Stödföreningen Suomen Delfins ry är ett namn som figurerar i de aktuella diskussionerna kring incest och pedofili. Det är en förening för personer som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen. Föreningen är grundad år 1997. Initiativtagaren Stina Sundholm från Kuusankoski mötte sitt första incestfall som psykoterapeut år 1975. Då fanns det inga kunskaper om incest i Finland.
Året är 1975. Stina Sundholm jobbar på byrån för uppfostringsfrågor. En av hennes klienter är en pappa som ensam hade hand om sin ungefär 5 eller 6 åriga dotter. Stina hade samarbetat med barnskyddet kring klienten och alla var överens om att allting gick bra.
Så ringer telefonen. En läkare meddelar att pappan var misstänkt för incest.
- Jag höll på att svimma, det var så svårt. Man talade om blodsskam och det var mycket lite man visste om det. Det hände bakom stängda dörrar i tokiga familjer. Man förde inte ut det i byn och grannarna höll tyst, säger Stina.
Det existerade inte ord för incest och pedofili i Finland på 1970-talet
- Jag som behärskade mitt jobb bra insåg att om just det här problemområdet vet jag faktiskt inte någonting. Jag kände mig osäker och hjälplös.
Chocken fick Stina Sundholm att börja en ny bana för att försöka lära sej mera om området incest och vård av incestoffer, men hon mötte genast på motstånd.
- Jag tog kontakt med psykiatriker och läkare. Ingen kunde säga mej nånting om varifrån jag kunde få mera information. Då förstod jag att det var ett område som ingen visste något om. Inte heller talade man om pedofili på den tiden – ens inom socialvården.
Stina fick äntligen svar på svåra frågor
Stina hade flera år framför sig då hon utan framgång försökte skaffa sig information om hur bemöta incest. Eftersom hon under den tiden utbildade sig till psykoterapeut fick hon möjlighet att delta på ett seminarium med en gästföreläsare från London.
Temat var incest och pedofili och hölls av doktor Arnon Bentovim. Han hade lång erfarenhet.
- Från första stund, då jag kom in satt jag helst andlös. Jag tror att jag aldrig har varit så aktiv med att ställa frågor under en föreläsning som då.
Doktor Bentovim blev berörd av mitt engagemang. Han välkomnade mig till sitt sjukhus Hospital for Sick Children i London, säger Stina.
- Jag visste att det inte skulle räcka med ett seminarium. Ett halvår senare kunde jag ordna ledigt från jobbet. Mitt problem var att jag inte hade pengar för Londonbesöket, men jag var så målinriktad så jag tog ett privat banklån för att kunna göra resan.
Under några månader fick Stina följa med en arbetsgrupp som undersökte barn i familjer som misstänktes för incest. Hon fick också delta i en internationell konferens för forskare för incest och pedofili.
Det existerade inte motsvarande ord på finska eller svenska
- Jag fick hela den då samlade kunskapen. Men det var svårt, för det var nya ord. Jag fick ingen hjälp för ord och benämningar. Det existerade inte motsvarande ord på finska eller svenska, säger Stina.
Mötte motstånd i hemlandet
När Stina kom hem från England möttes hon av motstånd. ”Vad använder du din tid till, inte behöver vi sånt”, fick hon höra.
- Socialstyrelsen var i alla fall intresserad, så jag fick berätta om mina nya studier. Jag skulle använda det jag lärt mej rent praktiskt i mitt jobb. Jag skulle lära mej att på rätt sätt fråga mina klientfamiljer för att eventuellt kunna uppdaga incestfall.
Stina ville också hjälpa och motivera mina medarbetare.
Det går så djupt, också i arbetarna.
- Motviljan var tyvärr stor mot nya saker. Det är en besvärlig sak att bli konfronterad med ämnen som incest. Det går så djupt, också i arbetarna.
Inspiration till att starta kamratstödjarverksamhet
Under tiden i England fick Stina en vision. Hon blev inspirerad av en BBC-dokumentär om sex kvinnliga incestoffer som för varandra berättade om sina öden under ett veckoslut ombord på en båt.
- Jag skall göra nåt av kunskapen jag fått. Jag skall samla en grupp vuxna incesstoffer. De skall få sina röster hörda.
Visionen blir verklighet
Arbetet med att samla ihop en grupp med drabbade kvinnor under 80-talet tog lång tid. Stina fick hjälp av prästen Tuomo Weckroth som hjälpte till med lokaliteter.
- Jag fick ingen hjälp med gruppen som jag hade tänkt att jag skulle börja med. Det gick mycket långsamt.
En artikel i Kotilääkäri-tidningen fick några kvinnor att ta kontakt. Några kvinnor kom från Stinas handledning. Personer som insåg att de varit incestoffer.
- Vi startade med ett läger över ett veckoslut. Sex kvinnor var anmälda, fyra kom. Det krävs ett stort mod att berätta om sitt öde.
Men responsen från kvinnorna som deltog var väldigt positiva. Stina fortsatte med verksamheten.
Stina och hennes medhjälpare Tytti som också hade erfarenhet inom psykiatrin lärde sig mycket under lägren.
- Vi hade världens bästa lärare, offren själva. De visade sig vara skickliga och villiga att dela med sig till andra offer.
Incestoffer bär på skam
- Incestoffren lider ofta av mindervärdighetskänslor, framför allt av skam. De känner att de bär en stämpel som berättar att de är ett incestoffer. Som ju andra inte ser. Man lär sig att vara ett skickligt offer.
Stina jämför det med att vara på ett koncentrationsläger. Om man beter sig på ett visst sätt så har man kanske en liten chans att överleva.
Man går med på allt och går in i en roll för att man tror att detta är den enda rollen för mig. Jag måste våldtas gång på gång för att vara säker på att jag finns.
Att komma ut ur den rollen är mycket svårt.
De blommade
- Tillsammans med offren utvecklade vi ett vårdsystem. Först måste man medge att man är ett offer. Sedan skall man komma bort från det. Man skall kunna avstå från offerskapet för att få fram en ett nytt jag. Ett jag som har funnits där hela tiden nedtryckt men dock.
- Det är fantastiskt hur mycket energi som har varit gömd där inne i den lilla mänskan. Efter en tid blommade det omkring dehär fyra kvinnorna.
Delfinerna bär upp varandra
Flera läger ordnades. Stina hade ibland tre läger på gång samtidigt.
- Jag jämförde vårt vårdprogram med AA, Anonyma Alkoholister. Man måste få stöd, hjälp och medförståelse från sina gelikar. Det var en av våra målsättningar. Först ska man lära sig hjälpa sig själv och efter det har man möjlighet att att lära sig att stöda andra. Man kan lära sej att i samarbete med yrkeshjälpare kan man hjälpa en större skara.
- Vi bildade en förening. Suomen Delfins ry grundades år 1997. Suomen Delfins ry är en förening vars målsättning är att stöda och se till rättigheterna hos offren men som också fungerar som en slags släktförening.
- Om man förlorar sin familj skall man kunna kunna bilda en ny familj tillsammans med andra före detta offer.
Delfinerna hjälper varandra.
- Vi är ju delfiner. Delfinerna hjälper varandra. De bär upp sin sjuka syster så länge hon behöver.
1989 Skrev Stina Sundholm boken Insesti.
Hon är nu 82 år gammal och bosatt i Kuusankoski.