittar henne. De misstänker att hon dött av en överdos eftersom de hittar flera nålstick på henne och det ligger sprutor på golvet. Saga har också en historia av drogmissbruk.
En vecka senare ringer Sagas mamma mig. Svenska Yles projekt Tala om knarket pågår som bäst. Sagas mamma säger att hon vill dela med sig av sin dotters historia.
För mamman börjar historien en vår för ungefär tio år sedan, då Saga går på nionde klass i grundskolan.
Saga har varit hos en kompis och kommer hem. Hon går genast och lägger sig.
Då ringer mammans telefon.
Det är en av Sagas kompisar. Hon säger att mamman genast ska gå till Saga.
- Hon låg i sin säng men man såg på hennes ögon att hon var helt borta, säger mamman.
Saga har tidigare fått psykmediciner utskrivna mot mentala problem.
- Jag hade inte börjat ge dem åt henne eftersom de verkade så starka, säger mamman.
Hon har låst in medicinen i ett skåp - men Saga har tömt burken redan innan det.
Nu har Saga tagit en överdos av medicinerna.
Saga förs till sjukhus och får genast vård. Hon blir sedan intagen på psykiatriska polikliniken över sommaren.
- Vården var ännu okej då, för hon var minderårig. Då fick vi ännu vara med, säger mamman.
Under de följande åren blir Sagas liv mer stabilt. Hon börjar studera och trivs bra med sina klasskamrater.
- Jag hade ändå en oro för henne, den satt i efter hennes självmordsförsök, säger mamman.
Medan Saga studerar får hon ett bra jobb som hon trivs med.
- Hon hade möjlighet att åka på långa utlandsresor under den långa och mörka vintern, säger mamman.
Ett år kommer Saga hem från en resa strax före jul. När hon är ute och festar träffar hon en man som hon blir väldigt kär i.
Paret flyttar ihop.
En natt ringer mammans telefon.
Det är en läkare som berättar att Saga hittats medvetslös på en bänk nära sitt hem. Saga vårdas som bäst men läkaren vet inte om hon kommer att överleva.
Saga och hennes pojkvän har grälat den kvällen. Grälet slutar med att Saga stormar ut ur lägenheten. Sedan dricker hon sig full och tar också mediciner tillsammans med alkoholen.
Mamman ringer sjukhuset följande morgon. Men ingen på sjukhuset vill berätta för henne hur Saga mår.
- De sade helt fräckt: “som du förstår så är hon vaken för hon har pratat med oss”. Saga hade ungefär förbjudit dem från att berätta något för oss. Då var man mamma till ett döende barn och man fick inget veta, säger mamman.
Men Saga repar sig och hennes pojkvän sköter sedan om henne. Ända tills sommaren 2016.
Pojkvännen har varit på en arbetsresa. När han kommer hem säger han till Saga att han inte längre vill vara tillsammans med henne.
- Det fungerar inte, du måste flytta ut, säger han, berättar mamman.
Då försöker Saga ta sitt liv igen, med medicin och alkohol.
Men innan det ringer Saga en kompis, som genast förstår att allt inte står rätt till. Kompisen ringer en ambulans.
Saga blir igen intagen på psykiatriska polikliniken. Men varken familjen eller hennes vänner vet var hon är. Hon har inte heller sin telefon med sig.
Och sjukhuspersonalen vägrar berätta var hon är.
- Det var alldeles hemskt, vi visste inte om hon var död eller vid liv, säger mamman.
Till sist får mamman veta var Saga är av en av hennes vänner som luskat fram informationen.
- Alla de här gångerna var rop på hjälp - hon ville inte göra det som hon hade gjort. Hon kom inte på något annat sätt att visa hur dåligt hon mådde, säger mamman.
Artikeln fortsätter efter faktarutan.
Saga får fler psykmediciner utskrivna. Men Saga säger att hon börjar må dåligt av medicinerna och att hon inte får de mediciner hon behöver. Ingen förstår henne, säger hon.
