Fisk hör definitivt inte till det jag gillar mest. Jag tycker om att titta på folk som fiskar men inte om att rensa fisk, jag tycker inte om fisklukt och jag är inte särskilt förtjust i att äta fisk heller. I motsats till mig verkar de allra flesta ryssar älska både att fiska och att äta fisk.
I de flesta butiker och barer kan man köpa små påsar med torkad småfisk, det är ryssarnas favorittilltugg till öl.
I staden Astrachan vid Kaspiska havet såg jag en gång en kvinna sälja torkad fisk ur en bil. Bakluckan var öppen och fylld av fisk, kvinnan verkade lite trött och irriterad, kanske hade affärerna inte gått så bra. Dagen var varm och man kunde på långt avstånd lukta sig till var det gick att köpa fisk.
- Delikatess, väste kvinnan påstridigt fram då jag passerade.
Den allra närmaste luktkontakten med fisk fick jag emellertid under en tågresa mellan Petrozavodsk och Moskva. Jag delade kupé med en man som var expert på malmletning, hans yrke var att hitta platser där man skulle kunna etablera gruvverksamhet.
Mannen var nu på väg hem och hade använt sin sista dag i Petrozavodsk till att fiska tillsammans med goda vänner. Han lyfte in en stor platshink i hytten, gläntade på locket och visade fram sin skatt: kilovis med färska fiskfiléer.
- Min fru tycker så mycket om fisk, sa han, hon kommer att bli så glad.
Då jag steg av tåget följande morgon luktade jag som en gammal och fet braxen.