Med rädslan som drog – Jerry Kvarnström njuter av att slåss: "En perfekt match är när båda får stryk och det är blod överallt"

Han får höra att han riskerar sitt liv och borde förstå att sluta. Jerry Kvarnström, 40, lyssnar inte. Han är MMA-fajtern som lever av spänning och ibland har för många idéer för sitt eget bästa.

– Hur mycket tid har vi?

Jerry Kvarnström skrattar uppsluppet till på frågan vad han ännu önskar sig av livet. Det korta svaret är: allting.

– Jag vill ha ett riktigt hem, en flickvän, en ubåt, ett observatorium, jag vill regissera ett skådespel, äga egen häst och manege... Det är så många saker. För många. Vi hinner inte med allt, Sportliv är bara nio minuter.

En hel del ryms ändå med. Jerry Kvarnström är en 40-åring som tycker om att få stryk och inte bryr sig om förluster, en virvelvind av idéer som hela tiden söker nya kicks, en MMA-fajter som rider och är beroende av rädsla och spänning.

Och han har inga planer på att sluta slåss.

– Det skulle vara fint att vara 67 år och kunna presentera sig "morjens, Jerry Kvarnström, 12 vinster och 153 förluster – och här kommer han igen". Folk är redan att "nej come on, sluta nu för fan!". Nä, jag slutar inte.

"Det är samma med alla grenar jag håller på med, de är spännande. Jag behöver det. Det räcker inte för mig att bara sälja bilar eller diska eller vara nån advokat – jag måste alltid ha jättemycket spänning."

Nej, nej, nej! Den ska du inte äta. Lugna dig.

Hästen Ike tuggar i sig Jerry Kvarnströms rock i en småkylig manege i västra Åbo. Det är första gången de två bekantar sig med varandra och nybörjarryttaren ser inte alltför bekväm ut i sadeln.

Men vad gör en kampsportare här? Ridningen – och hans planer i anknytning till den – är ett slående exempel på Kvarnströms impulsivitet.

Han fick för sig att börja rida och har redan efter ett tiotal gånger på hästryggen kommit långt i planerna för en egen banhoppningstävling. Martin Horse Show ska den heta, namngiven efter hemstadsdelen Martins.

Där andra ser ett halvförfallet tält och några ensamma bänkrader ser Kvarnström ett café och en läktare full att människor. Hans hjärna slutar aldrig pumpa fram nya påhitt.

– Kanske det är dumt, jag är 40 och har inte familj eller hus, men jag ordnar sånt här. Jag blir glad av det. Jag vill se barnens miner när dom får sina priser. Folk kan skratta åt mig, men jag bryr mig inte. Jag gör det som känns roligt.

Han har tidigare bland annat arrangerat MMA-kvällar. De har sällan varit några ekonomiska succéer, men trots det fört med sig mycket tillfredsställelse.

Den ständiga orkanen av påfund är samtidigt belastande.

– Mitt problem är att jag vill göra allt. Jag har lite megalomani, jag vet det. Det är inte alltid så lätt att vara Jerry Kvarnström. Det är alltid nån apa i huvudet som säger "gör nånting, gör nånting".

Det konstanta idéflödet, i kombination med att han miste jobbet, ledde till en burnout för några år sedan.

Nu har man förstått att man inte går med kärnkraft. Tyvärr.

Kvarnström blev utmattad, släppte allting och drog på sig skulder. Han sålde sin lägenhet och flyttade in hos mamma. Nu är han tillbaka på fötter och hyr en enrummare nära Åbo centrum.

– Jag försökte som alltid sköta om allting själv. Det var kanske lite dumt gjort. Jag borde ha klarat av att säga hej, nu behöver jag lite hjälp.

Han säger att han förstod vilken roll idrotten spelade i hans liv först när han låg på botten. När allt annat var förlorat fanns idrotten kvar som en trygg oas.

– När du har dina träningar behöver du inte tänka på allt det dåliga i livet. Du går inte bara dit och svettas, det är också terapi. Sporten räddade mig.

Rädslan som en drog

Idrotten har alltid varit en central del av Jerry Kvarnströms liv. Framför allt kampsporten. Han är flerfaldig finländsk mästare i fribrottning och växlade som 26-åring över till MMA.

Han vann sina sju första matcher åren 2005–2007, men takten har mattats av. Totalsaldot visar femton segrar och sexton förluster. Han har förlorat sex av sina sju senaste matcher, bland annat alla tre i fjol.

Men det är inte heller huvudsaken. Han törstar efter äventyren och upplevelserna. Nervositeten och rädslan.

– Det är ju helt crazy. Det är många som säger att "varför far du, du förlorar och det är farligt". Förstås är det farligt och varje gång är jag rädd att jag kommer tillbaka i rullstol eller nån jävla påse. Men det är just den där roliga grejen.

Kvarnström tar matcher utomlands på väldigt kort varsel, ibland bara några dagar. Förberedelserna är bristande, viktklassen ofta fel och segerchanserna ringa.

– Du är alltid livrädd och bara går och väntar på att liemannen tittar fram. Du blir aldrig van vid den känslan. Men det är också därifrån du får dom största kicksen. Det är som en drog.

– En perfekt match för mig är när båda får stryk så satan, är helt slut och det är blod överallt. Allvarliga skador vill jag förstås inte ha, men nog ska det kännas. Jag älskar när man inte riktigt kan gå efter fajten.

Jag är ju lite sjuk i huvudet då jag tycker om att få stryk.

Kvarnström kommer upp i varv. Han berättar med inlevelse hur han uppskattar en hederlig kamp mellan två jämbördiga konkurrenter. Han säger att han varken vill vinna eller förlora stort – det viktigaste är spänningen.

Han förklarar:

– Om jag far ut på gatan och börjar gå mot stan och slår ner alla som kommer emot, så tror jag inte många kan stoppa mig. Men vad får jag av det? Ingenting. Hela idén går ju förlorad.

– Jag tycker inte meningen med livet är att du får allt vad du vill ha. Om du har alltid har lådan full med karameller så smakar det mera efter en vecka? Jag tror inte det. Livet ska vara spännande.

"Man får aldrig sluta drömma"

Jerry Kvarnström för Sportliv på rundtur i Åbo. Han springer förbi Åbo slott, tar Föri-färjan över Aura å och klättrar upp på bergsknallen i Idrottsparken. Det är minus tio grader och Kvarnström fryser, men går ändå utan att blinka med på att avsluta dagens inspelningar i vaken.

Han gör "bomben" och blir tillsagd att man inte får lägga huvudet under ytan. Men det här är Jerry – han gör först och tänker sen.

– Jag lever av överraskningar. Folk sparar pengar och köper kombibilar. Kanske dom är glada, jag vet inte. Jag blir inte glad av sånt. Jag vill göra saker!

"Jag minns inte att jag som barn nånsin skulle sagt åt mina föräldrar att jag inte har nånting att göra. Jag hittar alltid på nånting och det tycker jag är bra i mig. Jag har inte många bra sidor, men det är en av dom."
-Jerry Kvarnström

Alltid framåt, aldrig bakåt.

Han upprepar sin devis gång på gång. Han vill inte minnas tillbaka, varken på gott eller ont. Inte på framgångarna, inte på hur han med stor sannolikhet aldrig erbjuds en lukrativ proffsdeal inom MMA.

Han får inte pengar från sin idrott – han får erfarenheter. När han sitter i gungstolen vill han inte ångra sig över saker som blivit ogjorda.

– Man får aldrig sluta drömma. Om man inte drömmer om nånting, så är det bara att gå till Aura å. Så tänker jag.