Göte Johan Vol'fgang fon
Irdnägo
Johan Vol'fgang fon Göte (saks.: Johann Wolfgang von Goethe [ˈjoːhan ˈvɔlfɡaŋ fɔn ˈɡøːtə]; sünd. 28. eloku 1749, Frankfurt Mainal, Pühä Rimalaine imperii — kol. 22. keväz'ku 1832, Veimar, Saksen-Veimar-Eizenaht-ruhtinazkund) oli germanijalaine runokirjutai, kirjutai, valdkundan šingotai, meletai da londusentedoidai.
Kirjutajan sädamižjäl'guz tedoidase Veimar-lidnan Göten i Šilleran arhivas.
Sädused
[vajehta | vajehtada lähtetekst]- «Saksalaižes sauvondas»-kirjutuz (1773, saks.: Von deutscher Baukunst)
- «Göc fon Berlihingen»-komedii (1774, Götz von Berlichingen)
- «Klavigo»-dram (1774, Clavigo)
- «Noren Verteran mokičendad»-roman (1774, Die Leiden des jungen Werthers)
- «Ifigenija Tavridas»-tragedii (1779−1788, Iphigenie auf Tauris)
- «Torkvato Tasso»-dram (1780−1789, Torquato Tasso)
- «Mecan car'»-ballad (1782, Erlkönig)
- «Egmont»-tragedii (1788, Egmont)
- «Mahtod kazmusiden metamorfozas»-tedotö (1790, Versuch die Metamorphose der Pflanzen zu erklären)
- «Reineke-ižareboi» (1792, Reineke Fuchs)
- «German i Doroteja», (1794, Hermann und Dorothea)
- «Faust»-tragedii (1774−1832, Faust)
- «Mujun teorijale»-esse (1810, Zur Farbenlehre)
- «Päivlaskmaiž-päivnoizmaine divan» (1819, West-östlicher Divan)
- «Runoišt i tozi: minun elospäi» (avtobiografine säduz, 1811−1831, Aus meinem Leben. Dichtung und Wahrheit)