Härom veckan ordnades den bilfria dagen i Bryssel och till skillnad från Helsingfors så är den här dagen nästan helt bilfri. Det är inte så att invånarna uppmanas att lämna bilen hemma, utan det är faktiskt strängt förbjudet att köra på stadens gator under den bilfria söndagens ljusa timmar.
Bara uttryckningsfordon, bussar, taxibilar och ett fåtal Brysselbor som har ansökt om undantagstillstånd får ratta sina bilar. Alla andra stoppas av polisen.
Den bilfria dagen är utan tvekan årets trafikpolitiska höjdpunkt. Dagen är så omtyckt att många önskar att det ska vara bilfritt minst en gång per månad, inte en gång på år.
För ni ska veta att 364 dagar per år är det bilisterna som äger Bryssel.
Då cyklar man inte längs Rue de la Loi, en Bryssels mest trafikerade vägar - åtminstone inte om man har en gnutta självbevarelsedrift.
Trafiken i Bryssel bland de värsta i Europa
Enligt vissa uppskattningar är en tredjedel av stadens gator drabbade av trafikstockning varje dag. Dieselångorna fyller stadsluften, medan irriterade pendlare tutar i sina bilhorn, varje morgon och varje kväll.
Men trots det väljer alltför många belgare bilen, framom cykeln eller kollektivtrafiken. Fast det är inget fel på kollektivtrafiken, för metro, spårvagn och bussar binder nog stadsdelarna samman.
Varför då envist ta bilen när det finns andra alternativ? Svaret är att bilismen fortfarande gynnas här - hur märkligt det än låter.
Man räknar till exempel med att det finns en miljon parkeringsplatser i staden. Parkeringsavgiften är billig och parkeringsboten går på bara 20 euro. Lägg till att parkeringstillstånden för invånarna kostar endast några slantar och förnyas årligen automatiskt utan kostnad.
Det innebär att många kan ha kvar sitt parkeringstillstånd trots att de för flera år sen har flyttat ut från staden. Man kör bilen till den gamla adressen och går därifrån sedan behändigt till jobbet.
Dessutom har var tionde belgare en bilförmån via jobbet. Arbetsgivarna uppmuntrar sina anställda att utnyttja bilförmånen av skattetekniska skäl.
Bilarna är också betydligt billigare än i Finland, och över 90 procent av belgarna kör med en dieselbil.
Många som jobbar i Bryssel bor dessutom utanför staden, ibland riktigt långt utanför. Så trots trafikstockningar och hopplöst föråldrade trafikarrangemang är bilen för dem ofta ändå det snabbaste färdmedlet.
Bryssel ”satsar” på cyklism
Själv använder jag bilen sparsamt och cyklar istället till jobbet, nästan varje dag året runt. Men det är inte riskfritt.
Det gäller att vara på sin vakt och ha cykelhjälmen stadigt på huvudet för Bryssel är som sagt bilisternas territorium.
Visst har man försökt göra staden mera cykelvänlig och i dag har många gator vita streck som signalerar cykelväg. Problemet är att cykelvägarna ofta är dragna motströms så att man är tvungen att på en enkelriktad smal väg cykla mot trafiken, eller rättare sagt undvika att bli tacklad av stressade motkommande bilister.
Fast cykelstråken lyser nog med sin frånvaro längs min arbetsväg. Det finns bara en kort stump och den ockuperas av joggare, som det sedan gäller att sicksacka mellan.
Det är i ljuset av det här som den bilfria dagen är så populär och omtyckt. Dagen skapar karnevalsstämning i Bryssel, fast det är nog på gott och på ont.
För av någon orsak fanns det i år många som glömde eller struntade totalt i de mest grundläggande trafikreglerna, som t.ex. högerregeln eller vad trafikljusen har för uppgift. Det blev ställvis en kamp mellan cyklister och fotgängare om vem som den här söndagen äger stadens gator.
Trafikkulturen ändras inte trots att bilarna lämnas hemma under en dag. För att ändra trafikkulturen i Bryssel behövs nog betydligt fler bilfria dagar.