Saga jobbar fortfarande på samma ställe. Men den hösten orkar hon inte längre med jobbet. Hon ger sig i stället ut på gatan för att få hjälp mot sitt psykiska illamående.
- Hon sade till mig att hon nog vet var hon får tag på sådant som känns bra, säger mamman.
Saga har en äldre syster som hon har en bra relation till. Systern har gett Saga en nyckel till sin lägenhet. Den vintern åker systern på en semesterresa.
När hon kommer hem ser hennes lägenhet ut som efter ett bombnedslag. Alla saker ligger utspridda på lägenhetens golv och flera föremål saknas helt.
- Jag började med att diska och gråta och gick sedan och lade mig, säger systern.
Samtidigt slutar Saga svara i telefon.
- Vi trodde att något hade hänt henne. Vi visste inte ännu då att hon hade börjat missbruka, säger systern.
Tre dagar senare ringer Saga till sin mamma.
- “Mamma jag är rädd”, sa hon, säger mamman.
Det är Saga och några av hennes nya “kompisar” som varit i systerns lägenhet.
Sagas familj och vänner är oroliga för henne efter incidenten. De säger till henne att hon ska gå till en läkare för sitt missbruk. Saga är väldigt motvillig men till slut lyckas en vän övertala henne.
Saga får en remiss till två veckors avvänjning på sjukhus. Första gången hon ska på avvänjning missar hon den med flit. Sedan förstår hon allvaret och tar sig till sjukhuset.
Efter avvänjningen åker hon på en sex veckors rehabilitering.
- En vecka före mors dag ringde Saga mig. Hon sade att hon nu skulle få hjälp. Jag sade att det var den bästa morsdagsgåvan jag någonsin fått, säger mamman.
På måndagskvällen under Sagas sista rehabiliteringsvecka ringer det på dörren hemma hos Sagas mamma.
- Vi var i bastun så vi hörde det inte, säger mamman.
Det är Saga som står bakom dörren.
När ingen öppnar ringer hon på hos grannen. Hon har kommit med taxi och frågar ifall han kan betala för den. Det gör han. Plötsligt springer Saga iväg mot en närbelägen butik.
Grannen cyklar efter. Vid butiken har en ordningsvakt tagit fast Saga. Hon hade sprungit runt i butiken som besatt.
Saga har drabbats av en psykos. Hon blir förd med ambulans till sjukhus och är intagen över natten.
- Rehabiliteringen avbröts direkt. Om du gör ett felsteg måste du börja hela vägen från början. Det gjorde hon aldrig, säger mamman.
På hösten får Saga hög feber.
Mamman för henne till sjukhuset. Där får de hennes feber att sjunka.
- De sade att de väntade på en läkare och att de skulle meddela om hennes tillstånd senare, så jag åkte hem, säger mamman.
Halv tolv på natten ringer mammans telefon.
Det är Saga, som säger att hon blivit utskriven från sjukhuset. Nu behöver hon skjuts hem.
Mamman tycker det är underligt - på dagen hade hon 41 grader feber, men nu plötsligt, mitt i natten, är hon inte längre sjuk.
- Vi fick i alla fall en diagnos, lunginflammation hade hon, säger mamman.
Följande dag kommer febern ändå tillbaka.
- Hon blev som en zombie, hon höll på att stelna bort, säger mamman.
Mamman för Saga till hälsocentralen. Där ringer en läkare till sjukhuset där Saga först vårdades, för att fråga vilken vård hon fått.
- De berättade för honom att Saga hade blodförgiftning. Men det hade de inte sagt till oss utan de hade bara skickat hem henne, säger mamman.
Sagas blodförgiftning har antagligen kommit från smutsiga sprutor, säger läkaren.
Saga är intagen på sjukhus i åtta veckor.
