I de franska bergen gick Ultra Trail du Mont-Blanc (UTMB) av stapeln i helgen. Bland de 2500 deltagarna fanns Jakobstadsbon Ida Kronholm med målet att springa 170 km på två dygn.
Genom lottdragning hade Ida Kronholm fått startplats i UTMB, ett av världens tuffaste lopp. Dåligt väder och kyla gjorde utmaningen mera krävande.
- Starten kändes förvånansvärt vanlig, jag hade föreställt mig att det skulle ha känts mäktigare. Kanske jag hade för stora förväntningar?
Till en början gick loppet bra, publikstödet i Chamonix de första kilometrarna innan bergsklättringarna var massivt. Känslan under de första 30-40 kilometrarna var god.
- Första natten fick jag problem med mina pannlampor. De laddade ur i det kalla vädret och jag var tvungen att springa på andras ljuskäglor. Jag tappade mycket fart och det grämer, säger Kronholm.
Problem med energiintag
Vid gryningen hade Kronholm kommit 60-70 kilometer och känslan var relativt god. Men under lördagen blev problemen med energiintaget stora.
- Jag försökte köra på i alla fall fastän varken vätska eller mat hölls i mig. Eftersom det var ganska svalt tänkte jag att det inte var så farligt, så jag gnatade på, säger Kronholm.
Problemet med energiintag är bekant för Kronholm. Vid flertalet gånger har hon haft svårigheter med att behålla mat och dryck efter att ha presterat längre än ett dygn.
- Det som är svårt för mig när energiintaget inte funkar är att tempot sjunker. När andra tankar så tömmer jag och det funkar förstås inte i längden, säger Kronholm.
”Inställd på att ta mig så långt det går”
På lördagskvällen började klockan komma emot för Ida Kronholm. Förhållandena var dåliga, -10°C och snöstorm.
- Vid 01.30 tiden natten till söndagen klev jag av då jag insåg att jag inte skulle klara mellantiderna. Det började kännas i sinnena att jag inte hade fått i mig något och jag var inte riktigt med, säger Kronholm.
Kronholm avbröt loppet vid 120 kilometer. Av alla deltagare avbröt en tredjedel av startfältet, så Kronholm var inte ensam i bussen som tog henne tillbaka till Chamonix.
Drömmen finns kvar
Beslutet att avbryta loppet var inte svårt.
- Man måste ställa sig på startlinjen med den inställningen att det där är en del av idrotten. Jag hade gett mitt allt och var inte det minsta sur, säger Kronholm.
Efter loppet har Kronholm fokuserat framåt. Hon hoppas på en startplats i UTMB redan nästa år.
- Jag har ju min dröm kvar, och loppet springs varje år. Jag kommer definitivt att testa igen.
