Svoboda | Graniru | BBC Russia | Golosameriki | Facebook
Hoppa till huvudinnehåll

Kultur

Musikern Jesse Markin sjunger om det Finland han sett och upplevt: "Jag har fått mycket kärlek men också mycket hat"

Från 2021
Musikern Jesse Markin uppträder under en konsert.
Bildtext Jesse Markins musik har gått från hiphop till en unik fusion av stilar.
Bild: Karo Holmberg

Jesse Markin har snabbt blivit ett av den finländska musikens mest intressanta artister och en folklig underhållare. Hans låtar bygger på de egna livserfarenheterna, bland annat bygger han “en väg av stenarna de kastade mot vårt hus”.

I en del av östra Helsingfors där bilmekaniker och diversehandlare håller till skapas musik som hör till det mest intressanta som görs i Finland just nu.

Kontorshusen står på rad och man hör österledens monotona trafikbrus.

I en studio som är fylld av instrument, skärmar och bråte jobbar musikerna Jesse Markin och Totte Rautiainen tillsammans, de slänger käft och skrattar hjärtligt åt varandras formuleringar.

Jag är på plats för att göra en dokumentär om Jesse Markin, och får mig en demonstration i vilka alla instrument, melodier och sound som finns i - den då opublicerade - låten Counting Money on a Sunday.

Jesse Markin skrattar, Totte Rautiainen spelar bas i en studio full av musikutrustning och skärmar.
Bildtext Jesse Markin och Totte Rautiainen vann en Emma för debutalbumet Folk.
Bild: Sebastian Bergholm

Totte talar om den där “konfirmationslägergitarren” som ger låten ett fylligare sound och Jesse om att de båda gillar ett skitigt sound, som kontrast till de vackra körmelodier som väller ut ur högtalarna.

Låten handlar om en maskin som äter allting, beskriver hur människor i olika samhällsklasser jagar pengar och hur maskineriet, kapitalet, äter oss alla, på olika sätt.

- Söndagen är inte längre någon helig dag, om man kan tjäna pengar då så kommer någon att “fuckin´do it!”, funderar Markin.

Också coronaviruset slår olika mot en, beroende på om man är rik eller fattig säger Markin, vissa tvingas åka kollektivt, andra kan röra sig på andra sätt.

- Ofta är det de som har minst som drabbas mest, säger Markin, folkmusikern som observerar och berättar om samhället han lever i.

Hör Jesse Markin berätta om sin uppväxt och hör hans musik i Musikdokumentär:

Jesse Markin - "Fuck it - jag är här nu, försök stå ut med det!"

Programmet är inte längre tillgängligt

Rytmen i blodet...

"Du är säkert jättebra på att springa hundra meter och trummar säkert superbra, då du är svart och har rytmen i blodet."

- Jag fick höra sådant under lektionerna men i något skede tröttnar du på allt det där, funderar Jesse Markin.

Han föddes i Liberia och kom via Ghana till Finland som sexåring, men det var i Viljakkala i Birkaland som jag verkligen föddes, blev den jag är, menar Markin.

Viljakkala är en liten ort med åldringshem, kyrka och krog och Jesse Markin var som liten den enda svarta killen i byn.

Idag är han en kändis och stjärna, bland annat sjöng han in det nya året 2021 på tv, var med i dansa med stjärnorna och bokas till de flesta festivaler.

Jesse Markin istuu tuolilla ulkona ja nojaa polviinsa.
Bildtext Jesse Markin började rappa i The Megaphone State men det var som soloartist som hans publik växte.
Bild: Juuli Aschan / YleX

Uppväxten i Viljakkala var tudelad. Där fick Markin såväl kärlek, vänner som relationer, men också mycket hat.

Han berättar om knivar som dragits, mordhot och om molotovcocktails som kastades mot familjens gårdsbyggnad.

Det är erfarenheter som han återger i poetiskt förändrad form i textrader som “building a road from rocks they threw at my home”.

Markins pappa flyttade till Finland för att studera och hans mamma, en vit kvinna som han själv beskriver det, adopterade honom.

Hon har berättat att Jesse som liten sagt att han bara ville vara en “vanlig” finländsk pojke, höra till gänget.

Ganska tidigt slogs han av att han inte hade en enda svart idol och berättar att det tär på ens tålamod om man hela tiden får höra att “hej, du hör förresten inte hit”.