En dag under sjukhustiden ringer systerns telefon.
Det är Saga, som entusiastiskt berättar att hon nu träffat en läkare som äntligen ska se igenom hennes hela sjukjournal och hitta vad det är som är fel med henne.
- Vi hörde aldrig något mer om det, säger systern.
Ibland när familjen hälsar på Saga är hon verkligen nedstämd.
- Det var som om hon gett upp, säger mamman.
Sagas syster väntar barn. Hon frågar Saga vad hon ska säga åt sitt barn ifall Saga dör.
- Säg att hon hade hade en moster som ville dö och nu är hon lycklig, sade hon bara, säger systern.
När Saga blir utskriven från sjukhuset blir hon bostadslös - hon har ingen lägenhet att gå hem till den hösten.
Saga börjar höra av sig allt mer sällan. Ibland svarar hon inte alls i telefon eller på meddelanden.
Vid årsskiftet lyckas hon ändå hitta en lägenhet.
Familjen köper nästan dagligen mat åt Saga. När de far till henne för att föra matkassarna och för att kolla hur hon mår släpper hon inte alltid in dem.
- Då började man förstå att det fanns andra människor i bostaden, säger mamman.
En torsdag i april ber Saga sin mamma om skjuts till en kompis.
- Vi umgicks i bilen och pratade lätta trevliga saker under en halvtimme. Jag lämnade henne vid kompisens parkering. Det var sista gången jag såg henne, säger mamman.
På lördagen för mamman igen mat till Saga. Saga släpper igen inte in henne i lägenheten. Men när mamman står vid dörren hör hon hur Saga ylar på andra sidan.
- Hon hade säkert drabbats av en psykos igen. Vi borde säkert ha ringt en ambulans eller polisen men det hade inte hjälpt tidigare. Så jag for bara hem, säger mamman.
Följande tisdag börjar familjen misstänka allt inte står rätt till med Saga. De har inte hört av henne på flera dagar och hon öppnar inte när de ringer på hos henne.
När polisen på tisdagskvällen bryter sig in i lägenheten möts de av fullständigt kaos. Golvet är täckt av skräp och smuts och bland bråtet ligger också sprutor och påsar med oidentifierat pulver. På golvet ligger också Saga.
Det är fortfarande oklart vad som hände Saga. Mamman säger att hon antagligen dog av en överdos.
Sagas grannar berättar att det hade varit en massa människor och liv i Sagas lägenhet under veckoslutet. Folk stod och köade utanför hennes dörr.
- Fastän vi tänkte att hon inte orkade leva längre så känns det som om hon kanske nu tog ett sista veckoslut och knarkade ordentligt. Kanske blev hon så drogad att hennes kropp inte längre höll, säger mamman.
Familjen säger att de hade kunnat hjälpa Saga bättre om de fått veta vad som pågick.
- De på sjukhuset ringde inte ens och frågade oss om vi kunde ta hem henne - ingen brydde sig. Ingen berättade för oss vad hon led av eller vad hon högst sannolikt använde, säger mamman.
Mamman säger att hon också borde ha tagit bättre hand om sig själv och sökt hjälp.
- Men man orkar inte. Den ständiga oron gnager sönder all ork. Den är där vad man än gör eller var man än är. Kvällarna när jag satt framför teven var värst, säger mamman.
Ibland verkade Sagas situation ändå ljusna.
- Då lättar oron för en stund. Då börjar man tro att man fantiserat ihop allt det hemska, säger mamman.
Hon hade oroat sig länge för när samtalet kommer, samtalet där någon berättar att Saga är död.
Nu är Saga borta och bara tomheten är kvar, säger mamman.
- Hon älskade allt vackert, hon var så konstnärlig. Hon kunde samla en bukett med ogräs och sätta den i en vas som ett konstverk. Hon dukade världens finaste dukning. Allt var bara vackert i hennes värld. Men sedan dog hon så fult.