Ett förstört kulturarv angriper något grundläggande i vad det innebär att vara människa – vet du vilka kulturarv som förstörts i väpnade konflikter?

När Donald Trump för några dagar sedan hotade att bomba kulturella mål i Iran möttes det av ett kraftigt fördömande på flera olika håll. Trump tog senare tillbaka sina uttalanden då det påpekades att det är ett krigsbrott att förstöra kulturarv.

I Iran finns över 20 platser och byggnader som är med på Unescos världsarvslista, bland annat den forntida staden Persepolis (som grundades på 500-talet före vår tideräkning), Imam Rezas helgedom (som är världens största moské) och Vanks katedralen (en kristen kyrka byggd på 1600-talet).

Men varför väcker hot om att förstöra kulturarv så starka känslor?

– När man förstör eller skadar kulturegendom så angriper man något som är av intrinsikalt värde. Alltså att ett föremål, en byggnad eller en plats har ett värde i sig.

Det säger Elisabeth Schellekens Dammann som är professor i estetik vid filosofiska institutionen vid Uppsala universitet. Hon leder även forskarnätverket “Kulturarv och etik i fred och konflikt”.

– Det är något som ligger väldigt djupt i vad det innebär att vara människa och vad det är vi värderar högst, menar Schellekens. När kulturegendom skadas kan även ett trossystem, en religion eller en värdegrund känna sig angripen.

Kulturarv tillhör alla

Schellekens menar att vi idag har gått från ett lokalt och nationellt perspektiv till ett mer globalt perspektiv. Det betyder att vi anser att det finns platser, byggnader eller objekt som är en del av ett globalt kulturarv.

FN-organisationen Unesco har skapat en lista över världsarv, där olika länder fått föreslå vilka platser eller byggnader de vill bevara och ha med på listan.

I Finland hör bland annat Sveaborg, gamla staden i Raumo och Petäjävesis gamla träkyrka till Unescos lista över världsarv.

Globala kulturarv kan vara historiskt värdefulla eller ha ett konstnärligt eller estetiskt värde. Men Schellekens påpekar att de också kan ha ett politiskt, religiöst eller socialt värde.

– I en global värld blir vi också upprörda över förstörelse av objekt som kanske inte har något direkt med vår egen lokala eller nationella kultur att göra.

Inget nytt fenomen

Att förstöra kulturellt viktiga platser eller föremål är inget nytt fenomen. Schellekens menar ändå att människan började förstå problematiken kring förstörelse eller skadegörelse av kulturarv först efter andra världskriget.

– De senaste decennierna har också vissa politiska och ideologiska strömningar kapitaliserat på det här. Under kriget på Balkan förstörde man medvetet kulturarv, liksom även IS och talibanerna gjort. Det finns alltså idag en allt större medvetenhet om att det är en kränkning som går djupt och brett.

– Människor som är stolta över sitt kulturarv riskerar livet eller till och med mister livet för att skydda objekt eller byggnader som de anser vara värdefulla.

Många olika dimensioner

Som filosof är Schellekens intresserad av frågan vem det är som kränks då kulturarv förstörs. De som skapat eller gjort kulturarven är ju oftast för länge sedan avlidna, påpekar hon.

Här betonar hon att det finns många olika dimensioner. De som skadas eller kränks är oftast de som associerar sig med den kulturen eller med de objekt som förstörs.

Det handlar också om framtida generationer som inte kommer att ha tillgång till de här sakerna eller byggnaderna i original.

Även om vi kan dokumentera och digitalisera saker så är det något som går förlorat då originalet inte finns.

Men det handlar inte enbart om enskilda personer. Som Schellekens redan påpekade kan det också omfatta hela trossystem eller värderingar.

– Det kan till exempel handla om vad det betyder att ha en viss värdegrund där man tror på respekt och tolerans. Jag tror att i sådana fall kan förstörelsen beröra folk som tillhör en helt annan kultur och bor långt borta från platser som Mosul i Irak eller Palmyra i Syrien.

– Vi kanske aldrig har tänkt att vi en dag skall besöka de här platserna men vi vill heller inte att de förstörs eller skadas.

– Här kan det alltså handla om vad mina anhöriga eller mina anfäder stått för eller kanske lidit för till ett mycket större globalt perspektiv där jag som enskild individ känner att jag måste stå upp för andra enskilda individer någon annanstans och på det viset är jag förenad med dem i skadegörelsen.

Kunskap är nyckeln

Kulturarv har alltså ett värde som är av många olika arter. Därför är det viktigt att förstå vad saker, byggnader eller platser betyder för människor i olika kulturer.

Det forskarnätverk som Elisabeth Schellekens Dammann leder tillsammans med Isak Svensson som är professor vid institutionen för freds- och konfliktforskning och Mattias Legnér som är professor vid konstvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet betonar här vikten av kunskap.

– Större kunskap är nyckeln till att förstå de här frågorna, säger Schellekens, vi måste förstå hur olika politiska och religiösa rörelser använder sig av kulturarv som ett vapen i konflikter. Och vi måste förstå de platser, byggnader och artefakter det handlar om.

– Vi måste också förfina hur vi ställer de filosofiska frågorna kring kulturarv. Alltså frågor om vem som är kränkt eller anklagad, vem man vill åt genom att förstöra eller skada kulturarv och hur vi bättre kan förebygga att man använder kulturarv vid väpnade konflikter.