- I något skede kastade jag av mig den där vita masken och sade att “fuck it - jag är nu den här killen och jag är här, försök stå ut med det”.

Jesse Markin esiintyy Tampereen päivän yllätys -tapahtumassa rekan lavalta
Bildtext Jesse Markin i Tammerfors.
Bild: Jani Aarnio / Yle

Vita masker - svart hud

Den vita masken är ett begrepp som beskrivs av den franska författaren Frantz Fanon, själv född på Martinique och som skrivit om kolonialism och Frankrike i bland annat boken Svart hud - vita masker.

Masken kan innebära att man gör allt för att passa in, att vara en i gänget och genom det också förnekar sig själv och nedvärderar till exempel sin svarta hud eller att man har hår som lockar sig.

"Black girl sick of curls, trying to be Marilyn", sjunger Markin i sin låt Root.

- Det är alltid enklare att försöka passa in genom att försöka se ut som alla andra.

- Vita masker kan betyda att man försöker lite mer än vad som är rimligt, säger Markin.

Jesse Markin i en musikstudio, håller nävarna knutna och ler. Mössa på huvudet.
Bildtext Jesse Markin sjunger om det Finland han ser och upplever.
Bild: Sebastian Bergholm

Han är bra på att med ett brett spektrum av referenser beskriva upplevelser så att man som lyssnare förstår vad som står på spel.

- Det är tryggare att försöka ta till sig majoritetens vanor, man kan inte dölja sin hud, det ger en ett sämre utgångsläge.

Som yngre visade Markin inte alltid vad han egentligen kände, men blev också trött på de eviga frågorna om varför han kommit till Finland och frågor om hans bakgrund.

Länge berättade han inte allt han kände och tänkte av omsorg över hur den som hörde om hans känslor skulle känna. Det gör han inte längre, varken i musik eller som skribent.

Det är ändå slående hur icke-moraliserande Markins låttexter är. Men de återger perspektiv och erfarenheter, berättelser som i sig kan få den som lyssnar att se på sin omvärld på ett nytt sätt.

Att själv vara idol

Att plötsligt själv vara någons idol är en ny upplevelse för Jesse Markin och han berättar att han tvingats lära sig att reagera på uppmärksamhet med mindre misstänksamhet än han är van vid.

Han berättar om en äldre kvinna på en festival som fick syn på honom och ropade “hej, talar du finska?”

Jag orkar inte med sån´t här just nu, hann Markin tänka, vände sig om och sade trumpet “miks”, hur så?”.

Markin med sitt album Folk i famnen. Ser in i kameran. keps och tegelvägg i bakgrunden.
Bildtext Folk var albumnet som slungade iväg Jesse Markin mot den finländska stjärnhimmeln.
Bild: Sebastian Bergholm

Då sprack kvinnan upp i ett leende “ååh, är du Jesse”, något som fick honom att se sin egen position på ett nytt sätt.

- Jag är inte längre den där grabben från Viljakkala som bara kan vänta mig någonting negativt, insåg Markin.

- Kvinnans sätt att närma sig var kanske lite konstigt, men hon hade sett mig på morgon tv och där talade jag tammerforsdialekt. Vi tog sen selfies, kramades och jag fortsatte till soundchecket.

Jesse Markin berättar att han har fått bra respons av familjer med adoptivbarn.

- Det har varit viktigt för barnen att se mig och barn gillar i synnerhet låten Treat, en låt om relationer som handlar om att vilja behandla en annan människa rätt.

- Ganska få har besvärat sig att ge mig negativ respons personligen, men det finns säkert där i nätets gömmor, säger Markin.

- Att vara förebild kan innebära att vi i framtiden kommer att se mera mångsidiga aktörer inom olika branscher.

- Att se att någon lyckats inspirera andra, det är samma gamla visa. Det gäller att sätta det goda i rullning, så summerar Jesse Markin sin syn på hur världen kan bli en bättre plats.

Jesse Markin har handen ovanför ansiktet och kisar mot kameran.
Bildtext Jesse Markin är en av artisterna i Musikdokumentär.
Bild: Jyrki Lyytikkä / Yle

Här kan du lyssna på en Musikdokumentär där Jesse Markin berättar om sina erfarenheter av det Finland han vuxit upp i och hur det hörs i musiken han gör.

Mer om ämnet på Yle Arenan

Diskussion om artikeln