Lotta Carlsson arbetar med tortyroffer från krigsdrabbade länder – innan hon lärde sig att konfrontera andras trauman tog hon itu med sina egna

Lotta Carlsson har ägnat sitt yrkesliv åt att studera sambandet mellan kroppen och psyket. Intresset är både professionellt och personligt. Möt Lotta i audioserien Kroppen och livet, säsong 2.

Lotta Carlsson är utbildad fysioterapeut, men studerade vidare till psykofysisk fysioterapeut och har nu också gått en specialiceringslinje i psykofysisk psykoterapi. Det har hon ytterligare kompletterat med en utbildning i krigsbrott.

Parallellt med sin yrkesutbildning har hon arbetat med sig själv. Arbetet har bestått av terapi, arbetshandledning och många timmar av reflektion.

Lotta berättar att hon hela livet varit nyfiken, på sig själv och andra, och på vad det innebär att vara människa.

Hon säger att hon var ganska känslig som barn.

– Jag var lite under min systers vingar, jag följde efter henne och studerade vad hon gjorde. Jag var osäker och kände mig skör på något sätt.

Rädd för att vara ensam

Det var en skilsmässa som satte igång processen med självutveckling.

– Mycket handlade det då om en rädsla för ensamhet. Jag trodde att jag inte skulle klara mig ensam och att jag var mera beroende av andra än jag faktiskt var.

Idag vågar Lotta konfrontera även sina sämre sidor. Att möta sina trauman betyder också att acceptera dem och tillåta sig att sörja det som hänt, säger hon. Nu vet hon också att ensamheten inte är det minsta farlig.

– Det tog länge att kunna se mig själv i spegeln och säga att nu accepterar jag allt som har hänt mig. Efter det kunde jag ta ansvar för mitt eget liv.

Hitta rörelsen

Många av Lottas patienter kanske är så traumatiserade fysiskt och psykiskt att det inte går att röra dem.

– Ibland kanske jag kan röra halva kroppen om den andra halvan är för torterad. Det gäller att hitta kroppen och kroppens gränser på nytt.

Efter det försöker Lotta hjälpa patientens kropp att börja hitta sina rörelser. För den som är helt på botten kan det handla om mycket små rörelser, att orka sätta den ena foten framför den andra.

– Det är ju via våra sinnen vi får intryck och blir traumatiserade och det är också via våra sinnen och rörelser vi kan bli av med trauma. Ett enkelt exempel är hur man mår innan en joggingtur och hur man mår efteråt, hela kemin i hjärnan är ju förändrad.

Lotta menar att även vi som fått leva under mera gynnsamma förhållanden än offer för krigsbrott måste få tala om trauma.

– När vi är barn är vår hjärna så plastisk, vi tar in så mycket och det kan ibland handla om små saker som gör att vi känner oss traumatiserade.

Ett inte helt ovanligt reaktionsmönster kan vara att man överger sin kropp, att man tänker att man inte är värd att älskas eller ens ta hand om sin kropp.

Lotta Carlsson berättar sin story i audioserien Kroppen och livet, säsong 2.