Ni får ursäkta sörplandet, men nu dricker vi kaffe – Per-Erik Bergvall i Jakobstad upprätthåller konsten i att dricka kaffe på fat
Kaffe är allvarliga saker. Och stor njutning! Tyvärr har muggarna tagit över och kopp med fat blivit allt ovanligare. Det kan Per-Erik Bergvall i Jakobstad känna att är lite synd. För då går det ju inte att dricka kaffe på fat längre. Men Bergvall gör sitt för att hålla traditionen levande.
Bakom sig har Per-Erik Bergvall i Jakobstad nästan 50 år som bagare, men numera är han glad pensionär och Yle Österbotten träffar honom för att diskutera en av hans stora passioner i livet: Kaffe. Helst i små doser serverat på fat.
– Sådärja, säger Bergvall då han placerar fatet i handflatan och börjar sörpla.
Snart är han klar och ler belåtet.
– Jag lyckades bra, ibland om man suger fel så far det i luftstrupen och så börjar man hosta rysligt.
Numera är det väldigt sällan man ser folk dricka kaffe på fat på det här viset. Det är en tynande eller rentav utdöende konstform. Men Bergvall har burit den med sig alltsedan barndomen.
– Jag minns bra då man var liten och sotarn kom. Han var svart i ansiktet, händerna och kläderna var svarta, allt var svart. Men sockerbiten som han placerade i munnen, den lyste vit.
Kaffe på bit, alltså sockerbit, må vara tandläkarens värsta mardröm, men Bergvall lärde sig av sotaren och andra förebilder i barndomen att det också var mycket gott.
Det allra hårdaste bitsockret placerade man mellan tänderna och drack kaffe igenom så att det sakta mjuknade och smalt i munnen. Mjukare bitsocker kunde man hålla mellan fingrarna och doppa i kaffet för att sedan suga i sig lite i gången.
Muggarna har tagit över
Frågar man Bergvall är det både gamla och fina traditioner. Tyvärr ser han att muggarna har tagit över, både hemma hos folk och på café.
– Vi serverar alltmer sällan kaffe ur kopp med fat. Själv dricker jag förstås också kaffe ur mugg, men rätt ofta dricker jag nog på fat. Det är trevligt och så håller man traditionen igång, säger Bergvall.
Barnbarnen har fått beskåda Bergvalls kafferitual många gånger.
– De förundras och står med öppen mun och tittar då jag dricker mitt kaffe. Kanske de också börjar en dag, ler Bergvall förnöjt.
Kort kaffepaus
Exakt var, hur och varför traditionen fått sin början må vara oklart. Men Bergvall påpekar att man inte hade särdeles långa kaffepauser förr i tiden och kaffe på fat var då en praktisk lösning.
– Kaffet svalnar ju snabbare på fat. Så då hann man sörpla i sig några omgångar före det var dags att återgå till arbetet.
Bergvall inledde sitt eget kaffedrickande tidigt i skolåldern. Men kaffet var också dyrt och det fanns jämnåriga vars föräldrar försökte få barnen att avstå från den goda drycken.
– Jag minns en av mina kompisar, sju eller åtta år gammal kanske, som fick en liten peng om han avstod från att dricka kaffe.
Tjyvrökte gjorde pojkarna också, men det var det ingen som betalade dem för att avstå ifrån.
Rekord från Kortesjärvi
Av tobak och kaffe är det ändå kaffet som är klart godast, menar Bergvall. Med kaffe på fat blir det gärna flera omgångar.
– Absolut en påtår och gärna också en tretår, som det heter.
Senare ansågs det inte längre fint att dricka kaffe på fat. Då skulle man istället nätt hålla i kaffekoppens öra och dricka utan minsta sörpel.
– Sådär så att lillfingret spärrar!
Men dessförinnan hann både en och annan skryta om hur duktiga dom blivit på att dricka sitt kaffe på fat. Rekordet kommer enligt Bergvall från Kortesjärvi kommun, numera en del av Kauhava, i landskapet Södra Österbotten. Där är avståndet 20 centimeter mellan fat och kaffedrickare!
– Men det prövar vi inte nu, då går gott kaffe till spillo. För det är ju så gott, och nog känner man smaken på kaffet mycket bättre såhär på fat.
